med anledning av prop. 1994/95:58 Uthyrning och utlåning av upphovsrättsligt skyddade verk, m.m.
Immaterialrätt är en sammanhållande beteckning för det
rättsområde inom civilrätten som behandlar skyddet för
intellektuella prestationer och kännetecken. En immaterial
rätt innebär i regel ensamrätt för rättighetshavaren att både
sälja och importera den produkt som omfattas av rättigheten
i fråga. I de flesta nationella rättssystem gäller som
huvudregel att ensamrätten bara omfattar den första
överlåtelsen. Därefter anses ensamrätten konsumerad alltså
i realiteten förbrukad. Men vid obehörigt utnyttjande ger
rättsreglerna skydd åt rättighetshavaren.
I upphovsrättslagen regleras den egentliga upphovsrätten,
alltså rätten till litterära, konstnärliga och musikaliska verk
samt vissa upphovsrätten närstående rättigheter, såsom
rättsskyddet för utövande konstnärer, fonogramframställare
(av skivor och kassetter) och filmproducenter.
Propositionens huvudsakliga innehåll
När det gäller immaterialrätten förbinder sig Sverige
genom EES-avtalet att på vissa områden anpassa de
inhemska reglerna till vad som gäller enligt EG-rätten. Mot
denna bakgrund föreslås i nu aktuella proposition
1994/95:58 vissa ändringar i upphovsrättslagen och att
samtidigt åtagandena i EES-avtalet skall införlivas med
svensk rätt såvitt avser direktivet om uthyrnings- och
utlåningsrättigheter till upphovsrättsligt skyddade verk och
om upphovsrätten närstående rättigheter.
Förslag framläggs bl.a. om ändrade konsumtionsprinciper
som innebär att ensamrätterna på några men inte alla
rättighetsområden skall anses vara konsumerade, om det
skyddade verket förts ut på marknaden inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet av rättighetshavaren eller
med dennes samtycke.
Konsumtion av immateriella rättigheter
De immateriella rättigheterna är i princip nationellt
begränsade. En följd av immaterialrätternas territoriella
begränsning kan vara att ensamrätten bara anses konsumerad
för det land där den konsumtionsgrundande överlåtelsen ägt
rum. Detta betecknas som nationell konsumtion. I vissa fall
har i flera rättsordningar sedan länge tillämpats principen om
global konsumtion. Denna innebär att ensamrätten anses ha
konsumerats när produkten har förts ut på marknaden,
oavsett i vilket land detta har skett. En mellanform, regional
konsumtion, innebär att den konsumtionsgrundande
överlåtelsen anses ha ägt rum om produkten förts ut på
marknaden inom ett område eller en region som omfattar
flera länder. Den praktiska effekten av nationell eller
regional konsumtion är att rättighetshavaren har möjlighet att
motsätta sig att produkter som med hans samtycke har förts
ut på marknaden utanför det land eller den region där han har
skydd återimporteras eller parallellimporteras till det land
eller den region som omfattas av ensamrätten. En
rättighetshavare kan därigenom separera olika nationella
eller regionala marknader från varandra och upprätthålla en
prisdifferentiering mellan dem. Effekten på Sverige blir
särskilt allvarlig eftersom vår marknad är liten och har en
hög koncentration med ett fåtal dominerande företag. Ytterst
kan detta drabba den kulturella mångfalden i landet.
Anpassningen till EES-avtalet
I EES-avtalet finns en allmän bestämmelse om konsumtion
(artikel 2 i protokoll 28 om immateriell äganderätt) som
innebär att en immateriell rättighet som erkänns av den lag
som redan gäller hos en avtalsslutande part inte kan användas
för att förhindra import eller marknadsföring av ett verk som
innehavaren av rättigheten eller någon annan med hans
samtycke har fört ut på marknaden i EES. Som en följd av
denna bestämmelse kommer det inte vara möjligt att använda
upphovsrätten för att förhindra parallellimport inom EES-
området.
Utöver den allmänna bestämmelsen innefattar åtagandet
enligt EES-avtalet på detta område också direktiv om
tillnärmningen av medlemsstaternas immaterialrättsliga
lagar. Direktivet syftar till att eliminera vissa skillnader i de
olika EG-ländernas nationella lagar för att på så sätt minska
de handelshinder som sådana skillnader kan ge upphov till.
Direktivet innebär inte att medlemsländernas lagar behöver
harmoniseras helt och hållet. Det har ansetts tillräckligt att
begränsa harmoniseringen till sådana nationella
bestämmelser som på ett mer direkt sätt påverkar den inre
marknadens funktion.
Som ett led i EES-anpassningen av de immaterialrättsliga
lagarna föreslås alltså ändrade regler för konsumtion av de
olika ensamrätterna.
Till EES-avtalet har förts ovannämnda direktiv om
uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende
upphovsrättsligt skyddade verk och om upphovsrätten
närstående rättigheter.
Konsumtion av upphovsrättigheter
I Sverige och i de övriga nordiska länderna gäller enligt
praxis att upphovsrätten konsumeras oavsett var verket med
rättighetshavarens tillstånd har förts ut på marknaden (global
konsumtion).
Inom Norden inberäknat Danmark finns ej någon
lagstiftning om regional konsumtion beträffande
upphovsrätten. Däremot har vid nordiska
departementsöverläggningar ansetts att nu aktuella direktiv
bör tolkas så att endast regional konsumtion kan medges.
Man kan konstatera att propositionens förslag om regional
konsumtion -- förutom att det innebär ett avsteg från den
sedan länge gällande nordiska principen om global
konsumtion -- inte ligger i linje med Sveriges strävanden mot
att åstadkomma en friare handel. Med regional konsumtion
kommer parallell- och direktimport att vara möjlig för
produkter som sätts på marknaden inom EES. Däremot
kommer sådan import från alla länder utanför EES att kunna
stoppas.
Konkurrensverket framhöll i sitt remissyttrande över den
till grund för propositionen liggande
departementspromemorian ( Ds 1994:49) att
konsumtionsområdet ur konkurrensrättslig synvinkel borde
vara så vidsträckt som möjligt, helst globalt, och att en
regional konsumtion är negativ från konkurrenssynpunkt. En
inskränkning från global till regional konsumtion riskerar att
leda till såväl högre priser som en begränsning av utbudet
av dessa produkter. Så sker främst genom att parallell- och
direktimport från exempelvis USA hindras. Därmed stoppas
i princip de små fristående importföretagen i sin verksamhet.
Verket säger sig icke känna till om EG- eller EFTA-
domstolen tagit ställning till om direktivets regel om regional
konsumtion är en maximi- eller minimiregel.
Från några håll har hävdats att enligt EG-kommissionens
uppfattning är avsikten med direktivets konsumtionsregel att
åstadkomma en uttrycklig begränsning till regional
konsumtion. Konkurrensverket är som synes osäkert på
direktivets innebörd. Det får därför anses att rättsläget ej är
helt klart. Oklarheten kan undanröjas endast genom ett
avgörande av EG-domstolen. EG:s rättsregler får nämligen --
vid tvist om reglernas rätta innehåll -- sin innebörd fastställd
genom avgöranden och tolkningsbesked från EG-
domstolen.
Enligt min mening är det ett viktigt konsumentintresse att
vidhålla principen om global konsumtion. Att medge enbart
regional konsumtion inom EES-området ligger i första hand
i rättighetshavarnas intresse och skulle uppenbarligen ge
ytterligare näring åt upphovsrättens redan i dag kraftigt
marknadsstyrande funktioner. En sådan utveckling är inte
önskvärd, och vad frågan nu närmast gäller är om Sveriges
åtagande enligt EES-avtalet med nödvändighet innebär att
principen om den globala upphovsrättskonsumtionen måste
överges. I annat fall talar enligt min mening tungt vägande
sakskäl för att det nuvarande rättsläget i vart fall tills vidare
bör behållas.
Det nu sagda gäller den sedan länge gällande
upphovsrätten men även de nytillkommande närstående
rättigheterna. För dessa båda rättsområden måste ju rimligen
gälla samma konsumtionsreglering.
Dessa slutsatser rubbas inte heller av ovannämnda vid
nordiska departementsöverläggningar framförda synpunkter
på direktivets tolkning. Tolkningsresultatet är inte
oomtvistligt.Här tycks ha anlagts en närmast rent teknisk
juridisk tolkning. Naturligare torde vara att tillämpa en
teleologisk tolkningsmetod (= ändamålstolkning) med ett
handelspolitiskt synsätt. Tolkningens resultat blir givetvis
beroende av använd tolkningsmetod. Min uppfattning i
konsumtionsfrågan bygger på den bredare
ändamålstolkningen.
Denna ståndpunkt leder också till att man tills vidare kan
behålla samma konsumtionsprincip för samtliga
upphovsrättsliga verk (med undantag för datorprogram)
oavsett presentationsform, vilket torde vara helt i
överensstämmelse med grundläggande upphovsrättsliga
principer.
Jämförelse med varumärkesrätten
Under hösten 1992 behandlade riksdagen ett
regeringsförslag om regional konsumtion inom
varumärkesrätten.
I propositionen framhöll departementschefen att det är
omtvistat om EG-direktivets bestämmelse om
varumärkesrättslig konsumtion innebär att varumärkesrätten
konsumeras bara om varan förts ut på marknaden inom EG
eller om principen om global konsumtion av varumärkesrätt
fortsatt kan tillämpas. I propositionen föreslogs dock att det
i varumärkeslagen skulle införas en uttrycklig regel om
regional konsumtion av varumärkesrätten.
Såväl i departementspromemorian som ligger till grund för
propositionen som i lagrådsremissen gjordes bedömningen
att någon regel om konsumtion nu inte borde tas in i
varumärkeslagen eftersom EES-avtalet inte innebär något
hinder mot att Sverige behåller principen om global
konsumtion.
Vid sin granskning av förslaget fann Lagrådet att
övervägande skäl talar för att det i varumärkeslagen tas in en
konsumtionsregel i överensstämmelse med direktivet men
att det överlämnas till rättstillämpningen att avgöra om rätten
till ett varumärke konsumeras globalt eller endast EES-
regionalt. Lagrådet hänvisade i det sammanhanget till att en
sådan lösning hade valts i Danmark samt framhöll att ett
sådant alternativ inte behöver innebära annat än att
förtydligande av att åtminstone EES-vid konsumtion gäller
samtidigt som det får överlämnas till rättstillämpningen
huruvida anpassningen till EG innebär att den rådande
globala konsumtionen skall begränsas.
I både Finland och Norge har valts att behandla direktivets
konsumtionsregel på det sätt som föreslogs i
departementspromemorian och i lagrådsremissen. Under
hänvisning till att den nationella rätten innebär global
konsumtion, anses det i dessa länder att någon uttrycklig
lagregel inte fordras. I övriga nordiska länder har man
således -- om än med olika medel-- valt att tills vidare inte
överge den hittillsvarande nordiska rättslikheten i denna
fråga.
Slutresultatet blev att riksdagen -- på Lagutskottets
förslag -- avslog propositionens förslag om införandet av en
uttrycklig regel om regional konsumtion i varumärkeslagen.
Förslag till lagändring
I nu aktuella proposition fastslår regeringen dels att en
princip om global konsumtion ligger i linje med Sveriges
strävanden mot att åstadkomma en friare handel och är också
i konsumenternas intressen, dels att en övergång till regional
konsumtion därför bör ske endast om Sveriges åtaganden
enligt EES-avtalet med nödvändighet innebär att principen
om global konsumtion måste överges. Detta motsvarar även
lagutskottets tidigare intagna hållning beträffande
varumärkesrätten.
Det sagda leder till bedömningen att det inte finns
tillräckliga skäl för att Sverige nu (som enda land i Norden)
bör överge principen om global konsumtion. Redan den
osäkerhet som råder om direktivets rätta innebörd talar för
att man från svensk sida bör avstå från att göra någon
tolkning. Den saken bör överlämnas till EG-domstolens
avgörande. I den mån EG-domstolen avger ett
tolkningsbesked som utvisar att global konsumtion är
oförenlig med direktivet på denna punkt får frågan för
Sveriges del övervägas på nytt.
Samtidigt slipper man nu att -- i strid mot grundläggande
upphovsrättsliga principer -- göra en mer eller mindre
konstlad uppdelning av de upphovsrättsliga verken beroende
på presentationsform (främst mellan bok och kassett/ skiva),
som resulterar i helt olika regler av avgörande betydelse för
det upphovsrättsliga skyddet.
Slutligen är frågan hur ett bibehållande av principen om
global konsumtion skall komma till uttryck i lagen. Enligt
min mening är det uteslutet att införa en uttrycklig lagregel
om regional konsumtion och samtidigt göra anspråk på att
principen om global konsumtion fortfarande skall kunna
upprätthållas. Förarbetsuttalanden som står i strid med en
klar lagregel skulle nämligen enligt gängse
tolkningsprinciper bli utan betydelse. Valet står då mellan att
införa en uttrycklig lagregel om global konsumtion eller att
inte alls införa någon konsumtionsregel i lagtexten. Med
hänsyn till det oklara rättsläget inom EG är det enligt min
mening ett bättre val att -- på det sätt som skedde beträffande
varumärkesrätten -- inte uttryckligen lagfästa det rådande
rättsläget. I det sammanhanget kan framhållas att Sveriges
förpliktelser enligt EES-avtalet inte fordrar att
lagstiftningsåtgärder ovillkorligen vidtas om gällande rätt
överensstämmer med direktivets krav.
Sammanfattningsvis förordas således att det materiella
rättsläget på upphovsrättens område bibehålls såvitt gäller
principen om global konsumtion. Därmed avstyrkes
propositionens förslag om införandet av en regel om regional
konsumtion av nu aktuell spridningsrätt på det
upphovsrättsliga området.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk såvitt avser 19 § första stycket och 45 §
sista stycket allt avseende införandet av en regel om regional
konsumtion av spridningsrätt på det upphovsrättsliga
området.
Stockholm den 3 november 1994
Bengt Harding Olson (fp)