Konsumentens ställning på marknaden är utomordentligt
svag jämfört med vad som förutsätts i de liberala teorier som
sägs ligga till grund för de just nu så moderna kraven på en
fri marknadsekonomi.
Råvaror förändras och manipuleras på olika sätt, kemiska
tillsatser används och nya syntetiska material används.
Producenterna gör allt för att färskvaror skall vara hållbara
under lång tid, vara lättpaketerade och lättransporterade och
annat som krävs när vägen mellan produktion och
konsumtion är lång. Det är inte längre möjligt för
konsumenten att kunna bedöma en produkts verkliga
innehåll och kvalitet genom att titta på den, känna på den,
lukta på den eller ens genom att läsa innehållsförteckningen.
Det är intressant att jämföra den situationen med den som
rådde då de grundläggande ekonomiska teorierna
utformades. Den fria konkurrensen hade helt andra
förutsättningar att fungera bra i 1700-talets lokalsamhällen
och bidrog till en förbättrad levnadsstandard framför allt för
städernas borgarklass. På den tiden var de tillverkade
produkterna sådana att kunderna utan vidare kunde bedöma
råvaror, utförande, produktionsförhållanden och funktion.
Och det allra mesta tillverkades inom hushållets ram.
Miljöpartiet de Gröna är positivt till ett
marknadsekonomiskt system med ekologiska och sociala
ramar. Det marknadsekonomiska systemet förutsätter
kritiska och kunniga konsumenter, som har möjlighet till att
göra medvetna val. Konsumenter måste som enskilda
individer dagligen fatta en mängd beslut som direkt påverkar
deras ekonomiska och andra resurser, miljön och på litet
längre sikt hela samhällsekonomin.
Det är vår bedömning att insatserna på det
konsumentpolitiska området bör öka under 1990-talet. Vi
genomgår stora förändringar, t ex EU-medlemskapet,
miljöproblemen ökar och marknadsekonomin förstärks och
breddas. Konsumenterna kan bli en av de viktiga drivande
krafterna i vår tid för ett samhälle.
Konsumentkunskap
''Konsumentkunskap'' har definierats som kunskap för
konsumenten om konsumenten. Den samlade kunskapen om
ekonomi och marknad sett ur konsumentperspektiv är alltför
liten. Forskningen är så eftersatt att det har fört med sig att
viktig kunskap när det gäller hushållens villkor saknas. För
konsumentverket innebär det att man inte bara har en mycket
liten summa att satsa per capita på information, hjälp och
utbildning utan att man också har en dålig kunskapsbas att
utgå från.
För att skapa en fri handel mellan jämbördiga parter, eller
ännu hellre med konsumenten som styrande part som i
liberalismens teorier, krävs forskning för konsumenten. Man
bör sträva efter att låta konsumentforskningen i första hand
få mer resurser, i andra hand att konsumentforskningen får
en egen organisation inom universitet och högskolor och
därmed egna resurser att fördela.
Produktinformation
Kunden bör ha tillgång till all relevant information i
samband med inköpet. Det gäller priset, men skall också
gälla innehåll, tillverkare, ursprungsland,
tillverkningsmetod, livscykelspecifikation och annan
information, som är viktig för att kunna väga in ekologiska
hänsyn i ställningstagandet inför ett köp. Vad som är relevant
information varierar mellan olika produktslag. Det skall
dock finnas tillgängligt för kunden någonstans i butiken.
Ingen produkt bör få saluföras om inte dess uppgifter är
kända. Genomförs det förslag till miljöredovisning i
företagen som miljöpartiet har föreslagit i en annan motion,
blir det en enkel administrativ åtgärd att detaljisten får ett
produktinformationsblad från leverantören i samband med
leverans.
Innehållsförteckningar
Innehållsförteckningar på såväl svenska som utländska
varor kan vara missvisande. Någon skyldighet eller regler att
deklarera alla i produkten ingående ämnen finns inte.
Att ange ett innehåll kan betyda, att man anger ett urval av
ingredienserna och utelämnar upplysningar om sådant, som
för en kritisk konsument är negativt. Detta gäller
konserveringsmedel av olika slag, vare sig de finns i
matvaror eller kemiska-tekniska varor t.ex. hudvårdsmedel,
schampo, duschkrämer, tvättmedel, diskmedel och andra
rengöringsmedel. Färger är en liknande kontroversiell
ingrediens. EU tillåter vissa livsmedelsfärger som varit
förbjudna i Sverige. Hur ambitiös och krititisk en konsument
än är, när hon/han handlar, är det lätt att välja fel och inte
hitta det man verkligen vill ha. Det är viktigt att konsumenten
kan lita på en produkts innehållsdeklaration. Speciellt för
den som är allergiker eller av andra skäl t ex måste hålla en
speciell diet.
Miljöpartiet de Gröna anser att alla produkter ska ha en
fullständig innehållsdeklaration. Och den ska kallas
''innehållsdeklaration''.
I andra hand anser vi att produkter enbart får ha
beteckningen ''fullständig innehållsdeklaration'' om den är
fullständig, annars ska produkter ha beteckningen
''ofullständig innehållsdeklaration''. Alla andra
beteckningar, t ex innehållsförteckning, förbjuds.
I tredje hand anser vi att produkter enbart får ha
beteckningen ''fullständig innehållsdeklaration'' om den är
fullständig, annars ska produkter ha beteckningen
''innehållsdeklaration''. Alla andra beteckningar, t ex
innehållsförteckning, förbjuds.
I fjärde hand ska producenten kunde använda sig av en
speciell rubrik för produktens innehåll, en rubrik som
markerar deklarationens pålitlighet. Förslagsvis,
''Innehållsdeklaration UPI'' , där U betyder ursprungsort
(Australien, Nya Zeeland etc) , P betyder produktionsort (där
varan slutgiltigt färdigställts), I betecknar
innehållsredovisning (ingående ingredienser redovisas, utan
utelämningar). Använder man denna rubrik så ska man ange
en fullständig innehållsförteckning, produktionsort och
ursprungsort. Användandet av denna rubrik är frivilligt, men
är positivt för den seriöse producenten och en information
till konsumenten.
Miljövarudeklaration
En obligatorisk miljövarudeklaration (MVD) bör införas
för varor för att underlätta för användare att välja rätt
produkter och för att informera om hur varorna bör hanteras.
SOU 94:114 föreslår införandet av MVD, obligatoriskt från
1 januari 1997, ett förslag som vi stödjer. I en
miljövarudeklaration bör ingå en förteckning över alla
miljörelevanta ämnen -- de ämnen som belastar miljön --
som varan innehåller och som har använts vid dess
tillverkning, information om energiåtgång vid
tillverkningen, hur varan ska hanteras och hur
avfallshanteringen är tänkt att fungera.
Miljövarudeklarationen ska finnas på alla varor och
produkter och ersätter alltså inte miljömärkning av typ
Svanen eller Bra Miljöval.
Offentliga livsmedelsprotokoll
Det finns all anledning att bevaka hanteringen av t ex
offentlighetsprincipen efter vårt inträde i EU och vid behov
även flytta fram positionerna. Livsmedelskontrollen som
sker i kommunerna med bl a inspektionerna och
provtagningar kan bli ännu effektivare påtryckningsmedel
om resultatet av kontrollen regelmässigt offentliggörs. Idag
har producenter och butiker skydd i sekretesslagen ''med
hänsyn främst till skyddet för enskilds ekonomiska
förhållanden''. Undantag kan emellertid göras ''om intresset
av allmän kännedom om förhållanden som rör människors
hälsa, miljö eller redligheten i handeln ... eller liknande
allmänintresse har sådan vikt att uppgiften bör lämnas ut.''
Om en uppgift -- t ex ett protokoll från
livsmedelsinspektionen -- ska lämnas ut eller inte avgörs av
enskilda tjänstemän i kommunerna och hanteringen är
knappast enhetlig. Vissa håller hårt på sekretessen för att inte
riskera skadeståndsanspråk från ortens handlare, andra har
en mer ''liberal'' tolkning av lagen.
Det allmänna intresset -- att få veta att en butik ofta t ex
säljer dålig köttfärs -- måste rimligen väga tyngre än att
skydda en butik ''mot dålig reklam''. Det påverkar dessutom
butiksinnehavare till en bättre livsmedelshantering. Därför
ska protokoll och provtagningar från livsmedelsinspektioner
vara offentliga.
Förstärkning av konsumentvägledningen
Det är oroande att många kommuner minskar sina
satsningar på konsumentverksamheten. Det är sannolikt så,
att man i dessa kommuner inte är helt medveten om de
vinster för kommunen, som en väl fungerande
konsumentrådgivning innebär i form av minskade
kommunala utgifter. Skulle de få klart för sig att
konsumentkontorens budgetrådgivning minskar kommunens
socialhjälpskostnader och att informationen till konsumenter
om miljö leder till att kommunens kostnader för
miljösanering eller avfallshantering minskar, då skulle säkert
intresset för att satsa pengar på en fungerande
konsumentrådgivning öka. Det är därför angeläget att
konsumentverket får resurser att aktivt ta kontakt med
landets kommuner och informera dem om detta.
Reklam
Reklamens omfattning och inriktning i vårt kommersiella
samhälle har blivit en plåga. Det går inte en dag utan att
brevlådorna fylls med reklam för olika produkter som
därmed fördyras. Det är ju alltid konsumenterna som får stå
för kostnaden, fast långt ifrån alla är medvetna om det. Dessa
förpassas ofta direkt till soptunnan eller helst då
pappersinsamlingen. Oavsett ändamål och resultat, är det
ändå ett slöseri, som medför onödig pappersproduktion och
som orsakar skogsavverkningar, kalhyggen och utsläpp av
miljöfarliga ämnen.
Ibland riktar sig reklamens hjärntvätt med ''personliga''
brev mot särskilt utvalda offer, s.k. målgrupper. Och visst
träffas målet i många fall, annars skulle hanteringen vara
olönsam och snart upphöra. Föremålen för målskyttet kan
ändå försvara sig, om de tar initiativet att stoppa
adressförsäljning från länsstyrelser, postverket m.fl. genom
att med stöd i datalagen begära hos DAFA och andra att få
slippa direktreklam.
Oftare kommer reklamflödet oadresserat genom
postverket eller privata distributionsföretag, som gärna
anlitar billig minderårig arbetskraft som delar ut reklamblad
även på lördagar och söndagar, när de har ledigt från skolan.
Resultatet av detta bombardemang av reklam blir att vi i
allmänhet styrs mer av kommersiella krafter än av våra
verkliga behov. Vi anser att producenterna inte ska kunna
tvinga på oss reklam. Vi anser att kommersiell oadresserad
reklam inte ska kunna skickas. Då har konsumenten en
möjlighet att stoppa reklamfloden.
Konsumentrepresentation
Vi ser det som nödvändigt att det finns flera -- dvs en
mångfald -- konsumentorganisationer i Sverige.
Det är viktigt att följa utvecklingen inom EU och
internationellt. Där behövs nya resurser. Vi anser t ex att det
är nödvändigt att man i EU:s CCC ökar antalet
representanter, Sverige har en. Den person som åker ska helst
representera alla konsumentorganisationer som finns i
Sverige.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om konsumentkunskap,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om produktinformationsblad,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att alla produkter skall ha en
''fullständig innehållsdeklaration'',
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om innehållsförteckningar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en obligatorisk
miljövarudeklaration,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om offentliga livsmedelsprotokoll,1
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förstärkning av
konsumentvägledningen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kommersiell oadresserad
reklam skall förbjudas,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om konsumentrepresentation.