Vårdkostnaderna för trafikolycksfallen kan beräknas till mellan två och tre miljarder kr årligen. Kostnadsansvaret för vård och rehabilitering av trafikskadade åvilar i första hand sjukvårdshuvudmännen, landstingen, medan kostnaderna för kort- och långtidssjukskrivning som ofta följer av trafikolyckor finansieras ur den allmänna sjukförsäkringen.
Frånvaron av ett direkt kostnadsansvar för vårdkostnaderna i trafikförsäkringen kan medföra att rehabiliteringen av trafikolycksfall bedrivs från en lägre ambitionsnivå än om kostnaderna i sin helhet belastade försäkringen.
Det finns enligt min mening anledning utreda möjligheterna att överföra kostnadsansvaret för trafikolycksfallen från den skattefinansierade sektorn till den obligatoriska trafikförsäkringen.
Administrativt skulle en överföring sannolikt vara relativt enkel. Försäkringsbolagen har den personal som behövs. Nämndinstitut för prövning finns. Systemen för premieuttag och utbetalning av skadekostnader kan behöva ses över.
En förändring av kostnadsansvaret som förutsätter något höjda premier i trafikförsäkringen och något sänkt skattefinansiering av vården kan behöva genomföras successivt under ett par eller några år.
Fördelarna torde finnas i ett ökat helhetsansvar för de kostnader trafiken förorsakar och att kostnaderna i högre grad gemensamt får bäras av dem som förorsakar olycksfallen. Ett ökat kostnadsansvar kan också komma att medföra en större satsning på rehabilitering av trafikskadade under tiden efter den akuta sjukhusvistelsen. Samtidigt reduceras behovet av skattefinansiering.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning om överföring av kostnadsansvaret för trafikolycksfall till trafikförsäkringen.
Stockholm den 25 januari l995 Roland Larsson (c)