De svenska reglerna om atomansvarighet återfinns i
atomansvarighetslagen, skriven 1968 (1968:45). Lagen
tillkom för att underlätta kärnkraftens introduktion, då
kärnkraften på den tiden sågs som en önskvärd energikälla
och ett värdefullt tillskott för samhället. Närmare trettio år
senare är situationen en helt annan, men lagen densamma.
Riksdagen slog fast efter folkomröstningen 1980 att
kärnkraften ska avvecklas senast den 31 december år 2010.
Flera svåra olyckor och många mindre tillbud har visat att
kärnkraften inte är en så säker energikälla som det antogs när
den introducerades. Något säkert sätt att hantera
kärnbränslet, vars radioaktivitet först klingat ut efter
hundratusentals år, finns inte. Också själva uranbrytningen
är ett stort miljöproblem. Mot denna bakgrund bör
atomansvarighetslagen ändras så att den inte längre verkar
som ett stöd för kärnkraften, utan framöver lägger ansvaret
för kärnkrafts-olyckor på själva kärnkraftsindustrin, istället
för på samhället i sin helhet.
Atomansvarighet
Bestämmelser om ansvarighet för skador som orsakas av
atomolyckor regleras på europeisk nivå av
Pariskonventionen med tilläggskonventioner, på global nivå
av Wienkonventionen med tilläggskonventioner.
Konventionerna har fyra grundprinciper:Strikt ansvar
Ansvaret kan endast utkrävas av innehavaren av en
anläggningAnsvaret är begränsat till det fastställda
beloppetAnläggningsinnehavaren är skyldig att vara
försäkrad för skador eller ha annan godkänd ekonomisk
garanti upp till begränsningsbeloppet. En nedre gräns för
anläggningsinnehavarens ansvar har satts på 5 miljoner SDR
(särskilda dragningsrätter), vilket ungefärligen motsvarar 40
miljoner kr. OECD:s atomenergiorgan NEA (Nuclear
Energy Agency) har rekommenderat staterna en enhetlig
nivå om 150 miljoner SDR. NEA har ansett det angeläget
med en enhetlig ersättningsnivå.
Höjning av beloppet
I Sverige gäller idag beloppet 1 200 miljoner kronor per
olyckstillfälle, grundat på NEAs rekommendationer, samt på
uppgifter från atomförsäkringspoolen till
Justitiedepartementet om kapaciteten på
försäkringsmarknaden. Ansvaret har alltså preciserats
utifrån hur mycket pengar som finns tillgängliga, inte utifrån
någon faktisk riskbedömning eller kostnadsanalys av en
eventuell olycka. Kärnkraftsföretagen disponerar ett
utrymme på ca 10 000 miljoner kr per reaktor i egen
skadeförsäkring. Denna diskrepans till kärnkraftsföretagens
fördel verkar föga rimlig. Detta har också uppmärksammats
av riksdagen, som tidigare markerat att det ''kan finnas
anledning för regeringen att ta upp överläggningar med
kärnkraftsindustrin i syfte att framtida kapacitetsökningar på
försäkringssidan främst ska ställas till de skadelidandes
skydd.''
Kostnad för kärnkraftsolycka
Enligt den amerikanska s k Sandia-rapporten kan
kostnaden uppskattas till ca 400 000 miljoner kr för en
medelstor olycka och 12 000 000 miljoner kr för en stor
olycka, baserat på amerikanska värden för människoliv. Med
svenska värden blir siffrorna ca 340 000 miljoner kr
respektive 8 500 000 miljoner kr. Uppgifter finns som tyder
på att en stor kärnkraftsolycka kan få betydligt större
ekonomiska följder -- Tjernobyl beräknas, enligt vissa
studier, ha kostat mer än 1 000 miljarder kronor vid
beräkning av de totala följdkostnaderna. Ansvarsbeloppet
enligt atomansvarighetslagen på 1,2 miljarder kr täcker
därmed inte mer än en bråkdel av de faktiska kostnaderna.
Ansvarsbeloppet bör höjas så att det motsvarar kostnaden för
en kärnkraftsolycka, utifrån det synsätt som borde vara
självklart -- att ansvaret för eventuella olyckor inte ska åligga
de skadelidande eller staten utan kärnkraftsindustrin själv
(detta är inget annat än ''polluter pay principle'', antagen av
såväl Sverige och EU som FN). Ett rimligt ansvarsbelopp
blir därmed 1 000 miljarder kronor -- på det sättet skulle
marknaden själv avgöra de verkliga kostnaderna för
kärnkraften. Ett tak på 8,5 miljarder -- dvs en höjning med
7,3 miljader -- har också framförts i debatten.
Faktiskt genomförbar höjning
Att låta kärnkraften betalas av marknaden enligt vanliga
marknadsekonomiska principer medför svårigheter, då
försäkringskapaciteten inte är tillräcklig. Det innebär att
kärnkraften med strikt marknadsekonomiska principer
knappast är möjlig som energiform.
Förslag till Lag om ändring i atomansvarighetslagen
(1968:45)
Nuvarande lydelse
För innehavare av atomanläggning i Sverige är
ansvarigheten enligt denna lag begränsad till 1 200
miljoner kronor för varje atomolycka [...].
Föreslagen lydelse
För innehavare av atomanläggning i Sverige är
ansvarigheten enligt denna lag begränsad till 1 000
miljarder kronor för varje atomolycka [...].
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i
17 § atomansvarighetslagen (1968:45) i enlighet med vad
som anförts i motionen.
2. att riksdagen, om hemställan 1 faller, hos regeringen
begär förslag om ändring i enlighet med vad som anförts i
motionen men med ansvarsbeloppet 8 500 000 000 kr.
Stockholm den 25 januari 1995
Birger Schlaug (mp)
Marianne Samuelsson (mp)
Yvonne Ruwaida (mp)
Eva Goe s (mp)