Varje energislag bör bära sina miljökostnader. Ägarna till
kärnkraftverken i Sverige är enligt atomansvarighetslagen
(1968:45) skyldiga att ersätta skadelidande till följd av en
kärnkraftsolycka. De åläggs i lagen att ha försäkringar så att
de kan betala skadestånd om en skada inträffar.
De skadeståndsbelopp som fastställs i lagen och genom
Pariskonventionen och Tilläggskonventionen begränsas för
anläggningsinnehavarens ansvar till 1,2 miljarder kronor.
Beloppet höjdes senast efter påtryckningar av folkpartiet
liberalerna i samband med energiöverenskommelsen 1991.
I två ytterligare ersättningssteg ansvarar den stat
anläggningen är belägen i och de övriga fördragsstaterna för
ytterligare ersättning upp till 3,3 miljarder kronor.
Jag anser att både skadeståndsbeloppet och
anläggningsinnehavarens ansvar är för lågt satta. Visserligen
är riskerna med svensk kärnkraft mycket små, men det är
rimligt att kraftverksägarna bär en större del av
riskkostnaden. Sakförsäkringsbeloppet för ett kärnkraftverk
är enligt uppgift ca 10 miljarder kronor. Således är själva
kärnkraftverket betydligt högre försäkrat än den omgivande
miljön och de omkringboendes hälsa.
Regeringen har aviserat en proposition om
atomansvarighetslagen. Jag tycker det bör vara vägledande
för regeringens arbete att betydligt högre krav ställs på
kärnkraftägarnas ersättningsansvar. Ett inledande steg bör
vara att miljön och hälsan är åtminstone lika mycket värd
som kärnkraftverket. Man bör också agera för att ändra
konventionernas ersättningsregler.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om inriktningen på en höjning av
ersättningsansvaret enligt atomansvarighetslagen.