En man åtalas för sexuellt utnyttjande av underårig dotter.
Han frias i tingsrätten och erhåller ett skadestånd på ca 90 000
kronor för att han suttit ''oskyldigt anklagad''.
Men mannen fortsätter att förgripa sig på dottern och döms
vid en senare rättegång för detta. Därvid döms han också att
utge ett skadestånd till dottern på 250 000
kronor.
Det skadestånd på ca 90 000 kronor som utbetalades till
mannen efter den första rättegången kan emellertid inte
överföras till dottern eftersom skadestånd är utmätningsfritt.
En annan man misstänks för grovt rån och blir anhållen
och häktad, men släpps i brist på bevis. Åtal väcks inte och
förundersökningen läggs ned. Mannen tilldöms ett
skadestånd för tiden i häktet. Ett år senare misstänks mannen
för att ha begått nya rån och denna gång kan bevis binda
honom också till det första rånet. Mannen fälls av domstolen.
Inte heller i detta fall händer något med det utbetalade
skadeståndet.
Staten kräver nämligen inte tillbaka de utbetalade
beloppen, trots senare fällande domar. Återbetalning kan inte
krävas i första fallet och begärs inte heller i det senare.
Under vissa omständigheter är det självklart att skadestånd
skall betalas ut till en person som varit frihetsberövad på
felaktiga grunder. Men i ovanstående fall är det helt
otillfredsställande att personer fått behålla stora skadestånd
trots att de senare fällts i domstol för samma brott.
Enligt uppgift meddelar JK att sex till sju miljoner betalats
ut i skadestånd till misstänkta år 1993, men att man inte
känner till att något fall prövats när det gäller återkrav. Inte
heller får JK information om vilka skadeståndsmottagare
som senare fälls i domstol för samma brott.
Av ovanstående framgår att regelbunden information skall
lämnas från domstolarna till JK så att man kan kontrollera
tidigare utbetalade skadestånd. Likaså bör en lagändring ske
så att skadestånd blir utmätningsbara när samma person
döms att betala skadestånd till offren.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att lagen ändras så att skadestånd kan
återkrävas och bli utmätningsbara när samma person senare
döms.
Stockholm den 16 januari 1995
Stig Grauers (m)
Ingvar Eriksson (m)