med anledning av prop. 1994/95:224 Barns rätt att komma till tals
Vänsterpartiet har under lång tid förordat att barns
rättigheter skall samlas i en särskild balk i svensk
lagstiftning. Den skall ha sin utgångspunkt i FN:s konvention
om barns rättigheter. En viktig del av barns rättigheter är
rätten att framföra sin åsikt och få den respekterad. I motion
1992/93:L412 har Vänsterpartiet m.fl. tagit upp denna fråga.
Regeringens proposition om barns talerätt är ett steg i rätt
riktning. Förslagen är dock inte tillräckliga för att barns
talerätt skall få tillräcklig tyngd i rättsväsendet.
Propositionen avslår bl.a. kravet på barns talerätt i mål som
gäller vårdnad och umgänge. Redan i dag har barn en
partsställning i mål enligt socialtjänstlagen och LVU. Barn
har ofta en mycket klar uppfattning om familjens situation
utifrån tidigare erfarenheter.
I avsnittet om talerätt 7.2.1 diskuteras bl.a. att föräldrar på
olika sätt försöker påverka barnet, t.ex. genom att den ena
föräldern försvårar för den andra föräldern att träffa barnet.
Det är alltid så att barn dras in i föräldrars konflikter, även när
det gäller ganska ''milda'' skilsmässor. Det är också alltid så
att föräldrar påverkar sina barn. Uppfostran är ju att påverka.
Det kan förekomma att barn påverkas till nackdel för den
frånvarande föräldern om den vårdande föräldern förhindrar
umgänge, men detta sker ju oavsett om barnet har en formell
talerätt eller inte. Eftersom barn ändå skall höras, är den
påverkan barnet utsätts för precis lika stor. Man kan aldrig
med säkerhet avgöra på vilket sätt barn påverkas. Något skäl
för att inte ge barnet en formell talerätt har inte framkommit
i propositionen.
Talerätt skall ses som en rättighet och inte en skyldighet.
Rättigheten bör finnas för att barn skall kunna påverka sin
egen livssituation. Barn skall inte tvingas att ta ställning till
någon av föräldrarna i en process. Enligt Vänsterpartiet bör
barn ges talerätt i mål och ärenden om vårdnad och umgänge
från 12 års ålder. Talerätt från 12 års ålder skall även gälla
verkställighetsmål, adoptions- och namnärenden.
Åldersgränsen för processbehörighet i sociala mål bör då
också sänkas till 12 år.
I dag har inte barnet eller närstående någon rätt att begära
förordnande av ett offentligt biträde till barnet. Det gör
socialnämnden. Om lagen skall ha barnets bästa som
utgångspunkt bör också barnens talerätt fyllas med ett
materiellt innehåll så att lagens intentioner blir till
verklighet. I komplicerade fall och vid svåra
hemförhållanden bör en större krets aktivt kunna agera för
barnets bästa. Förutom socialnämnden bör barnet,
vårdnadshavare eller någon barnet närstående ges rätten att
begära förordnande av ett ombud.
Vänsterpartiet har tidigare också fört fram betydelsen av
domstolars kunskap om barn. Vänsterpartiet ser det som
mycket angeläget att domstolens ledamöter kontinuerligt får
utbildning om barns rättigheter. Det kan för domstolens
ledamöter vara svårt att utröna barns inställning och verkliga
vilja. Barn befinner sig i oerhört svåra lojalitetskonflikter när
det gäller vårdnadstvister. För att bättre kunna ta ställning
krävs ingående kunskap om barns sätt att fungera och om
barns utveckling och mognad.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att ge barn
från 12 års ålder talerätt i mål och ärenden om vårdnad och
umgänge liksom verkställighet,
2. att riksdagen beslutar sänka åldersgränsen för processrätt
i sociala mål till 12 år,
3. att riksdagen beslutar utöka kretsen som kan förordna
offentligt biträde för barn till att gälla barnet,
vårdnadsutredaren, någon annan barnet närstående person
samt socialnämnden enligt vad i motionen anförts,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om domstolars kompetens om barn
och barns rättigheter.
Stockholm den 23 maj 1995
Tanja Linderborg (v)
Charlotta L Bjälkebring (v)
Britt-Marie Danestig-Olofsson (v)
Ulla Hoffmann (v)
Stig Sandström (v)
Björn Samuelson (v)
Eva Zetterberg (v)
Alice Åström (v)