med anledning av prop. 1994/95:224 Barns rätt att komma till tals

Konventionen om barnets rättigheter från år 1989 stadgar
i artikel 12 att ett barn har rätt att uttrycka sin åsikt och få den
respekterad. Detta borde inte minst gälla då ett barn berörs av
ett domstols beslut. Olika lösningar kan väljas för att
tillförsäkra barnets rättigheter. Den nu gällande
lagstiftningen har sökt tillförsäkra barnen en rätt att komma
till tals t.ex. i vårdnads- och umgängesmålen dels genom
motivuttalanden om att barnets önskemål ska beaktas, dels
genom en särskild lagbestämmelse om att barnet i vissa fall
kan höras inför rätten och dels genom bestämmelser om
vårdnads- och umgängesutredning genom socialnämndens
försorg.

I Barnkonventiones artikel 1 sägs att en person under 18
år är ett barn. En treårings, en tioårings och en femtonårings
mognads- och medvetandegrad är dock mycket olika.
Mycket hinner hända under dessa år. Ett litet barn utvecklas
till en fritt tänkande och självständig individ. Att helt bortse
från detta faktum i det här sammanhanget vore mycket
olyckligt.

Enligt en allmän princip i vår rättsordning ska var och en
som har ett av rättsordningen skyddat intresse också ha
talerätt rörande det intresset. Denna princip har
uppmärksammats av Utredningen om barnets rätt i
betänkandet Barnets rätt 3 Om barn i vårdnadstvister --
talerätt för barn m.m. (SOU 1987:7). Utredningen föreslår
att barnets talerätt i mål om vårdnad och umgänge enligt FB
samt i mål om verkställighet av domar och beslut i sådana
mål ska omfatta en argumentationsrätt och en klagorätt. Barn
ska med andra ord inte ha rätt att kunna ta initiativ till en
process mot föräldrarna om att vårdnaden ska tas ifrån
föräldrarna eller endera av dem. Utredningen anser dock att
för det fall det finns ett uttalat behov av en ändring i fråga
om vårdnaden eller umgänget med hänsyn till barnet och
ingen av föräldrarna är beredd att väcka talan om det ska
socialnämnden ha rätt att väcka sådan talan. Åldersgränsen
för barns processbehörighet föreslås sänkas från 15 år till 12
år. Dessa processbehöriga barn ska enligt utredningen kunna
få rätt till ett offentligt biträde.

Den ovan nämnda talerätten uppfyller enligt vår mening
på ett mer tillfredsställande sätt Barnkonventionens krav i
artikel 12. Ett barn som fyllt 12 år är fullt medvetet om vad
som händer och bör få möjlighet att påverka sin framtid. Att
frånta ett äldre barn denna rättighet vore att försätta barnet i
en betydligt sämre situation än den påfrestning en
domstolsprocess kan innebära. Den instabilitet en osäker
tillvaro utgör är betydligt svårare för barnet att hantera än
eventuella åsikter som förs fram av föräldrarna i syfte att
påverka barnet. Ett barns relation till föräldrarna måste
bygga på tillit och respekt inte tvång. Att ta hänsyn till
barnets bästa innebär att ge barnet en rätt att vara part i
rättegången.

Vad gäller barn under 12 år är den lösning som förespråkas
i propositionen att föredra. I mål och ärenden om vårdnad, i
mål om umgänge, i adoptionsärenden och i namnärenden ska
domstolen, när den ska avgöra vad som är bäst för barnet, ta
hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och
mognad. De åsikter som Barnombudsmannen och
Föreningen för Barn- och Ungdomspsykiatri framför bör här
beaktas. Ett barn under 12 år bör inte få en formell talerätt.
Domstolens möjligheter att få fram behövlig information för
att kunna fatta ett riktigt beslut kan väl tillgodoses utan att
uppgifter lämnas av en ställföreträdare som företräder
barnet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en talerätt omfattande en
argumentations- och klagorätt för barn som fyllt 12 år i mål
om vårdnad och umgänge enligt föräldrabalken samt i mål
om verkställighet av domar och beslut i sådana mål,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en sänkning av åldersgränsen för
barns processbehörighet från 15 till 12 års ålder i de fall
talerätt föreligger samt där så önskas en rätt att få ett
offentligt biträde för dessa barn,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om domstolens skyldighet att i de fall
talerätt inte föreligger i mål och ärenden om vårdnad, i mål
om umgänge, i adoptionsärenden och i namnärenden ta
hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och
mognad när domstolen skall avgöra vad som är bäst för
barnet.

Stockholm den 24 maj 1995

Michael Stjernström (kds)

Chatrine Pålsson (kds)