med anledning av prop. 1994/95:140 Aktiv konsumentpolitik
Konsumenten i centrum
Folkpartiet liberalerna anser att propositionens innehåll är
förvånansvärt tunt och alla viktiga frågor hänskjuts till
vidare bearbetning. Detta är beklagligt. Propositionen är en
riktlinjeproposition och därför redovisar vi våra riktlinjer i
det följande.
Liberal utgångspunkt
Konsumtionen är meningen med all produktion.
Producenternas intressen bör tillgodoses endast i den mån
det är nödvändigt för att främja konsumenternas intressen.
Detta konstaterande gjordes av den ekonomiska
liberalismens fader, Adam Smith. Hans och vår
utgångspunkt är att den enskilda människan bäst känner sina
unika behov och önskemål. Därför är marknadsekonomin,
där konsumenten gör självständiga val mellan olika varor
och tjänster, överlägsen alla andra ekonomiska system. I en
marknadsekonomi tillåts olika producenter konkurrera om
konsumenternas gunst.
För att marknadsekonomin skall kunna fungera
tillfredsställande krävs kunniga och välinformerade
konsumenter. En liberal konsumentpolitik förutsätter därför
en balans mellan den renodlade marknadsekonomin å ena
sidan och satsningar på konsumentupplysning, -utbildning
och -information å den andra. I system som bygger på att
myndigheter genom centralstyrning och monopol
kontrollerar utbudet är konsumentens ställning svag. Den del
av den svenska ekonomin där konsumenten idag har de
sämsta möjligheterna att påverka är den offentliga sektorn.
Stat och kommun är fortfarande helt dominerande på en rad
tjänster som är centrala för människors välfärd, såsom vård,
omsorg och utbildning.
Vi vill släppa fram och uppmuntra fler enskilda alternativ
till den offentliga sektorn. På så sätt stärks konsumenten,
valfrihet skapas och kostnader kan pressas. Där konkurrens
och alternativ till den offentliga sektorn saknas och av
praktiska skäl inte är möjliga, måste mångfald och valfrihet
skapas inom ramen för den offentliga produktionen. Även i
den privata sektorn finns det många områden där konkurrens
och valfrihet inte är tillräckliga. Regleringar och
etableringskontroll utgör i vissa fall skadliga hinder för en
fri konkurrens. Dessutom är det inte ovanligt att producenter
som etablerat sig på en viss marknad försöker skydda sig från
nya konkurrenter genom mer eller mindre tvivelaktiga
metoder. I en förhandlingsekonomi hotas också
konkurrensen av kartell- och monopolbildningar. Att
bekämpa dessa typer av konkurrensbegränsningar, både
inom privat och offentlig sektor, är en huvuduppgift för en
liberal konsumentpolitik.
Marknadens krafter
Det bästa sättet att hävda konsumenternas intressen är
marknadsekonomi med fri etableringsrätt, fri konkurrens och
fri handel med omvärlden. Marknadsekonomin skapar
valfrihet och ger utrymme för enskilda människors initiativ.
Marknadsekonomin ger konsumenterna en stark ställning.
Det är ytterst de som genom sina köpbeslut styr
produktionen.
I ett litet land som Sverige är en fri handel med omvärlden
av avgörande betydelse för att upprätthålla konkurrens och
för att skapa ett brett utbud av varor och tjänster. Med fri
internationell handel samt rätt för både svenska och
utländska nya företag att etablera sig på marknaden finns
alltid en faktisk eller potentiell konkurrens. På områden där
en stark internationell konkurrens saknas är det därför
särskilt viktigt med en aktiv konkurrenslagstiftning.
Decentralisering i beslutsfattandet och mångfalden i en
marknadsekonomi ger skydd mot felsatsningar -- ett skydd
som centralstyrda och monopolistiska system saknar. Den
fria konkurrensen gagnar effektivitet och därmed
konsumenternas intressen. Utan konkurrens blir priserna
högre och resurser utnyttjas mindre effektivt. Därför måste
alla slag av monopol bekämpas. Marknadsekonomin
förutsätter att producenter och konsumenter fattar sina beslut
på grundval av varans eller tjänstens kvalitet och de
prissignaler som ges.
Därför måste prissignalerna spegla kostnaderna för
resursåtgången på ett riktigt sätt. Genom alternativ och
konkurrens kan effektiviteten öka också inom de sektorer
som idag är centralt reglerade och där priserna inte sätts på
en fri marknad. Dit hör t.ex. viktiga delar av
livsmedelssektorn. I de fall där effektiv konkurrens saknas
och prisökningarna därför är snabbare än inom övrig varu-
och tjänsteproduktion, är orsaken inte sällan protektionism
och därmed förknippad bristande importkonkurrens samt
alltför mycket centrala regleringar.
Konkurrens i offentlig sektor
Vid offentlig tjänsteproduktion har konsumenten en
svagare position än på den fria marknaden. Den statliga
maktutredningen har i en studie belyst detta problem. Den
visar att konsumenterna anser sig ha större möjligheter att
påverka förhållanden i samband med köp av t.ex.
kapitalvaror än vid utnyttjande av offentliga tjänster.
Konsumenten av diskmaskiner och stereoanläggningar anser
sig sålunda ha en avsevärt starkare position än konsumenten
av sjukvårdstjänster, barnomsorg eller utbildning. Känslan
av bristande inflytande är särskilt stor vad gäller sjukvården
och skolan. Maktutredningen använder begreppet ''tyst
vanmakt'' för att beskriva konsumentens roll på dessa
områden. För att stärka konsumentens ställning är det
nödvändigt att den offentliga sektorn i större utsträckning
präglas av marknadstänkande. Alla delar av den offentliga
tjänsteproduktionen bör reformeras i syfte att stärka
konsumentintresset. Enskilda alternativ måste tillåtas och
uppmuntras. Tjänster som vård, omsorg och utbildning bör
finnas i såväl offentlig som enskild regi. Det handlar om att
bryta monopol och skapa mångfald och valfrihet. Offentligt
finansierade tjänster behöver inte vara offentligt
producerade.
Särskilt om kommunala bolag
I många kommuner bedrivs en allt större del av den
kommunala verksamheten i aktiebolagsform. Motiven för att
flytta över tillgång och verksamhet -- det kan handla om bl.a.
vatten och avlopp, fastighetsförvaltning, renhållning och
eldistribution -- från kommunal förvaltning till kommunägda
företag, är att det sägs öka effektiviteten. Kommunerna vill
samtidigt kringgå de lagar som reglerar kommunal
verksamhet och få snabba beslutsvägar, undvika
offentlighetsprincipen och erhålla friare lönesättning. Det
kan i dagens läge vara ett rimligt ställningstagande, men
samtidigt är utvecklingen från konsumentsynpunkt olycklig.
Kommunägda aktiebolag är på flera sätt en hybrid.
Lagstiftningen för kommuner respektive aktiebolag utgår
från diametralt olika principer, nämligen för aktiebolaget att
det skall drivas i vinstsyfte och för kommunen att den inte
får drivas i vinstsyfte. Utifrån dessa grunder har reglerna för
kommuner respektive aktiebolag utformats.
Offentlighetsprincipen är allmänhetens främsta
kontrollmöjlighet gentemot kommunen. För aktiebolagen är
kapitalägarnas vinstintresse den främsta kontrollen. Från
demokratisk synpunkt innebär kommunägda företag att
medborgarna får mindre möjligheter att granska sin
kommuns förehavanden. Justitieombudsmannen och tidigare
näringsfrihetsombudsmannen har också, utifrån sina skilda
utgångspunkter, varnat för bolagisering av kommunala
verksamheter.
Bolagisering bör undvikas. Verksamhet som måste ligga
i offentlig sektor skall bedrivas enligt det regelsystem, som
skapats för den sektorn. Om verksamheter lämpligen drivs
enligt andra regelsystem bör de inte ligga i den offentliga
sektorn utan avvecklas eller avyttras.
Offentlig upphandling
I en liberal marknadsekonomi är ett väl fungerande
upphandlingssystem av grundläggande betydelse. Fri och
likvärdig konkurrens är både nyttig för näringslivet och
lönsam för samhället. Nu gällande regelsystem är dock
behäftat med allvarliga brister som visar sig särskilt på
kommunal nivå.
Den självklara utgångspunkten måste vara att för
offentliga förvaltningar ska gälla en i princip obligatorisk
upphandlingsskyldighet. En sådan ordning skulle förstärka
upphandlingssystemets fördelar och samtidigt eliminera ett
antal tillämpningsproblem. En särskild modell presenterades
1992 (Ds 1992:121) men genomfördes inte eftersom man
ville avvakta utfallet av ett frivilligt system. Med hänvisning
till de problem som därefter visat sig är det dags att nu inom
klart avgränsade områden införa den obligatoriska modellen
oavsett om det gäller externa eller interna anbud.
Det torde dock vara nödvändigt att från huvudregeln tillåta
vissa undantag genom s.k. direktupphandling, alltså
upphandling utan föregående anbud. Erfarenhetsmässigt är
dock sådan upphandling förknippad med vissa risker.
Förvaltningstjänstemännen visar sig ha en tendens att tänja
ut ''fri-zonen'' så att i vissa fall rent kringgående av lag
föreligger och man gör undantagen till huvudregel. Därför
måste direktupphandlingens begränsningar angivas tydligare
i lagen. För all upphandling gäller att beslutet måste styras
av affärsmässighet där prisfrågan är ett viktigt moment. I
lagtexten bör betonas att detta generella krav alltid gäller
även vid direktupphandling. Det beslut som sedan fattas i
upphandlingsärendet bör även motiveras. Vidare måste
beslutet resultera i ett formellt upphandlingsavtal, även om
det gäller antagandet av ett internt egenregi-erbjudande.
Dessutom är det viktigt med offentlighet i
upphandlingsärendet när beslutet är fattat. Då måste det
föreligga rätt till information om samtliga anbudsgivare med
angivande av resp. anbudspris och motiven för
upphandlingsbeslutet. Kontroll i efterhand omöjliggörs om
det saknas anteckningar och underlag beträffande den
aktuella direktupphandlingen. Sådant material måste finnas
och ska vara offentligt och på begäran skyndsamt
tillhandahållas.
Ett effektivt upphandlingssystem är särskilt angeläget för
småföretagare och inte minst för det lokala näringslivet.
Politiker talar visserligen ofta varmt för småföretagen men
är i verkligheten inte lika ofta beredda att lägga ut sina inköp
på anbud. Detta gäller särskilt på den kommunala sektorn.
Upphandling i konkurrens är dock inte bara en fråga som rör
stat/kommun och näringsliv utan ytterst är det
skattebetalarnas pengar det handlar om.
Produkten på marknaden
De varor och tjänster som finns på marknaden måste
uppfylla vissa krav när det gäller kvalitet och säkerhet samt
ur miljösynpunkt. Priset har naturligtvis också en stor
betydelse för konsumenterna. En stark konsument har
möjlighet att påverka alla dessa faktorer, detta beskriver vi
senare i motionen. Olika myndigheters arbete och politiska
beslut kan också behövas för att påverka dessa faktorer.
Hälsa och säkerhet är ett konsumentpolitiskt mål. Det finns
ett nära samband mellan säkerhet och hälsa. Ohälsa eller
skada kan uppstå på grund av en persons konsumentmönster
eller för att en produkt har skadliga egenskaper. För en
allergiker har en riktig innehållsinformation av livsmedel en
mycket stor betydelse. En effektiv marknadskontroll skall
bedrivas av Konsumentverket.
Standardiseringsarbetet är viktigt inte minst för att göra
olika produkter tillgängliga för personer med
funktionshinder. Sveriges medverkan i det europeiska
standardiseringsarbetet blir också allt viktigare.
Konsumenterna vill ofta bidra till en bättre miljö, därför
måste konsumentpolitiken syfta till en långsiktig hållbar
utveckling med resurshushållning och kretsloppstänkande.
Agenda 21:s mål med hållbara produktions- och
konsumentmönster i ett globalt perspektiv skall vara
vägledande. Det lokala engagemanget och miljöarbetet är
grundläggande.
Propositionens förslag om en åtgärdsinriktad
handlingsplan för hur miljömålet skall uppnås biträder vi.
Detta för att underlätta för den enskilde konsumenten att
kunna göra sina val utifrån kunskapen om hur valet påverkar
miljön.
För att konsumenterna skall anse att det är viktigt att
källsortera avfall, måste detta kunna ordnas praktiskt och så
att konsumenten också vet att avfallet tas om hand på ett sätt
som är bra för miljön. Detta har ännu inte klarats av, därför
måste system utformas som gör detta möjligt.
Det är viktigt att information ges om främst olika varors
energibehov både för hushållens ekonomi och för
samhällsekonomin och även för miljön. Det måste vara
enkelt för konsumenten att utifrån information om olika
produkter kunna avgöra det bästa inköpet även ur
energibesparingssynpunkt.
Allt fler konsumenter väljer att köpa miljömärkta varor.
Höga krav måste därför ställas på miljömärkningen och det
är viktigt att forskare deltar i prövningen av varorna.
Folkpartiet liberalerna anser också, som det anges i
propositionen, att där konsekvenserna är utredda och
belagda, kan ekonomiska styrmedel och lagar vara
verksamma medel för att påverka utvecklingen. Vi
välkomnar därför regeringens beslut om att tillsätta en
utredning om förutsättningarna för en ökad miljörelatering
av skattesystemet.
Konsumentens ställning
Liberal konsumentpolitiks grundbult är att människor
själva är kapabla att värdera vad de vill konsumera respektive
avstå från att konsumera, mot bakgrund av tillgänglig
kunskap om olika varors och tjänsters egenskaper, kvalitet,
pris etc. I denna grundsyn ligger en tilltro till människors
vilja att t ex
konsumera miljövänliga produkter framför
miljöskadliga, sådana som inte skadar hälsan framför sådana
som kan göra det etc. I detta ligger också att det är viktigt
med fungerande konkurrens mellan många sinsemellan
oberoende producenter -- truster, karteller och monopol
driver upp priserna och håller tillbaka alla impulser till
utveckling av bättre varor och tjänster. Politikens uppgift är
då inte att ställa upp pekpinnar av olika slag utan att
medverka till att konsumenternas information är så
fullständig som möjligt. I den mån man kan tala om
''önskvärda konsumtionsmönster'' så skall de skapas genom
att människor själva styr produktionens inriktning genom
fria val av allt bättre produkter. Att detta är möjligt och
realistiskt visas eftertryckligen bl a
genom det väldiga genomslag som icke klorblekt papper
fick i nästan samma ögonblick som det kom ut på
marknaden. Nu upprepas detta när det gäller tvättmedel,
diskmedel, återvinningsbara tekniska produkter etc, etc.
Genom miljömärkning, miljöavgifter och andra former av
ekonomiska styrmedel kan denna omläggning av
konsumtionsmönstret förstärkas ytterligare -- genom att
faktiska miljökostnader driver upp priset på produkter som
skadar miljön eller tillverkas på ett miljöskadligt sätt.
Kommittéer och kampanjer riktade till olika grupper har
troligen betydligt mindre inverkan på människors
konsumtionsval än den påtagliga information om olika
varors för- och nackdelar som avspeglas i priset, genom
miljömärkning etc.
Ännu en politisk uppgift är givetvis att stödja
konsumentens rätt gentemot producenter som inte hållit vad
de lovat. Detta är en annan sida av konsumentens starka
ställning på marknaden. Producenten skall inte bara veta att
konsumenterna aktivt väljer mellan olika produkter, utan
också inse att det kan bli konsekvenser av olika slag om en
konsument kan visas ha blivit lurad att köpa en vara som inte
håller måttet.
Unga konsumenter
För att barn och ungdom kritiskt skall kunna granska
marknadens utbud av varor och tjänster, är det viktigt, att de
så tidigt som möjligt tränas och utbildas i konsumentfrågor.
Det handlar både om att värdera påträngande
marknadsföring och att i vardagslivet tillreda sin egen måltid
och att inse betydelsen av sambandet mellan kost, motion
och hälsa. Detta är en viktig uppgift för skolan.
Konsumentfrågorna är integrerade i
hemkunskapsutbildningen. I gymnasiet däremot är det
beroende på vilket program eleven väljer, vilka möjligheter
eleven har att få kunskaper om konsumentfrågor. Därför bör
konsumentfrågor också tas upp i t ex ämnesområdena
samhällskunskap, matematik, ekonomi och svenska.
För de äldre ungdomarna är den ekonomiska rådgivningen
speciellt viktig. Hur skall man hantera sin privatekonomi:
boendet, hushållsbudget, krediter, samboavtal?
Konsumentverket har nyligen redovisat en rapport från Ung
Konsumentsatsningen. Olika ungdomsorganisationer har
drivit olika projekt för att öka ungdomarnas medvetenhet i
deras roll som konsumenter och för att stärka den rollen.
Erfarenheterna från detta projekt bör användas i
fortsättningen, för att involvera också
ungdomsorganisationerna i arbetet med att nå större
kunskaper kring konsumentfrågor bland ungdomar. Vi har
inget att erinra mot propositionens förslag om att medel ur
Allmänna arvsfonden används för olika projekt bland
ungdomar.
Privatpersoners ekonomi
I begreppet hushållsekonomi inbegrips normalt inte sådant
som konsumtion av offentligt finansierade tjänster, bank-
och försäkringstjänster, hushållssparande eller
pensionsförsäkringar. Detta trots att dessa är av stor
betydelse för hushållen och tar en stor del av hushållens
budget. Samtidigt består numera allt fler ''hushåll'' i
ekonomiskt hänseende av en enskild person. Begreppet
''privatekonomi'' torde för de flesta vara mer heltäckande.
Utan att fastna i någon semantisk diskussion, där det verkar
som om ordet ''privat'' fungerar som ett ideologiskt rött
skynke för många, anser vi att tyngdpunkten inom
konsumentpolitiken måste förskjutas och synen på
hushållsekonomin måste breddas, så att den innefattar hela
det spektrum av utgifter, inkomster, skulder och tillgångar
som faktiskt är av stor betydelse för de flesta människor.
Detta måste avspeglas såväl i de centrala
konsumentpolitiska målen som i Konsumentverkets och de
lokala konsumentvägledarnas-budgetrådgivarnas arbete med
hushållsekonomiska frågor.
De familjeekonomer/privatekonomer/hushållsekonomer
som finns på Konsumentverket, banker och större
organisationer gör ett bra arbete. Resultatet skulle bli bättre
och få större tyngd och genomslag om det fanns fristående
institutioner som lade fram rapporter, arbetade med
metodutveckling, fick fram avhandlingar m m.
Detta skulle i sin tur innebära att det beslutsunderlag
som regering och riksdag m fl
får skulle vara bättre genomlyst och därmed få större
genomslag. Framväxten av fristående institut och
organisationer bör uppmuntras.
Budgetrådgivning och skuldsanering
Ekonomi -- att hushålla med knappa resurser. För många
är det allt svårare att få lönen att räcka lika länge som
månaden. Det är angeläget att kommunerna arbetar
förebyggande genom att upprätthålla och bygga ut
budgetrådgivningen. Många kommuner har redan upptäckt
att detta lönar sig i kronor och ören i form av minskade
socialbidrag.
Än mer förebyggande är givetvis en privatekonomisk
debatt i media och en väl fungerande utbildning i skolan,
ungdomsskolan såväl som vuxenutbildningen. Särskilt
viktigt kan det vara för invandrare och andra med kort
utbildning att inom ramen för vuxenutbildningen få
kompletterande kunskaper i privatekonomiska frågor.
Skuldsaneringslagen innebär att ett mindre antal extremt
skuldsatta kan få skuldsanering under vissa förutsättningar.
Den stora vinsten ligger dock snarare i just budgetrådgivning
och annan förebyggande verksamhet samt att frivillig
skuldsanering lättare kan komma till stånd. Det är viktigt att
skuldsaneringslagens möjligheter inte tas till intäkt för att
minska den förebyggande verksamheten och den frivilliga
skuldsaneringen, utan istället att skuldsaneringslagen
används som hävstång för ett större arbete.
Konsumentforskning
Högre utbildning och forskning sker inom det ekonomiska
området idag nästan helt uteslutande inom sektorerna
företagsekonomi och nationalekonomi. Ändå är den privata
ekonomin av avgörande betydelse. Forskning kring
konsumentfrågor sker framförallt ur företagens eller
samhällets perspektiv, inte ur den enskildes.
Den professur i konsumentekonomi som funnits vid Lunds
universitet har dragits in. Några banker och större
organisationer har viss utredningsverksamhet, men i mycket
blygsam skala. Vid Konsumentverket finns
hushållsekonomer, som arbetar främst med rena
tillämpningar. Dessa har dock mycket stor betydelse som
beslutsunderlag, varför debatt och metodutveckling är
angeläget. Forskning, kunskapsuppbyggnad och
metodutveckling i privatekonomiska frågor är alltså mycket
eftersatt. Inte heller utbildas privatekonomer i den
utsträckning som skulle behövas för att vid olika
institutioner, banker och organisationer bygga upp
kompetens kring detta. Vi stöder därför propositionens
förslag om upprättandet av ett konsumentpolitiskt
forskningsprogram.
Fristående konsumentorganisationer
Starka konsumentorganisationer finns inom vissa sektorer,
såsom hyresgästföreningen, bilistorganisationer m fl.
Starka organisationer med visst intresse för breda
konsumentfrågor, studieförbund, fackföreningar exempelvis
finns likaså. Många av dessa har tillsammans bildat Sveriges
Konsumentråd, en paraplyorganisation för framförallt
internationellt arbete men även visst nationellt och lokalt
inriktat arbete.
Det är inte troligt att en fristående central
konsumentorganisation någonsin kommer att bildas och stå
stark på egen grund. Därtill är det s k
free rider-syndromet alltför starkt. Ingen är beredd att
betala priset i form av vare sig tid eller pengar förrän den
dag man verkligen råkar i knipa. För att marknadsekonomin
verkligen ska fungera krävs starka och kunniga konsumenter.
Det är därför ett intresse för staten att bekosta sådan
verksamhet.
Idag sker detta företrädesvis genom Konsumentverkets
försorg. Principiellt är det dock tveksamt att samma statliga
myndighet både ska övervaka marknaden och dess aktörers
agerande, och samtidigt företräda den ena partens intresse.
Den statliga konsumentpolitiken bör därför långsiktigt
inriktas på att stödja framväxandet av fristående
intresseorganisationer så att myndigheten långsiktigt kan
ägna sig åt att övervaka marknaden och därmed inte inta den
ena partens sakintresse.
Medborgerligt konsumentinflytande
I propositionen anges att en kommitté skall tillsättas för att
utreda och föreslå åtgärder som kan öka medborgarnas
inflytande och delaktighet i samhällsutvecklingen. Vi
redovisar nedan vårt förslag för att stärka medborgarnas
inflytande och delaktighet.
Medborgarskapet är visserligen ett slags osynligt
samhällskontrakt i demokratiska länder. Men det krävs en
mer principiellt sammanhållen syn på de medborgerliga
rättigheterna, deras genomförande och hur man kan minska
avståndet mellan politiker och medborgare. Med andra ord
behövs ett effektivt instrument för att överföra politisk
ideologi till praktisk politik. Som sådant instrument kan man
utnyttja s.k. medborgarkontrakt. Genom sådana kontrakt
bryts etablissemangets makt, samtidigt som politikerrollen
förtydligas och individen sätts i centrum.
Det är vanligare att myndigheter betonar medborgarnas
skyldigheter än deras rättigheter. För att skapa en rimlig
balans behövs ett medborgarkontrakt mellan samhälle och
medborgare.
Sådana medborgarkontrakt måste grunda sig på vissa
principer, nämligen myndigheternas öppenhet, information
till medborgarna, tjänsternas tillgänglighet, medborgarnas
valfrihet, tjänsternas kvalitet och icke-diskriminering av
medborgarna.
Det grundläggande medborgarkontraktets innebörd kan
konkretiseras i tre huvudpunkter. För det första skall varje
medborgare veta vad hon/han kan kräva och vänta sig av
offentliga sektorn. Vår slogan ''valuta för skattepengarna''
måste fyllas med ett tydligt innehåll. För det andra skall
medborgarna kunna jämföra tillgängliga alternativ. Man
skall inte behöva vara högutbildad eller van att söka
information för att kunna ta reda på vilka möjligheter som
finns. Därför skall utvärderingar och jämförelser vara
lättillgängliga. För det tredje skall medborgarna veta vart
man skall vända sig för klagomål. Man skall inte behöva
känna oro för att skickas fram och tillbaka mellan olika
befattningshavare. Ansvaret skall vara tydligt placerat hos
någon. Då misstag begåtts av myndigheterna skall den
drabbade medborgaren ha rätt till förklaring, ursäkt och
eventuellt ersättning.
Medborgarkontrakten bör innehålla såväl gemensamma
övergripande rättigheter som mer detaljerad information om
rättigheter och skyldigheter som gäller för en viss individ.
Här kan det bli fråga om olika ''underkontrakt'' för
exempelvis välfärdsområdet, konsumentsektorn, kultursidan
och trafiksektorn. Att upprätta medborgarkontrakt bör vara
en frivillig kommunal angelägenhet.
Ett kommunalt konsumentkontrakt skall syfta till att stärka
konsumentens ställning på marknaden.
Först och främst genom att garantera en bred
konsumentinformation som inkluderar konsumenträtt
inklusive konsumentens klagorätt. Denna information kan
med fördel förmedlas via någon form av medborgarkontor.
Därutöver måste det finnas tillgång till konsumentutbildning
i lämpliga former särskilt beträffande hushållsekonomi.
Vidare måste det finnas hjälp med budgetrådgivning och
skuldsanering.
Öppna medborgarkontor
I propositionen betonas den lokala förankringen av
konsumentarbetet. Vi delar uppfattningen att detta är viktigt
och vill därför peka på möjligheten att inrätta
''medborgarkontor''. Detta skall vara en frivillig åtgärd i
kommunerna.
Det avgörande är att varje medborgare är medveten om hur
just hennes medborgarkontrakt ser ut och vilka rättigheter
och förmåner som gäller just för henne. Samhället ska sedan
garantera att dessa verkligen också blir tillgängliga.
Därför är det lämpligt att medborgarkontraktet
''upprättas'' på medborgarkontor, alltså en lokal där man kan
få information och service i olika samhällsfrågor. Det är
klokt att välja en måttfull ambitionsnivå för tjänsterna.
Kontoret bör i första hand fungera som ''sluss'' och erbjuda
en utvidgad konsumentupplysning och kommunal
information. För att lyckas måste kontoret bli
''medborgarkontor'' och inte ''myndighetskontor''.
Medborgarkontrakten skall bidra till att förtydliga
politikerrollen och sätta medborgarens behov av
samhällstjänster och möjlighet att göra sin röst hörd i
centrum. Då kan myndigheternas välfärdsstat omvandlas till
medborgarnas välfärdssamhälle. Inför framtiden kan man
tänka sig att medborgarna har tillgång till dataterminaler på
medborgarkontoren och sedan kan utplacering ske på andra
offentliga platser såsom biblioteken.
Europeisk dimension
Den arbetsgrupp som har tillsatts för att ta fram en svensk
strategi för arbetet med konsumentfrågorna i EU anser vi
speciellt bör beakta följande:
Det svenska EU-medlemskapet gynnar de svenska
konsumenterna. Genom det skärpta konkurrensläge som den
fria rörligheten för varor, tjänster och kapital innebär tvingas
producenter och distributörer förbättra kvaliteten och pressa
priserna. Vidare har EG en omfattande
konkurrenslagstiftning. I själva verket berör en betydande
del av EG:s regler hur konkurrensen skall upprätthållas.
Dessa frågor har ett eget generaldirektorat i kommissionen.
Kartellförbud och förbud mot missbruk av monopol ligger i
botten som princip för konkurrenslagstiftningen. Det är
denna fasta övertygelse om konkurrensens och mångfaldens
betydelse som gör att EG-integrationen är till gagn för
konsumenterna. Genom Maastrichtfördraget infördes en
särskild artikel om konsumentskydd i Romfördraget. Enligt
artikel 129a skall gemenskapen medverka till att
konsumentskyddet uppnår en hög nivå. Det skall bland annat
ske genom särskilda insatser som stöder och kompletterar
medlemsstaternas politik i syfte att skydda konsumenternas
hälsa, säkerhet och ekonomiska intressen och att
tillhandahålla en fullgod konsumentupplysning.
Som medlem i EU bör Sverige fullt ut och aktivt arbeta för
att en hög konsumentskyddsnivå förverkligas. Det är viktigt
att de varor som cirkulerar på marknaden är säkra.
Konsumentinformation är viktig för att konsumenterna skall
kunna ta vara på fördelarna med den inre marknaden. En
förutsättning för att den inre marknaden skall fungera är för
övrigt att konsumenterna kan lita på att varor, oberoende av
tillverkningsland, uppfyller samma säkerhetsnivåer.
Det är angeläget att man från svensk sida arbetar för att
åstadkomma en tillfredsställande ursprungsmärkning av
livsmedel, miljömärkning och andra förbättringar av
märkningsreglerna för att bl a
tillgodose allergikernas intressen.
Rättsakter som reglerar konsumenternas ekonomiska och
rättsliga skydd, exempelvis om marknadsföring,
hemförsäljning, konsumentkrediter och produktansvar, har i
allmänhet minimikaraktär. Varje medlemsland säkerställer
med detta att konsumenterna får åtnjuta minst det skydd som
anges i rättsakten i fråga. Det är viktigt att det så får förbli
för att Sverige nationellt skall kunna ha strängare regler.
Inom EU är det viktigt att stärka konsumenternas
medverkan i standardiseringsarbetet, i
standardiseringsprojekt.
I en gränsöverskridande handel med varor och tjänster
måste konsumentfrågor också beaktas vad gäller garantier,
reklamationer, tvistlösning och finansiella tjänster.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om liberal konsumentpolitik,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om enskilda alternativ i offentlig
sektor,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om privat hushållsekonomi,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om medborgerligt
konsumentinflytande,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om svensk konsumentpolitisk
satsning i EU.
Stockholm den 24 april 1995
Kerstin Heinemann (fp)
Bengt Harding Olson (fp)