Konsumenten i centrum
Folkpartiet liberalerna anser att propositionens innehåll är förvånansvärt tunt och alla viktiga frågor hänskjuts till vidare bearbetning. Detta är beklagligt. Propositionen är en riktlinjeproposition och därför redovisar vi våra riktlinjer i det följande.
Liberal utgångspunkt
Konsumtionen är meningen med all produktion. Producenternas intressen bör tillgodoses endast i den mån det är nödvändigt för att främja konsumenternas intressen. Detta konstaterande gjordes av den ekonomiska liberalismens fader, Adam Smith. Hans och vår utgångspunkt är att den enskilda människan bäst känner sina unika behov och önskemål. Därför är marknadsekonomin, där konsumenten gör självständiga val mellan olika varor och tjänster, överlägsen alla andra ekonomiska system. I en marknadsekonomi tillåts olika producenter konkurrera om konsumenternas gunst.
För att marknadsekonomin skall kunna fungera tillfredsställande krävs kunniga och välinformerade konsumenter. En liberal konsumentpolitik förutsätter därför en balans mellan den renodlade marknadsekonomin å ena sidan och satsningar på konsumentupplysning, -utbildning och -information å den andra. I system som bygger på att myndigheter genom centralstyrning och monopol kontrollerar utbudet är konsumentens ställning svag. Den del av den svenska ekonomin där konsumenten idag har de sämsta möjligheterna att påverka är den offentliga sektorn. Stat och kommun är fortfarande helt dominerande på en rad tjänster som är centrala för människors välfärd, såsom vård, omsorg och utbildning.
Vi vill släppa fram och uppmuntra fler enskilda alternativ till den offentliga sektorn. På så sätt stärks konsumenten, valfrihet skapas och kostnader kan pressas. Där konkurrens och alternativ till den offentliga sektorn saknas och av praktiska skäl inte är möjliga, måste mångfald och valfrihet skapas inom ramen för den offentliga produktionen. Även i den privata sektorn finns det många områden där konkurrens och valfrihet inte är tillräckliga. Regleringar och etableringskontroll utgör i vissa fall skadliga hinder för en fri konkurrens. Dessutom är det inte ovanligt att producenter som etablerat sig på en viss marknad försöker skydda sig från nya konkurrenter genom mer eller mindre tvivelaktiga metoder. I en förhandlingsekonomi hotas också konkurrensen av kartell- och monopolbildningar. Att bekämpa dessa typer av konkurrensbegränsningar, både inom privat och offentlig sektor, är en huvuduppgift för en liberal konsumentpolitik.
Marknadens krafter
Det bästa sättet att hävda konsumenternas intressen är marknadsekonomi med fri etableringsrätt, fri konkurrens och fri handel med omvärlden. Marknadsekonomin skapar valfrihet och ger utrymme för enskilda människors initiativ.
Marknadsekonomin ger konsumenterna en stark ställning. Det är ytterst de som genom sina köpbeslut styr produktionen.
I ett litet land som Sverige är en fri handel med omvärlden av avgörande betydelse för att upprätthålla konkurrens och för att skapa ett brett utbud av varor och tjänster. Med fri internationell handel samt rätt för både svenska och utländska nya företag att etablera sig på marknaden finns alltid en faktisk eller potentiell konkurrens. På områden där en stark internationell konkurrens saknas är det därför särskilt viktigt med en aktiv konkurrenslagstiftning. Decentralisering i beslutsfattandet och mångfalden i en marknadsekonomi ger skydd mot felsatsningar -- ett skydd som centralstyrda och monopolistiska system saknar. Den fria konkurrensen gagnar effektivitet och därmed konsumenternas intressen. Utan konkurrens blir priserna högre och resurser utnyttjas mindre effektivt. Därför måste alla slag av monopol bekämpas. Marknadsekonomin förutsätter att producenter och konsumenter fattar sina beslut på grundval av varans eller tjänstens kvalitet och de prissignaler som ges.
Därför måste prissignalerna spegla kostnaderna för resursåtgången på ett riktigt sätt. Genom alternativ och konkurrens kan effektiviteten öka också inom de sektorer som idag är centralt reglerade och där priserna inte sätts på en fri marknad. Dit hör t.ex. viktiga delar av livsmedelssektorn. I de fall där effektiv konkurrens saknas och prisökningarna därför är snabbare än inom övrig varu- och tjänsteproduktion, är orsaken inte sällan protektionism och därmed förknippad bristande importkonkurrens samt alltför mycket centrala regleringar.
Konkurrens i offentlig sektor
Vid offentlig tjänsteproduktion har konsumenten en svagare position än på den fria marknaden. Den statliga maktutredningen har i en studie belyst detta problem. Den visar att konsumenterna anser sig ha större möjligheter att påverka förhållanden i samband med köp av t.ex. kapitalvaror än vid utnyttjande av offentliga tjänster. Konsumenten av diskmaskiner och stereoanläggningar anser sig sålunda ha en avsevärt starkare position än konsumenten av sjukvårdstjänster, barnomsorg eller utbildning. Känslan av bristande inflytande är särskilt stor vad gäller sjukvården och skolan. Maktutredningen använder begreppet ''tyst vanmakt'' för att beskriva konsumentens roll på dessa områden. För att stärka konsumentens ställning är det nödvändigt att den offentliga sektorn i större utsträckning präglas av marknadstänkande. Alla delar av den offentliga tjänsteproduktionen bör reformeras i syfte att stärka konsumentintresset. Enskilda alternativ måste tillåtas och uppmuntras. Tjänster som vård, omsorg och utbildning bör finnas i såväl offentlig som enskild regi. Det handlar om att bryta monopol och skapa mångfald och valfrihet. Offentligt finansierade tjänster behöver inte vara offentligt producerade.
Särskilt om kommunala bolag
I många kommuner bedrivs en allt större del av den kommunala verksamheten i aktiebolagsform. Motiven för att flytta över tillgång och verksamhet -- det kan handla om bl.a. vatten och avlopp, fastighetsförvaltning, renhållning och eldistribution -- från kommunal förvaltning till kommunägda företag, är att det sägs öka effektiviteten. Kommunerna vill samtidigt kringgå de lagar som reglerar kommunal verksamhet och få snabba beslutsvägar, undvika offentlighetsprincipen och erhålla friare lönesättning. Det kan i dagens läge vara ett rimligt ställningstagande, men samtidigt är utvecklingen från konsumentsynpunkt olycklig.
Kommunägda aktiebolag är på flera sätt en hybrid. Lagstiftningen för kommuner respektive aktiebolag utgår från diametralt olika principer, nämligen för aktiebolaget att det skall drivas i vinstsyfte och för kommunen att den inte får drivas i vinstsyfte. Utifrån dessa grunder har reglerna för kommuner respektive aktiebolag utformats. Offentlighetsprincipen är allmänhetens främsta kontrollmöjlighet gentemot kommunen. För aktiebolagen är kapitalägarnas vinstintresse den främsta kontrollen. Från demokratisk synpunkt innebär kommunägda företag att medborgarna får mindre möjligheter att granska sin kommuns förehavanden. Justitieombudsmannen och tidigare näringsfrihetsombudsmannen har också, utifrån sina skilda utgångspunkter, varnat för bolagisering av kommunala verksamheter.
Bolagisering bör undvikas. Verksamhet som måste ligga i offentlig sektor skall bedrivas enligt det regelsystem, som skapats för den sektorn. Om verksamheter lämpligen drivs enligt andra regelsystem bör de inte ligga i den offentliga sektorn utan avvecklas eller avyttras.
Offentlig upphandling
I en liberal marknadsekonomi är ett väl fungerande upphandlingssystem av grundläggande betydelse. Fri och likvärdig konkurrens är både nyttig för näringslivet och lönsam för samhället. Nu gällande regelsystem är dock behäftat med allvarliga brister som visar sig särskilt på kommunal nivå.
Den självklara utgångspunkten måste vara att för offentliga förvaltningar ska gälla en i princip obligatorisk upphandlingsskyldighet. En sådan ordning skulle förstärka upphandlingssystemets fördelar och samtidigt eliminera ett antal tillämpningsproblem. En särskild modell presenterades 1992 (Ds 1992:121) men genomfördes inte eftersom man ville avvakta utfallet av ett frivilligt system. Med hänvisning till de problem som därefter visat sig är det dags att nu inom klart avgränsade områden införa den obligatoriska modellen oavsett om det gäller externa eller interna anbud.
Det torde dock vara nödvändigt att från huvudregeln tillåta vissa undantag genom s.k. direktupphandling, alltså upphandling utan föregående anbud. Erfarenhetsmässigt är dock sådan upphandling förknippad med vissa risker. Förvaltningstjänstemännen visar sig ha en tendens att tänja ut ''fri-zonen'' så att i vissa fall rent kringgående av lag föreligger och man gör undantagen till huvudregel. Därför måste direktupphandlingens begränsningar angivas tydligare i lagen. För all upphandling gäller att beslutet måste styras av affärsmässighet där prisfrågan är ett viktigt moment. I lagtexten bör betonas att detta generella krav alltid gäller även vid direktupphandling. Det beslut som sedan fattas i upphandlingsärendet bör även motiveras. Vidare måste beslutet resultera i ett formellt upphandlingsavtal, även om det gäller antagandet av ett internt egenregi-erbjudande.
Dessutom är det viktigt med offentlighet i upphandlingsärendet när beslutet är fattat. Då måste det föreligga rätt till information om samtliga anbudsgivare med angivande av resp. anbudspris och motiven för upphandlingsbeslutet. Kontroll i efterhand omöjliggörs om det saknas anteckningar och underlag beträffande den aktuella direktupphandlingen. Sådant material måste finnas och ska vara offentligt och på begäran skyndsamt tillhandahållas.
Ett effektivt upphandlingssystem är särskilt angeläget för småföretagare och inte minst för det lokala näringslivet. Politiker talar visserligen ofta varmt för småföretagen men är i verkligheten inte lika ofta beredda att lägga ut sina inköp på anbud. Detta gäller särskilt på den kommunala sektorn. Upphandling i konkurrens är dock inte bara en fråga som rör stat/kommun och näringsliv utan ytterst är det skattebetalarnas pengar det handlar om.
Produkten på marknaden
De varor och tjänster som finns på marknaden måste uppfylla vissa krav när det gäller kvalitet och säkerhet samt ur miljösynpunkt. Priset har naturligtvis också en stor betydelse för konsumenterna. En stark konsument har möjlighet att påverka alla dessa faktorer, detta beskriver vi senare i motionen. Olika myndigheters arbete och politiska beslut kan också behövas för att påverka dessa faktorer.
Hälsa och säkerhet är ett konsumentpolitiskt mål. Det finns ett nära samband mellan säkerhet och hälsa. Ohälsa eller skada kan uppstå på grund av en persons konsumentmönster eller för att en produkt har skadliga egenskaper. För en allergiker har en riktig innehållsinformation av livsmedel en mycket stor betydelse. En effektiv marknadskontroll skall bedrivas av Konsumentverket.
Standardiseringsarbetet är viktigt inte minst för att göra olika produkter tillgängliga för personer med funktionshinder. Sveriges medverkan i det europeiska standardiseringsarbetet blir också allt viktigare.
Konsumenterna vill ofta bidra till en bättre miljö, därför måste konsumentpolitiken syfta till en långsiktig hållbar utveckling med resurshushållning och kretsloppstänkande. Agenda 21:s mål med hållbara produktions- och konsumentmönster i ett globalt perspektiv skall vara vägledande. Det lokala engagemanget och miljöarbetet är grundläggande.
Propositionens förslag om en åtgärdsinriktad handlingsplan för hur miljömålet skall uppnås biträder vi. Detta för att underlätta för den enskilde konsumenten att kunna göra sina val utifrån kunskapen om hur valet påverkar miljön.
För att konsumenterna skall anse att det är viktigt att källsortera avfall, måste detta kunna ordnas praktiskt och så att konsumenten också vet att avfallet tas om hand på ett sätt som är bra för miljön. Detta har ännu inte klarats av, därför måste system utformas som gör detta möjligt.
Det är viktigt att information ges om främst olika varors energibehov både för hushållens ekonomi och för samhällsekonomin och även för miljön. Det måste vara enkelt för konsumenten att utifrån information om olika produkter kunna avgöra det bästa inköpet även ur energibesparingssynpunkt.
Allt fler konsumenter väljer att köpa miljömärkta varor. Höga krav måste därför ställas på miljömärkningen och det är viktigt att forskare deltar i prövningen av varorna.
Folkpartiet liberalerna anser också, som det anges i propositionen, att där konsekvenserna är utredda och belagda, kan ekonomiska styrmedel och lagar vara verksamma medel för att påverka utvecklingen. Vi välkomnar därför regeringens beslut om att tillsätta en utredning om förutsättningarna för en ökad miljörelatering av skattesystemet.
Konsumentens ställning
Liberal konsumentpolitiks grundbult är att människor själva är kapabla att värdera vad de vill konsumera respektive avstå från att konsumera, mot bakgrund av tillgänglig kunskap om olika varors och tjänsters egenskaper, kvalitet, pris etc. I denna grundsyn ligger en tilltro till människors vilja att t ex konsumera miljövänliga produkter framför miljöskadliga, sådana som inte skadar hälsan framför sådana som kan göra det etc. I detta ligger också att det är viktigt med fungerande konkurrens mellan många sinsemellan oberoende producenter -- truster, karteller och monopol driver upp priserna och håller tillbaka alla impulser till utveckling av bättre varor och tjänster. Politikens uppgift är då inte att ställa upp pekpinnar av olika slag utan att medverka till att konsumenternas information är så fullständig som möjligt. I den mån man kan tala om ''önskvärda konsumtionsmönster'' så skall de skapas genom att människor själva styr produktionens inriktning genom fria val av allt bättre produkter. Att detta är möjligt och realistiskt visas eftertryckligen bl a genom det väldiga genomslag som icke klorblekt papper fick i nästan samma ögonblick som det kom ut på marknaden. Nu upprepas detta när det gäller tvättmedel, diskmedel, återvinningsbara tekniska produkter etc, etc. Genom miljömärkning, miljöavgifter och andra former av ekonomiska styrmedel kan denna omläggning av konsumtionsmönstret förstärkas ytterligare -- genom att faktiska miljökostnader driver upp priset på produkter som skadar miljön eller tillverkas på ett miljöskadligt sätt. Kommittéer och kampanjer riktade till olika grupper har troligen betydligt mindre inverkan på människors konsumtionsval än den påtagliga information om olika varors för- och nackdelar som avspeglas i priset, genom miljömärkning etc.
Ännu en politisk uppgift är givetvis att stödja konsumentens rätt gentemot producenter som inte hållit vad de lovat. Detta är en annan sida av konsumentens starka ställning på marknaden. Producenten skall inte bara veta att konsumenterna aktivt väljer mellan olika produkter, utan också inse att det kan bli konsekvenser av olika slag om en konsument kan visas ha blivit lurad att köpa en vara som inte håller måttet.
Unga konsumenter
För att barn och ungdom kritiskt skall kunna granska marknadens utbud av varor och tjänster, är det viktigt, att de så tidigt som möjligt tränas och utbildas i konsumentfrågor. Det handlar både om att värdera påträngande marknadsföring och att i vardagslivet tillreda sin egen måltid och att inse betydelsen av sambandet mellan kost, motion och hälsa. Detta är en viktig uppgift för skolan.
Konsumentfrågorna är integrerade i hemkunskapsutbildningen. I gymnasiet däremot är det beroende på vilket program eleven väljer, vilka möjligheter eleven har att få kunskaper om konsumentfrågor. Därför bör konsumentfrågor också tas upp i t ex ämnesområdena samhällskunskap, matematik, ekonomi och svenska.
För de äldre ungdomarna är den ekonomiska rådgivningen speciellt viktig. Hur skall man hantera sin privatekonomi: boendet, hushållsbudget, krediter, samboavtal? Konsumentverket har nyligen redovisat en rapport från Ung Konsumentsatsningen. Olika ungdomsorganisationer har drivit olika projekt för att öka ungdomarnas medvetenhet i deras roll som konsumenter och för att stärka den rollen. Erfarenheterna från detta projekt bör användas i fortsättningen, för att involvera också ungdomsorganisationerna i arbetet med att nå större kunskaper kring konsumentfrågor bland ungdomar. Vi har inget att erinra mot propositionens förslag om att medel ur Allmänna arvsfonden används för olika projekt bland ungdomar.
Privatpersoners ekonomi
I begreppet hushållsekonomi inbegrips normalt inte sådant som konsumtion av offentligt finansierade tjänster, bank- och försäkringstjänster, hushållssparande eller pensionsförsäkringar. Detta trots att dessa är av stor betydelse för hushållen och tar en stor del av hushållens budget. Samtidigt består numera allt fler ''hushåll'' i ekonomiskt hänseende av en enskild person. Begreppet ''privatekonomi'' torde för de flesta vara mer heltäckande. Utan att fastna i någon semantisk diskussion, där det verkar som om ordet ''privat'' fungerar som ett ideologiskt rött skynke för många, anser vi att tyngdpunkten inom konsumentpolitiken måste förskjutas och synen på hushållsekonomin måste breddas, så att den innefattar hela det spektrum av utgifter, inkomster, skulder och tillgångar som faktiskt är av stor betydelse för de flesta människor.
Detta måste avspeglas såväl i de centrala konsumentpolitiska målen som i Konsumentverkets och de lokala konsumentvägledarnas-budgetrådgivarnas arbete med hushållsekonomiska frågor.
De familjeekonomer/privatekonomer/hushållsekonomer som finns på Konsumentverket, banker och större organisationer gör ett bra arbete. Resultatet skulle bli bättre och få större tyngd och genomslag om det fanns fristående institutioner som lade fram rapporter, arbetade med metodutveckling, fick fram avhandlingar m m. Detta skulle i sin tur innebära att det beslutsunderlag som regering och riksdag m fl får skulle vara bättre genomlyst och därmed få större genomslag. Framväxten av fristående institut och organisationer bör uppmuntras.
Budgetrådgivning och skuldsanering
Ekonomi -- att hushålla med knappa resurser. För många är det allt svårare att få lönen att räcka lika länge som månaden. Det är angeläget att kommunerna arbetar förebyggande genom att upprätthålla och bygga ut budgetrådgivningen. Många kommuner har redan upptäckt att detta lönar sig i kronor och ören i form av minskade socialbidrag.
Än mer förebyggande är givetvis en privatekonomisk debatt i media och en väl fungerande utbildning i skolan, ungdomsskolan såväl som vuxenutbildningen. Särskilt viktigt kan det vara för invandrare och andra med kort utbildning att inom ramen för vuxenutbildningen få kompletterande kunskaper i privatekonomiska frågor.
Skuldsaneringslagen innebär att ett mindre antal extremt skuldsatta kan få skuldsanering under vissa förutsättningar. Den stora vinsten ligger dock snarare i just budgetrådgivning och annan förebyggande verksamhet samt att frivillig skuldsanering lättare kan komma till stånd. Det är viktigt att skuldsaneringslagens möjligheter inte tas till intäkt för att minska den förebyggande verksamheten och den frivilliga skuldsaneringen, utan istället att skuldsaneringslagen används som hävstång för ett större arbete.
Konsumentforskning
Högre utbildning och forskning sker inom det ekonomiska området idag nästan helt uteslutande inom sektorerna företagsekonomi och nationalekonomi. Ändå är den privata ekonomin av avgörande betydelse. Forskning kring konsumentfrågor sker framförallt ur företagens eller samhällets perspektiv, inte ur den enskildes.
Den professur i konsumentekonomi som funnits vid Lunds universitet har dragits in. Några banker och större organisationer har viss utredningsverksamhet, men i mycket blygsam skala. Vid Konsumentverket finns hushållsekonomer, som arbetar främst med rena tillämpningar. Dessa har dock mycket stor betydelse som beslutsunderlag, varför debatt och metodutveckling är angeläget. Forskning, kunskapsuppbyggnad och metodutveckling i privatekonomiska frågor är alltså mycket eftersatt. Inte heller utbildas privatekonomer i den utsträckning som skulle behövas för att vid olika institutioner, banker och organisationer bygga upp kompetens kring detta. Vi stöder därför propositionens förslag om upprättandet av ett konsumentpolitiskt forskningsprogram.
Fristående konsumentorganisationer
Starka konsumentorganisationer finns inom vissa sektorer, såsom hyresgästföreningen, bilistorganisationer m fl. Starka organisationer med visst intresse för breda konsumentfrågor, studieförbund, fackföreningar exempelvis finns likaså. Många av dessa har tillsammans bildat Sveriges Konsumentråd, en paraplyorganisation för framförallt internationellt arbete men även visst nationellt och lokalt inriktat arbete.
Det är inte troligt att en fristående central konsumentorganisation någonsin kommer att bildas och stå stark på egen grund. Därtill är det s k free rider-syndromet alltför starkt. Ingen är beredd att betala priset i form av vare sig tid eller pengar förrän den dag man verkligen råkar i knipa. För att marknadsekonomin verkligen ska fungera krävs starka och kunniga konsumenter. Det är därför ett intresse för staten att bekosta sådan verksamhet.
Idag sker detta företrädesvis genom Konsumentverkets försorg. Principiellt är det dock tveksamt att samma statliga myndighet både ska övervaka marknaden och dess aktörers agerande, och samtidigt företräda den ena partens intresse. Den statliga konsumentpolitiken bör därför långsiktigt inriktas på att stödja framväxandet av fristående intresseorganisationer så att myndigheten långsiktigt kan ägna sig åt att övervaka marknaden och därmed inte inta den ena partens sakintresse.
Medborgerligt konsumentinflytande
I propositionen anges att en kommitté skall tillsättas för att utreda och föreslå åtgärder som kan öka medborgarnas inflytande och delaktighet i samhällsutvecklingen. Vi redovisar nedan vårt förslag för att stärka medborgarnas inflytande och delaktighet.
Medborgarskapet är visserligen ett slags osynligt samhällskontrakt i demokratiska länder. Men det krävs en mer principiellt sammanhållen syn på de medborgerliga rättigheterna, deras genomförande och hur man kan minska avståndet mellan politiker och medborgare. Med andra ord behövs ett effektivt instrument för att överföra politisk ideologi till praktisk politik. Som sådant instrument kan man utnyttja s.k. medborgarkontrakt. Genom sådana kontrakt bryts etablissemangets makt, samtidigt som politikerrollen förtydligas och individen sätts i centrum.
Det är vanligare att myndigheter betonar medborgarnas skyldigheter än deras rättigheter. För att skapa en rimlig balans behövs ett medborgarkontrakt mellan samhälle och medborgare.
Sådana medborgarkontrakt måste grunda sig på vissa principer, nämligen myndigheternas öppenhet, information till medborgarna, tjänsternas tillgänglighet, medborgarnas valfrihet, tjänsternas kvalitet och icke-diskriminering av medborgarna.
Det grundläggande medborgarkontraktets innebörd kan konkretiseras i tre huvudpunkter. För det första skall varje medborgare veta vad hon/han kan kräva och vänta sig av offentliga sektorn. Vår slogan ''valuta för skattepengarna'' måste fyllas med ett tydligt innehåll. För det andra skall medborgarna kunna jämföra tillgängliga alternativ. Man skall inte behöva vara högutbildad eller van att söka information för att kunna ta reda på vilka möjligheter som finns. Därför skall utvärderingar och jämförelser vara lättillgängliga. För det tredje skall medborgarna veta vart man skall vända sig för klagomål. Man skall inte behöva känna oro för att skickas fram och tillbaka mellan olika befattningshavare. Ansvaret skall vara tydligt placerat hos någon. Då misstag begåtts av myndigheterna skall den drabbade medborgaren ha rätt till förklaring, ursäkt och eventuellt ersättning.
Medborgarkontrakten bör innehålla såväl gemensamma övergripande rättigheter som mer detaljerad information om rättigheter och skyldigheter som gäller för en viss individ. Här kan det bli fråga om olika ''underkontrakt'' för exempelvis välfärdsområdet, konsumentsektorn, kultursidan och trafiksektorn. Att upprätta medborgarkontrakt bör vara en frivillig kommunal angelägenhet.
Ett kommunalt konsumentkontrakt skall syfta till att stärka konsumentens ställning på marknaden.
Först och främst genom att garantera en bred konsumentinformation som inkluderar konsumenträtt inklusive konsumentens klagorätt. Denna information kan med fördel förmedlas via någon form av medborgarkontor. Därutöver måste det finnas tillgång till konsumentutbildning i lämpliga former särskilt beträffande hushållsekonomi. Vidare måste det finnas hjälp med budgetrådgivning och skuldsanering.
Öppna medborgarkontor
I propositionen betonas den lokala förankringen av konsumentarbetet. Vi delar uppfattningen att detta är viktigt och vill därför peka på möjligheten att inrätta ''medborgarkontor''. Detta skall vara en frivillig åtgärd i kommunerna.
Det avgörande är att varje medborgare är medveten om hur just hennes medborgarkontrakt ser ut och vilka rättigheter och förmåner som gäller just för henne. Samhället ska sedan garantera att dessa verkligen också blir tillgängliga.
Därför är det lämpligt att medborgarkontraktet ''upprättas'' på medborgarkontor, alltså en lokal där man kan få information och service i olika samhällsfrågor. Det är klokt att välja en måttfull ambitionsnivå för tjänsterna. Kontoret bör i första hand fungera som ''sluss'' och erbjuda en utvidgad konsumentupplysning och kommunal information. För att lyckas måste kontoret bli ''medborgarkontor'' och inte ''myndighetskontor''.
Medborgarkontrakten skall bidra till att förtydliga politikerrollen och sätta medborgarens behov av samhällstjänster och möjlighet att göra sin röst hörd i centrum. Då kan myndigheternas välfärdsstat omvandlas till medborgarnas välfärdssamhälle. Inför framtiden kan man tänka sig att medborgarna har tillgång till dataterminaler på medborgarkontoren och sedan kan utplacering ske på andra offentliga platser såsom biblioteken.
Europeisk dimension
Den arbetsgrupp som har tillsatts för att ta fram en svensk strategi för arbetet med konsumentfrågorna i EU anser vi speciellt bör beakta följande:
Det svenska EU-medlemskapet gynnar de svenska konsumenterna. Genom det skärpta konkurrensläge som den fria rörligheten för varor, tjänster och kapital innebär tvingas producenter och distributörer förbättra kvaliteten och pressa priserna. Vidare har EG en omfattande konkurrenslagstiftning. I själva verket berör en betydande del av EG:s regler hur konkurrensen skall upprätthållas. Dessa frågor har ett eget generaldirektorat i kommissionen. Kartellförbud och förbud mot missbruk av monopol ligger i botten som princip för konkurrenslagstiftningen. Det är denna fasta övertygelse om konkurrensens och mångfaldens betydelse som gör att EG-integrationen är till gagn för konsumenterna. Genom Maastrichtfördraget infördes en särskild artikel om konsumentskydd i Romfördraget. Enligt artikel 129a skall gemenskapen medverka till att konsumentskyddet uppnår en hög nivå. Det skall bland annat ske genom särskilda insatser som stöder och kompletterar medlemsstaternas politik i syfte att skydda konsumenternas hälsa, säkerhet och ekonomiska intressen och att tillhandahålla en fullgod konsumentupplysning.
Som medlem i EU bör Sverige fullt ut och aktivt arbeta för att en hög konsumentskyddsnivå förverkligas. Det är viktigt att de varor som cirkulerar på marknaden är säkra. Konsumentinformation är viktig för att konsumenterna skall kunna ta vara på fördelarna med den inre marknaden. En förutsättning för att den inre marknaden skall fungera är för övrigt att konsumenterna kan lita på att varor, oberoende av tillverkningsland, uppfyller samma säkerhetsnivåer.
Det är angeläget att man från svensk sida arbetar för att åstadkomma en tillfredsställande ursprungsmärkning av livsmedel, miljömärkning och andra förbättringar av märkningsreglerna för att bl a tillgodose allergikernas intressen.
Rättsakter som reglerar konsumenternas ekonomiska och rättsliga skydd, exempelvis om marknadsföring, hemförsäljning, konsumentkrediter och produktansvar, har i allmänhet minimikaraktär. Varje medlemsland säkerställer med detta att konsumenterna får åtnjuta minst det skydd som anges i rättsakten i fråga. Det är viktigt att det så får förbli för att Sverige nationellt skall kunna ha strängare regler.
Inom EU är det viktigt att stärka konsumenternas medverkan i standardiseringsarbetet, i standardiseringsprojekt.
I en gränsöverskridande handel med varor och tjänster måste konsumentfrågor också beaktas vad gäller garantier, reklamationer, tvistlösning och finansiella tjänster.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om liberal konsumentpolitik,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om enskilda alternativ i offentlig sektor,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om privat hushållsekonomi,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medborgerligt konsumentinflytande,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svensk konsumentpolitisk satsning i EU.
Stockholm den 24 april 1995 Kerstin Heinemann (fp) Bengt Harding Olson (fp)