I propositionen förslås en förändring i lönegarantilagen så att det blir möjligt att vid fråga om garantiersättning ta större hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Det betyder att det inte enbart är anvisning från offentlig arbetsförmedling som berättigar till garantiersättning vid upprepade konkurser. Det kan också utgå garantiersättning om det finns särskilda skäl.
Det är bra att regeringen nu föreslår en förstärkning av löneskyddet vid upprepade konkurser. Men den föreslagna förändringen är inte till fyllest. Fortfarande löper den enskilde löntagaren stor risk att förlora innestående lön eller del därav vid upprepade konkurser.
För det första bör 9 § förtydligas när det gäller texten, ''i huvudsak samma verksamhet''. Betyder det samma företag eller samma bransch? Det är betydelsefullt, framför allt för anställda i entreprenadbranschen.
Tremånadersregeln för lönebefordran betyder att om en arbetsgivare försenar löneutbetalningarna så kan det få till följd att den enskilde löntagaren inte kan få ut hela sin innestående fordran. Samma sak gäller beträffande taket på 100 000 kronor. Skyddet för den enskildes lönefordran är inte tillräckligt.
Denna osäkerhet kan också leda till att arbetstillfällen går förlorade därför att löntagare inte vågar ta anställning i företag där det kan föreligga en betydande risk för konkurser. Risken för missbruk skall inte undervärderas och den måste hanteras i särskild ordning. Det är inte rimligt att den enskildes löneskydd används för att sortera ut oseriösa företag. I stället bör näringsförbud användas mer frekvent för att stävja oseriös näringsverksamhet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättrat löneskydd för löntagare.
Stockholm den 18 april 1995 Hans Karlsson (s)