Gemensam vårdnad

Barn behöver båda sina föräldrar. Ofta innebär en
skilsmässa inte bara en konflikt som i sig är svår för barnen,
utan dessutom att de mister kontakten med en av föräldrarna,
allra oftast pappan. Utgångspunkten måste dock vara att
båda föräldrarna har ett aktivt ansvar för en nära och
vardaglig kontakt med sina barn även vid en skilsmässa. Det
är mycket viktigt att lagar och regler, liksom myndigheternas
agerande, tillvaratar barns rätt till kontakt med båda sina
föräldrar och skyddar barnet från att bli utnyttjat i en konflikt
mellan vuxna. Hur samhället bedömer barnets och
föräldrarnas rättigheter vid en eventuell skilsmässa är en
mycket viktig signal till föräldrar -- och även till dem som
planerar att bli föräldrar.

Familjerättslagstiftningen bygger på att gemensam
vårdnad bör vara utgångspunkten vid skilsmässa. Lagen
innebär dock att domstol kan tilldöma den ena eller andra
föräldern enskild vårdnad. Om någon av föräldrarna anser
den andra parten olämplig som vårdnadshavare, kan man
starta vårdnadstvist. Därigenom kan man nå egna fördelar
och få hela ansvaret för vårdnaden, medan den andra parten
står inför hotet att helt mista vårdnaden om barnet.
Myndigheterna engageras i ett ofta fruktlöst beslut om vilken
part som är mest lämplig som enda vårdnadshavare för
barnet. På detta sätt driver lagar och myndigheter alltför ofta
på konflikter som ytterst drabbar barnen, istället för att stödja
samarbete mellan föräldrarna.

Det är väl belagt att enskild vårdnad i det helt
överväldigande antalet fall tilldöms modern. Det är
ofrånkomligt att detta inverkar på pappors attityd till sina
barn. Vetskapen om att faderskapet ytterst är på partnerns
villkor, att barnet -- inte på grund av pappans egen
försummelse mot barnet, utan på grund av skilsmässa -- kan
ryckas ifrån en, kan inverka negativt på fäders engagemang
i sina barns liv och uppväxt.

I en skilsmässa är barnet den mest oskyddade och utsatta
parten. Utgångspunkten för lagstiftningen måste vara att
tillvarata barnets behov och rättigheter. Samhällets uppgift
måste vara att för barnets del begränsa de problem som kan
bli följden av en konflikt mellan vuxna. Därför bör
lagstiftningen ändras så att den endast bygger på gemensam
vårdnad som juridiskt vårdnadsbegrepp.

Det finns naturligtvis fall där den ena föräldern är
uppenbart olämplig för att ha vårdnaden om barnet. Det kan
gälla där drogmissbruk, våld eller liknande förekommer.
Detta är mycket allvarliga förhållanden som kan kräva
ingripande från samhällets sida, oavsett om det gäller vid
skilsmässa eller annars. Det sker då på grundval av
utomstående och oberoende bedömningar. I de fall där den
ena parten är uppenbart olämplig för att ha del i vårdnaden,
bör domstol kunna fastställa ett tidsbegränsat upphävande av
den gemensamma vårdnaden. Detta ska sedan bli föremål för
kontinuerlig omprövning.

Förändringar av lagstiftningen på det sätt som här
beskrivits bör bli föremål för utredning. Detta bör ges
regeringen till känna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att initiera ett
lagstiftningsarbete som förändrar familjerättslagstiftningen
så att den endast bygger på gemensam vårdnad som juridiskt
vårdnadsbegrepp.

Stockholm den 25 januari 1995

Andreas Carlgren (c)

Inger Davidson (kds)

Eva Eriksson (fp)

Bo Holmberg (s)

Ulf Kristersson (m)

Kenneth Kvist (v)

Marianne Samuelsson (mp)