med anledning av prop. 1994/95:151 Droit de suite och längre upphovsrättsligt skydd
I proposition 1994/95:151 föreslår regeringen dels att vissa
av de upphovsrättsliga skyddstiderna för litterära och
konstnärliga verk förlängs, dels att det införs bestämmelse
om s k
droit de suite, dvs. att upphovsmannen i princip skall ha
rätt till en ersättning på fem procent av försäljningspriset vid
yrkesmässig försäljning av exemplar av hans/hennes
konstverk.
I denna motion yrkas avslag på den delen av propositionen
som avser förslag om droit de suite.
Regeringen jämför droit de suite med författares rätt till
royalty för nya upplagor av deras verk. Regeringen anser att
den jämförelsen håller eftersom ett konstverk vid
vidareförsäljning görs tillgängligt för en ny personkrets som
kan tillgodogöra sig verket. Jag anser att denna jämförelse ej
håller. Den som säljer ett bildkonstverk, överlämnar också
''konsumtionsmöjligheten'' till nästa ägare. Den, som en
gång köpt en bok, har möjlighet att behålla den och
''konsumera'' den oberoende av om nya personkretsar får
tillgång till nya upplagor av boken. Ingen avgift till författare
eller illustratör påföres försäljningspriset om en bok
vidareförsäljes...
I förarbete till propositionen anges, att ett huvudskäl för
att införa droit de suite är att förbättra bildkonstnärernas
ekonomiska villkor. Jag anser att droit de suite enbart gynnar
sådana eatablerade konstnärer som har stor framgång med
sina verk redan första gången de säljs. De konstnärer som
är mest i behov av förbättrade ekonomiska villkor kommer
näppeligen att gynnas av droit de suite. Deras verk
vidareförsäljs inte i samma utsträckning som verk av mer
publiknära konstnärer.
Om regeringen önskar stödja unga konstnärer, som har
svårt att etablera sig, borde det ske på annat sätt än med en
vidareförsäljningsavgift, som gör det ännu svårare att sälja
deras verk.
Det är vanligt att provisionen vid försäljning av konstverk
är tio procent av försäljningspriset. En 50-procentig höjning
av avgiften genom införande av droit de suite blir knappast
accepterad av köparen. Det är uteslutet, att konsthandelns
provision på tio procent kan inkludera
vidareförsäljningsavgiften.
Erfarenhet från konsthandelsbranschen talar för att
intresset för vidareförsäljning av konstverk på öppna
marknaden skulle minska väsentligt, om droit de suite
införes. Jag anser, att risken är stor att svensk konsthandel
förlorar en stor del av sina uppdrag antingen till länder utan
droit de suite eller till en marknad, som nonchalerar reglerna.
Möjligheten till kontroll av försäljning av konst är inte
särskilt stor, om försäljning sker ''under jord''.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår regeringens förslag om införande av
droit de suite.