med anledning av prop. 1994/95:151 Droit de suite och längre upphovsrättsligt skydd
Påverka upphovsrätten inom EU
I nedanstående motion föreslår vi ett tillkännagivande om
att regeringen inom EU bör verka för en förändring av rådets
direktiv 93/98/EEG om upphovsrätten.
Upphovsrätten har avgörande betydelse för att en
författare, filmskapare eller fotograf ska ha möjlighet att
försörja sig på sitt arbete och också få del av det mervärde
som hans/hennes insats ger mänskligheten.
Bernkonventionen från 1886 (rev. 1971) för skydd av
litterära och konstnärliga verk liksom 1961 års
Romkonvention har fått bred internationell uppslutning och
anammats i den svenska lagstiftningen. Genom EU-
medlemskapet har Sverige att anpassa sig till de direktiv EU
upprättat också på det upphovsrättsliga området.
EU-direktivet 93/98/EEG innebär, som framgår av
propositionen, en väsentlig skärpning på flera punkter. Några
innebär förbättringar av svensk lagstiftning. Det gäller bland
annat den s.k. droite de suite, som ger konstnärerna del av
de kraftiga värdeökningar, som i senare skeden inträffar på
vissa konstnärliga verk.
Det finns däremot anledning för svenska staten att aktivt
motverka sådana förändringar i lagstiftningen, som innebär
att det enskilda intresset av förräntning tar alltför stor
överhand över allmänintresset.
När regeringen nu föreslår att upphovsrätten förlängs från
50 till 70 år efter upphovsmannens död sker en väsentlig
inskränkning i allmänhetens möjligheter att få del av bland
annat vissa litterära verk. Som vid utformningen av andra
EU-direktiv har andra länder här tvingats anpassa sig till det
land, Tyskland, som har det starkaste skyddet för det privata
intresset. Det normala världen över har varit
Bernkonventionens 50-årsregel -- inte tyskarnas 70-
årsregel -- som hela EU nu tvingas anpassa sig till.
Förutom Selma Lagerlöf (död 1940) kan svenska författare
som Hjalmar Bergman och Erik Axel Karlfeldt (båda döda
1931), Verner von Heidenstam (död 1940), Hjalmar
Söderberg och Karin Boye (båda döda 1941) nämnas bland
dem som sedan några år inte omfattas av upphovsrätten, men
med lagförslaget ånyo omfattas. Vi har svårt att tro att det
ligger i linje med den allmänna rättsuppfattningen att dessa
åter ska komma att omfattas av reglerna om upphovsrätt. 50
år efter upphovsmannens död är make/maka oftast sedan
länge borta, hans/hennes barn ofta i hög ålder eller kanske
t.o.m. avlidna.
Vinnarna på förslaget är normalt förlagen, som kan
kalkylera med ytterligare 20 års ensamrätt och den grupp
bland de nu levande författarna, som redan är mycket
uppskattade och har såväl en stor publik som höga inkomster
och nu kan sälja sina rättigheter dyrare. Förlorare blir läsare,
bokhandlare och bibliotek som tvingas betala dyrare för
böckerna.
Sammanfattningsvis menar vi att den svenska regeringen
bör slå vakt om de grundtankar som låg bakom
Bernkonventionen och verka för en gemensam lagstiftning,
som inte inkräktar så starkt på allmänintresset som den
föreslagna anpassningen av svensk upphovsrätt innebär.
Detta gäller särskilt beslutet om 70-årsregeln.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att den svenska regeringen inom EU
bör verka för förändringar av direktiv 93/98/EEG i syfte att
förstärka medborgarintresset, bl.a. genom att 70-årsregeln
ändras till 50 år.