I regeringens proposition om konkursgäldenären presenteras flera förslag som riktar sig mot konkursmissbruk. Förslagen ligger i linje med Vänsterpartiets politik. Olika former av missbruk och ekonomisk brottslighet måste bekämpas. Detta är inte minst viktigt i spartider. Det går inte att skapa en förståelse för att sanera statens finanser samtidigt som utrymmet för fiffel och ekonomisk brottslighet inte minskar. På alla fronter måste detta uppmärksammas.
På en punkt har dock Vänsterpartiet en avvikande mening. I promemorian Konkursgäldenären (Ds 1994:96) föreslås att det i konkurslagen skall införas en regel som anger att försäljning av konkursegendom till konkursgäldenären eller honom närstående person skall föregås av ett offentligt anbudsförfarande.
För detta förslag talar främst två skäl. Det första är att man vill undvika att en gäldenär eller honom närstående skall kunna köpa tillbaka egendom till underpris. Utrymmet för detta gör att konkurrens på lika villkor undergrävs. Seriös verksamhet går under gentemot konkursproffs. En röta inom hela näringar sprider sig då. Detta utrymme för oseriösa personer måste täppas till.
Det andra skälet är att olika (ogrundade) misstankar om att det ej går rätt till i en konkurs lätt kan uppstå, om ett uppköp av konkursegendom inte föregåtts av offentligt anbudsförfarande. Det har ett egenvärde att alla accepterar ett förfarande såsom varande hederligt och rättvist. Onödiga konflikter kan då undanröjas. Ogrundad ryktesspridning kan då ej få fäste bland allmänheten.
Det torde ankomma på utskottet att utforma erforderlig lagtext.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar om offentligt anbudsförfarande vid försäljning av konkursegendom till konkursgäldenären eller honom närstående person enligt vad promemorian Konkursgäldenären (Ds 1994:96) föreslår.
Stockholm den 6 april 1995 Per Rosengren (v) Lars Bäckström (v) Tanja Linderborg (v) Björn Samuelson (v)