Antalet konkurser har ökat lavinartat i Sverige under
senare år. Totala antalet konkurser år 1992 var 293 %
högre än 1982 och 69 %
högre än medelantalet konkurser 1982--1991. Antalet
anställda årspersoner som berördes av nya konkurser år 1992
uppgick till drygt 80 000,
en ökning med 25 %
jämfört med år 1991. Antalet berörda anställda är det
högsta under de senaste 11 åren. Var 28:e privatanställd i
Sverige berördes av konkurs under 1992.
Leverantörsskulderna vid konkurser uppgick till hela 25
miljarder kronor detta år.
Den starkt ökande konkursfrekvensen beror självfallet till
stor del på den vikande sysselsättningen. Men i alltför hög
grad har konkursen kommit att användas som ett medel att
komma undan ekonomiska förpliktelser. Det är också
klarlagt att antalet avarter på konkursområdet ökat kraftigt.
Sålunda utnyttjar allt fler företag konkurslagen för att
stärka sin konkurrenskraft. Det förekommer till och med fall
där revisorer och banker uppmanat ägarna att försätta sina
företag i konkurs för att därmed lyfta av sina skulder.
Enligt uppgift från bl.a. Industriförbundet rör det sig nu
också om ett större antal stora, seriösa företag som börjat
acceptera konkursen som ett sätt att åstadkomma
skuldsanering.
Taxi och restauranger är två branscher där konkurs blivit
ett nästan normalt inslag i affärsverksamheten. När
skulderna är borta återuppstår företagen med samma
verksamhet som tidigare. Förlorare blir staten och därmed
skattebetalarna och många leverantörer.
Särskilt upprörande är det ökade inslaget av s.k.
''bekvämlighetskonkurser'', dvs. där ägarna gör en planerad
konkurs och sedan köper tillbaka bolaget, som då är mindre
skuldsatt än före konkursen. De som drabbas hårdast av
sådana konkurser är underleverantörerna eftersom deras
fordringar inte är prioriterade. Seriösa företag kan inte
konkurrera på lika villkor med de företag som sätter
konkurser i system.
Ett instrument för att stoppa eller åtminstone kraftigt
begränsa förekomsten av s.k. bekvämlighetskonkurser och
andra typer av uppenbart konkursmissbruk vore att införa
näringsförbud i form av en s.k. konkurskarantän vilket
innebär att företag under viss tid, t.ex. tre, år inte får bedriva
näringsverksamhet. Ett annat sätt att komma till rätta med
missbruket är att i lag förbjuda överlåtelse av affärsrörelsen
till de som driver bolaget i konkurs.
Ytterligare ett missförhållande på konkursområdet som
bör föranleda resoluta och snabba åtgärder från
statsmakternas sida är det kryphål i lagen som innebär att
utlandssvenskar som gör konkurs i Sverige kan behålla all
sin egendom i utlandet.
Det är med nuvarande lagstiftning möjligt att gömma stora
pengar utomlands och genom s.k. ''särkonkurser'' undvika
att tillgångar i andra länder omfattas av en konkurs i Sverige.
Något sådant är helt omöjligt i t.ex. Storbrittanien. Genom
denna lucka i lagen har miljardbelopp undandragits den
svenska statskassan.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande
av s.k. konkurskarantän,
2. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag som
innebär att svenska konkurser också skall inbegripa annan än
i Sverige befintlig egendom.
Stockholm den 25 januari 1995
Johnny Ahlqvist (s)
Bengt Silfverstrand (s)