Under de senaste åren har i snitt cirka 20 000 företag per år gått i konkurs. Leverantörsförlusterna har uppgått till cirka 20 miljarder kronor per år. Det senaste året har utvecklingen vänt något men antalet konkurser uppgår fortfarande till cirka 15 000 vilket är 10 000 fler än under början och mitten av 1980-talet.
Förklaringarna till utvecklingen under slutet på 1980-talet och början av 1990-talet är flera. Sverige genomled en finansiell kris med påföljande problem i bank- och fastighetsbranschen. Samtidigt var de mindre företagen dåligt rustade med låg andel eget kapital och små möjligheter att klara egna kreditförluster. Ovanpå detta har konkurslagstiftningen, med stela regler och små incitament för parterna att verka för uppgörelser, inneburit att många företag tvingats i konkurs, direkt eller som en följd av att viktiga kunder gått i konkurs. För att undvika en liknande utveckling i framtiden krävs insatser på flera områden. Skattelagstiftningen måste tillåta att företagen växer sig starka. Samtidigt bör konkurslagstiftningen ändras i syfte att öka incitamenten för samtliga inblandade parter att sträva efter uppgörelser innan konkurs behöver tillgripas.
Ytterligare en anledning till det stora antalet konkurser är det svaga sakrättsliga skyddet för äganderättsförbehåll (alternativt återtaganderättsförbehåll). Enligt nuvarande regler gäller inte skyddet för återtaganderättsförbehåll i de fall köparen ges tillåtelse att förfoga över (sälja, bearbeta eller infoga) de levererade varorna efter köpet. Något faktiskt förfogande krävs inte. Vid en jämförelse med andra länder framstår skyddet i Sverige för äganderättsförbehållet som svagt. I andra länder, t.ex. Norge, Danmark och Tyskland, kvarstår skyddet till dess köparen faktiskt har förfogat över varorna. Ett gällande äganderättsförbehåll innebär i dessa fall att säljaren har separationsrätt i konkursen och följaktligen få hämta tillbaka de levererade varorna. Det sakrättsliga skyddet för äganderättsförbehåll bör därför stärkas så att separationsrätt erhålles till dess köparen faktiskt har förfogat över de levererade varorna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förstärkt sakrättsligt skydd för äganderättsförbehåll.
Stockholm den 24 januari 1995 Marianne Andersson (c) Sten Svensson (m) Rune Backlund (c) Kenth Skårvik (fp) Inga Berggren (m) Bengt Harding Olson (fp)