Under senare år när antalet konkurser varit stort har detta
lett till följdverkningar som varit förödande för många
mindre och medelstora företag. Från näringslivets sida har
det efterlysts en bättre lagstiftning på detta område för att
minska antalet konkurser av företag som har förutsättningar
att drivas vidare.
Då ett företag går i konkurs sörjer staten för de anställdas
löner via lönegarantin. Ofta rekonstrueras företag efter
genomförd konkurs och kan återuppta samma verksamhet
som före konkursen med förbättrad ekonomi. De tidigare
skulderna och fordringarna är då avskrivna. De som förlorar
på detta system är staten som tvingas betala ut lönegarantin,
men framför allt är det de fordringsägare som har
oprioriterade fordringar som är de stora ekonomiska
förlorarna. Dessa missgynnade fordringsägare är ofta
underleverantörer och småföretag. Ett planerat missbruk av
konkursinstitutet snedvrider även konkurrensen mellan olika
företag. De företag som rekonstrueras efter en konkurs får
ofta klara ekonomiska fördelar jämfört med sina
konkurrenter. Det förekommer även att banker som innehar
företagshypotek i ett tidigt skede försätter företag i konkurs
trots att det finnss möjligheter för företaget att ekonomiskt
återhämta sig.
Utgångspunkten för lagstiftningen rörande konkurser
måste vara att hålla nere antalet onödiga konkurser och
minska möjligheterna att genom konstruerade konkurser
manipulera systemet.
Lönefordringar
I dagsläget har underleverantörer och andra företag med
oprioriterade fordringar, ofta småföretag, mycket
begränsade möjligheter att få ut sina fordringar. I
lagstiftningen har statens skattefordringar företräde framför
oprioriterade leverantörsfordringar. Denna ordning skapar en
dominoeffekt som kan leda till ekonomiska problem och i
värsta fall nedläggningar av i normala fall lönsamma företag.
Om statens allmänna förmånsrätt avskaffas kan det gynna
underleverantörer som därmed får större möjligheter att få
sina fordringar täckta.
Förmånsrättslagen bör också ge incitament för bankerna
att medverka i rekonstruktion av krisdrabbade företag. Detta
kan uppnås genom att s k produktiva löner går före
företagshypotek vid konkurs. Med produktiva löner avses
löner för sådant arbete som lagts ned på egendom som
omfattas av företagshypotek och därigenom vanligen är till
nytta för den som innehar företagshypotek. Tanken med att
ge produktiva lönefordringar bättre förmånsrätt än
företagshypotek är att banker och andra innehavare av
företagshypotek därmed skulle vara mer angelägna om att
dels förhindra att ekonomiska kriser uppkommer i företagen,
dels medverka aktivt i rekonstruktionen. Samtidigt mildras
den konkurrenssnedvridning som lönegarantin kan medföra.
Mot bakgrund av det ovan anförda anser vi att
förmånsrättslagen ska förändras så att s k produktiva
lönefordringar under viss tid ska ha bättre förmånsrätt än
företagshypotek.
Skattefordringar
Borgenärer med oprioriterade fordringar får
genomsnittligen nöja sig med några få procent i utdelning på
sina fordringar i konkurs. Om förmånsrätten för skatter och
avgifter avvecklas innebär det att den totala utdelningen till
oprioriterade fordringar som t ex leverantörsskulder kommer
att öka.
Ett avskaffande av statens förmånsrätt för skatter och
avgifter främjar rekonstruktion utan konkurs. Möjligheterna
att kunna uppnå en ackordsuppgörelse kommer att stärkas då
staten tvingas att delta i sådana förhandlingar som
skatteborgenär. Staten kommer att få ett större intresse av att
medverka till ekonomiska uppgörelser mellan gäldenären
och borgenärerna. Skattemyndigheterna granskar varje år
företagens redovisningar och kan tillsammans med
kronofogdemyndigheterna på ett tidigt stadium få
information om att en borgenär har ekonomiska bekymmer.
De intäkter staten får som utdelning vid konkurser är små
sett i förhållande till den totala uppbörden av skatter och
avgifter. I sammanhanget kan också nämnas att utvecklingen
i våra grannländer går mot ett helt avskaffande av statens
skatteprivilegium. Förmånsrätten för skattefordringar har
inte heller någon sådan roll vid skatteindrivningen att
farhågor för att skattemoralen skulle undergrävas kan
tillmätas någon större vikt i sammanhanget. Betydelsen av
ekonomiskt friska företag är av större vikt för
samhällsekonomin.
Vi anser att statens förmånsrätt för skatter och avgifter ska
avvecklas för att främja möjligheterna till
företagsrekonstruktioner.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i
förmånsrättslagen (1970:979) beträffande s.k. produktiva
lönefordringar i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring
i förmånsrättslagen (1970:979) beträffande förmånsrätt för
skatte- och avgiftsfordringar i enlighet med vad som anförts
i motionen.
Stockholm den 24 januari l995
Agne Hansson (c)
Görel Thurdin (c)
Birgitta Hambraeus (c)
Sivert Carlsson (c)
Birgitta Carlsson (c)
Rigmor Ahlstedt (c)
Rune Backlund (c)
Anders Svärd (c)
Ingrid Skeppstedt (c)
Ingbritt Irhammar (c)