Samhällets olika insatser på obeståndsområdet bör
samordnas. Den nuvarande organisationen är splittrad och
innebär att resurserna utnyttjas dåligt. Detta framgår bl.a. av
Riksrevisionsverkets (RRV) rapport om bristerna i den
statliga tillsynen vid konkurser.
Någon egentlig samordning av samhällsinsatserna har inte
skett hitintills. Konkurserna handläggs vid tingsrätterna.
Tillsynsenheter hos kronofogdemyndigheten granskar
konkursförvaltarnas arbete. Kronofogden är ansvarig för steg
två vid skuldsanering av privatpersoner.
Företagsrekonstruktion som utgör en form av sanering av
företags skulder avses hanteras av tingsrätterna.
Lönegarantin handläggs av konkursförvaltarna medan
länsstyrelserna alltjämt sköter utbetalningarna.
En självständig obeståndsmyndighet bör därför inrättas
med uppgift att sköta konkurs- och ackordsärenden, frågor
om företagsrekonstruktion och skuldsanering samt
hanteringen av lönegarantin. En sådan myndighet skulle
kraftfullt effektivisera hela verksamheten och särskilt
samhällets bekämpning av den ekonomiska brottsligheten.
Inrättandet av en sådan myndighet skulle dessutom
innebära en besparing på omkring 50 miljoner kr för staten
och minskade konkursförluster för fordringsägarna.
Det är mot den här bakgrunden uppenbart att det skulle stå
mycket att vinna med en samordning av samhällets insatser
på obeståndsområdet. Den nu föreslagna reformen skulle
medföra en bättre hantering av obeståndsmål och
saneringsärenden till en lägre kostnad för både samhället och
staten. I sin tur skulle detta leda till minskade
konkursförluster för borgenärerna vilket ytterst är till godo
för hela näringslivet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en myndighet för obeståndsmål och
skuldsaneringsärenden.
Stockholm den 17 januari 1995
Bengt Harding Olson (fp)