med anledning av prop. 1994/95:169 Ändrade regler om ersättningsansvaret för oljeskador till sjöss
Bakgrund
Regeringens proposition innebär skärpta regler om
ersättningsansvar för oljeskador från fartyg som
identifierats. Ersättningsbeloppet som fartygsägare och
oljeimportörer skall betala höjs. Detta innebär att det i
framtiden kommer att finnas ungefär 1,5 miljarder kronor
tillgängligt för att ersätta skadorna från ett oljeutsläpp som
orsakats av ett fartyg. Ersättningsansvaret ligger på
fartygsägaren, men en nyhet är att möjligheter till ytterligare
ersättning från den internationella oljeskadefonden
(finansieras av oljeimportörerna) skall kunna utbetalas.
Ytterligare en välkommen nyhet är att oljeskadefonden kan
bli skyldig att betala för skador som uppkommit när fartyg
rensat sina tankutrymmen från oljerester. Tidigare har endast
fartygsägarna haft ersättningsansvar för sådana skador.
Propositionen föreslår därtill att ersättningsansvaret skall
utökas till att inte bara gälla oljeskador som har uppkommit
i Sveriges sjöterritorium, utan också skador i Sveriges
ekonomiska zon.
Dagens situation
Kustbevakningen lägger ner ett stort arbete och flygspanar
2 500
timmar per år, varvid ca 300 utsläpp upptäcks, vilket
sannolikt innebär att det rör sig om minst ett utsläpp per
dygn. Utsläppen är vanligen mellan 1 och 10 m3 och
utgörs i regel av maskinrumsavfall. De fartyg som upptäcks
kommer oftast från det forna östblocket, och det rör sig om
alla typer av fartyg, även fiskefartyg.
Framförallt på vintern innebär dessa oljeutsläpp skador på
fågellivet. När oljeskadade fåglar upptäcks på Ölands och
Gotlands stränder är det oftast inte i samband med förekomst
av olja på själva stränderna, utan fåglarna har blivit
nersmetade med olja ute till havs, detta då de tar ytor täckta
med olja för lugnvatten, s.k. bleken.
Problem med bevisning
Det bevismaterial som Kustbevakningen samlar ihop
räcker sällan till fällande dom i svensk domstol eftersom
beviskraven är mycket höga. Åklagarna prioriterar därför
inte gärna denna typ av ärenden. Det har också visat sig
tämligen verkningslöst när Kustbevakningen via
Utrikesdepartementet tillställer respektive land det
framtagna bevismaterialet för rättsliga åtgärder.
Förslag till åtgärder
Till skillnad från de nordiska länderna, där man
kostnadsfritt kan lämna i land oljeavfall och s.k. sludge,
saknas i Ryssland, Baltikum och Polen denna möjlighet.
Inom Helsingforskonventionens ram pågår för närvarande
ett arbete på att få till stånd en rekommendation till de
fördragsslutande staterna om vilka åtgärder man bör vidta
för att till den 1 januari 1998 i större utsträckning kunna ta
emot avfall i land.
Detta är en mycket angelägen åtgärd för att minska
miljöbelastningen på Östersjön. Det får inte råda tveksamhet
om att denna målsättning kan uppnås. Sverige bör vara berett
att offensivt gå in och stödja uppbyggnaden av
mottagningsstationer för oljeavfall i våra östliga grannstater.
En sådan insats bör finansieras inom anslaget för
miljöinsatser i Östersjöregionen (Utrikesdepartementets
anslag G 1)
i enlighet med tidigare motionsförslag.
Vidare bör Sverige inom FN:s konvention om ansvarighet
för skada orsakad av förorening genom olja verka för bättre
sanktionsmöjligheter mot dem som med berått mod pumpar
ut oljeavfall i havet. Den fartygschef som vet att han kan
drabbas av ett kännbart fängelsestraff eller löper risk att
mista sin rätt att för all framtid föra befäl över ett fartyg,
kommer inte att beordra maskinrengöring till havs.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige, inom FN:s konvention om
ansvarighet för skada orsakad av förorening genom olja,
verkar för skärpta sanktionsmöjligheter mot dem som med
berått mod pumpar oljeavfall ut i havet.
Stockholm den 5 april 1995
Dan Ericsson (kds)
Mats Odell (kds)
Ulf Björklund (kds)
Ulla-Britt Hagström (kds)
Göran Hägglund (kds)
Michael Stjernström (kds)