Kärnkraftsindustrin betalar inte sina kostnader
I dag subventionerar staten, dvs. skattebetalarna, kärnkraften eftersom industrin själv inte står för försäkringskostnaden. Industrin står endast för en kostnad på maximalt 1,2 miljarder kronor vid en olycka. Regeringen föreslår nu att den höjs till 1,925 miljarder kronor. Kostnaden därutöver får drabbade länder och enskilda stå för.
Kostnaden för en kärnkraftsolycka försvinner i framtidens dunkel. Den enda erfarenhet vi har att grunda våra kostnadsuppskattningar på är olyckan i Tjernobyl. Kostnaden för den olyckan är okänd av flera skäl -- mer eller mindre seriösa gissningar på mellan 200 och 800 miljarder kronor finns.
Men hur värdera det ovärderliga? Vad är kostnaden för tusentals barn med leukemi eller sköldkörtelcancer? Vad är kostnaden för kvadratmil av markområden som inte är beboeliga eller odlingsbara i hundratals, kanske tusentals år?
Det vi kan konstatera är att det belopp som industrin i dag behöver stå för en är försvinnnade liten andel av det som krävs.
Kärnkraft är olönsam och miljöfientlig
Vänsterpartiet har tidigare vid ett flertal tillfällen lagt motioner om att kärnkraftsindustrin skall stå för sina egna kostnader. Helst skulle vi vilja att denna verksamhet stod för sina egna kostnader redan detta budgetår.
Problemet är att om kärnkraftsindustrin i Sverige omedelbart tvingades ta sitt ansvar skulle den få så höga försäkringskostnader att drift av kärnkraftverk omedelbart blev en förlustbringande näring. Det skulle innebära omedelbar stängning av våra kärnkraftverk.
Ur säkerhetssynpunkt är detta önskvärt -- problemet är att det skulle också innebära ett sammanbrott för landets energiförsörjning. Vilket i sin tur leder till förödande ekonomiska och ekologiska svårigheter.
Detta är ett svårt dilemma. I denna situation som kärnkraftsanhängarna bland Moderaterna, Folkpartiet och Socialdemokraterna skapat föreslår Vänsterpartiet att ansvarsbeloppet nu höjs till den högsta ansvarsgräns som gäller i Europa -- det är den holländska nivån på 2,7 miljarder kronor.
Regeringen grundar sin bedömning av högsta möjliga ansvarsgräns på uppgifter från Svenska Atomförsäkringspoolen. Vår bestämda uppfattning är att kapaciteten på försäkringsmarknaden klarar en nivå på 2,7 miljarder kronor. Det finns exempel på att försäkringsmarknaden klarar åtagande som resulterar i utbetalningar på hundratals miljarder.
Regeringen bör få i uppdrag att återkomma med förslag om hur ansvarsbeloppen successivt skall höjas fram till år 2010. Målet skall vara att industrin skall stå för kostnaderna. I takt med att reaktorerna stängs av kan detta vara möjligt.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar höja anläggningshavarnas ansvarsbelopp till 2 700 000 000 kr (248 miljoner SDR) per atomolycka,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur ansvarsbeloppen successivt skall höjas fram till år 2010 så att anläggningshavarna tar hela kostnadsansvaret.
Stockholm den 21 februari 1995 Tanja Linderborg (v) Lennart Beijer (v) Jan Jennehag (v) Hanna Zetterberg (v) Maggi Mikaelsson (v) Karl-Erik Persson (v) Owe Hellberg (v)