Människan är företagets viktigaste tillgång enligt ett
uttryck som vi allt oftare hör i debatten och som väl alla vill
skriva under på. Ett uttryck som emellertid bara blir
läpparnas bekännelse så länge som vi håller fast vid
nuvarande värderingspraxis av företagen inom näringslivet.
Denna praxis skiljer nämligen på investering i människor
och investering i kapitalvaror. Hårda investeringar typ
maskiner och skrivbord anses ha ett bestående värde. Mjuka
investeringar typ kompetensutveckling däremot anses sakna
varaktigt värde, likt ''förbrukningsmaterial''. Hårda
investeringar tas upp som tillgångar i företagens
balansräkningar, så icke mjuka.
Mjuka investeringar är sådana insatser:som påverkar
produktiviteten under mer än ett bokföringsårsom med
dagens praxis inte värdemässigt tas upp i balansräkningen
Exempel på mjuka investeringar är satsningar på:
utbildning och kompetensutvecklinginformationslösningar
typ fakturerings-, ekonomi-, produktionsplaneringssystem
etcdokumentation och arbetsrutiner typ kvalitets- och
säkerhetssystem, personalhandböcker etc
Tydlig problembild
Just nu står vi mitt i ett paradigmskifte, där människan dvs.
humankapitalet blir allt viktigare. Att vi i ett sådant läge
undervärderar humankapitalet får därför särskilt allvarliga
konsekvenser i flera avseenden.
Pågående paradigmskifte
Detta paradigmskifte innebär en övergång från ett hårt
industriellt samhälle till ett informationssamhälle där det
mjuka i form av kompetens och informationsteknologiska
lösningar successivt ökar i volym och betydelse.
I dag utgörs cirka 85 % av den svenska BNP av offentlig
verksamhet respektive tjänstesektorn, dvs verksamheter som
orienteras mot humankapital. Så sent som under 1940-talet
utgjorde industrisektorn ca 30 % men har idag sjunkit till
cirka ca 15 %. Inom denna sektor svarar den mjuka
förädlingen i sin tur (tjänstemannaarbete,
informationsteknologi etc) för allt större del av
förädlingsvärdet. Enligt uppgift beräknar ABB att 70--80 %
av deras förädlingsvärde skapas av det mjuka.
Rent matematiskt kan visas att ett samhälle som successivt
över åren ökar volymen mjuka investeringar kan ''orättvist
drabbas'' på två sätt. Man utsätter sig själv för ett falskt ökat
kostnadstryck. Successivt ökade för tidigt tagna kostnader
som borde drabbat morgondagens produktion.Dessutom
riskerar man att hamna i en inflationsspiral eftersom företag
''tvingas'' höja sina priser för att täcka den successivt ökade
volymen för tidigt tagna kostnader.
Den svenska modellen bygger på mjuka investeringar som
tex den offentliga sektorn. Svenskt näringsliv var tidigt ute
på den informationsteknologiska vägen.
Undervärdering av humankapitalet
Satsning på människan alltså humankapitalet utgör en
mjuk investering som består av fyra samverkande
komponenter (kugghjul):arbetsrutiner (mjukt)
organisation (mjukt)människa/kompetens (mjukt)teknik
(hårt)
De stora pengarna i såväl investeringsfasen som i
förvaltningen/den löpande driften ligger i de tre första
kugghjulen. Den kortaste livslängden finns i
teknikkugghjulet. Tekniken är, lustigt nog, det i
investeringen som tillåts balanseras.
Man tar aldrig hänsyn till alla utgiftsposterna i
''kugghjulens'' organisation, människa samt arbetsrutiner.
Inte heller räknar man, likt den hårda investeringen, med
fortlöpande underhållskostnader i dessa tre kugghjul.
Följaktligen blir det inte någon korrekt investeringskalkyl.
Att detta lett till helt felaktiga satsningar är mer än troligt.
Resultatet kan ha blivit att vi ersatt alldeles för mycket
manuellt arbete med teknik.
Tankegångar inom forskningen pekar på att vissa
informationsteknologiska satsningar över tiden snarare ökar
i värde än minskar. Dvs ett rakt motsatt förhållande till den
hårda investeringen.
Erfarenheten visar att ekonomisystem, tillverknings- och
produktionssystem har livslängder på fem år och mer.
Följaktligen har vi befintliga mjuka investeringar i våra
verksamheter. Gräver man fram dessa och balanserar dem
påverkar detta givetvis den historiska resultatutvecklingen
positivt.
Ett företag inom våra i dag kanske framgångsrikaste
industrikonstellationer ''utsattes'' för
produktivitetsmodellen för någon vecka sedan. Man
(ekonomi-, redovisnings- samt datachef) konstaterade att det
inte alls var konstigt att mäta mjuka investeringar samt deras
förbrukning. Däremot såg man stora svårigheter i att
övertyga övriga management om att mjuka lösningar, precis
som gäller för det hårda, kostar pengar att hålla igång under
sin livscykel.
Med ett föråldrat (=hårt industriellt) synsätt kommer
bokföring och verklighet successivt att glida isär.
Allvarliga konsekvenser
En undervärdering av humankapitalet leder till allvarliga
konsekvenser i minst tre hänseenden.
För individen och arbetstagaren:
Det finns ett talesätt som lyder som följer: ''Det som värde
har vårdar man och spar. Det som inget värde har får ej vara
kvar.''
Värden i form av maskiner och byggnader måste vårdas
(förebyggande underhåll) för att de inte för snabbt skall
tappa i värde. Människan däremot har inget synligt värde i
balansräkningen. Vårdandet av denna resurs görs mer på
intuition, av god vilja, som löneförmån eller rent krasst för
att snabbt få ut mer produktion. Ett hårt ekonomiskt synsätt
motverkar en planmässig långsiktig vård av
människan/humankapitalet.
Bristen på en förädlingssyn i de mjuka leden drabbar lätt
tjänstemannaleden. Den tydliga kopplingen mellan kalkyl
och den hårda förädlingen signalerar direkt behov av
eventuella förändringar i det hårda/direkta resursbehovet.
Eftersom denna synliga koppling saknas i de flesta fall på
tjänstemannasidan underskattar företagen ofta sin egen
successiva kompetensmässiga förädling.
Resultatet kan bli olika i skilda situationer. Det kan visa
sig ''billigare'' att låta personal rulla tummarna under
lågkonjunktur än att kosta på dem nödvändig utbildning för
att kunna hantera en kommande högkonjunktur. Men
personal kan också avskedas i onödan. Eftersom det
balansmässigt inte kostar att delinvestera i humankapital
''syns'' bara den löpande lönekostnaden till följd att man
''slänger ut'' medarbetare i arbetslöshet för lätt. Att det i en
kommande högkonjunktur kostar att återanställa lämnas
därhän. Om valet står mellan att satsa hårt eller mjukt för att
komma ur krisen är valet lätt. Utgiften för inventarier kan
periodiseras över fem år. Kostnaden för att anställa
människor eller att bygga informationslösningar måste man
ta direkt.
För företagen och näringslivet:
Direkt kostnadsföring av mjuka investeringar i näringslivet
får flera negativa resultatmässiga konsekvenser.
Företag som satsat på den mjuka sidan (det nya
informationsteknologiska samhället) ''tvingas'' av
redovisningspraxis att visa sämre resultatutveckling än de
som satsat ''traditionellt hårt industriellt''. Företagens
resultat har svårt att hantera en offensiv
satsning/investeringar i segment som hör till det mjuka i
form av utbildning och informationsteknologiska satsningar.
Man avyttrar i första hand sådana företeelser där man
påverkat resultaträkningen gynnsamt dvs löpande kostnader
i form av tex arbetskraft. Att det kostar i framtiden att
återanställa och ''få igång'' humankapitalet behöver man
inte bekymra sig över. Däremot drar man sig i det längsta för
att avyttra tillgångar i balansräkningen eftersom detta direkt
skulle negativt påverka ett redan dåligt resultat.
En för kraftig mjuk satsning kan leda till att ''dagens''
intäkter inte klarar av att bära den direkta kostnadsföringen
av investeringarna för morgondagen. Resultatet kan då bli att
man kan tvingas lägga ned verksamheten eller flyttar
utomlands eftersom siffrorna visar att de indirekta
kostnaderna (de för tidigt tagna kostnaderna för
investeringarna) i Sverige är alldeles för höga.
Konsekvensen blir i praktiken en kapitalförstöring eftersom
man ''spolar'' den mjuka ''dolda'' investeringen och flyttar
ut den synliga hårda.
En dold tillgång av mjuka investeringar i näringslivets
balansräkningar är förenat med flera nackdelar. Företagets
''rätta'' kreditvärde framgår inte av den officiella
balansräkningen. Konsekvensen kan bli en ''onödig''
konkurs respektive svårigheter vad gäller att locka till sig
riskvilligt kapital eller finansiering från banker. Lönsamma
satsningar som bygger på en stor andel mjukt kan initialt te
sig mycket riskfyllda på grund av den tidiga och höga
kostnadsbelastningen.
För den ekonomiska politiken:
Nuvarande utformning av balans- och resultaträkning
utgör en bromskloss för en utveckling av svensk ekonomi.
Den mjuka värdetillväxten fungerar som en
resultatdämpande faktor -- direktavskrivningar av mjuka
investeringar. Dessutom går samhället miste om
skattemedel.
Dagens låga intäkter måste jämföras med kostnader som
skall ge inkomstbringande affärer i nästa högkonjunktur.
Felaktiga statliga eller kommunala stimulansåtgärder kan få
företagen att ''anställa'' personal. Företagen ''vänjs'' vid en
felaktig utgifts-/kostnadsbild för personalen. En tillåtelse att
balansera mjuka investeringar hade i dagsläget varit lika
''billigt'' för företagen och dessutom sparat pengar åt staten.
Satsning på humankapitalet
Vid sidan om det vanliga ''allmänekonomiska'' bokslutet
talar man om speciella bokslut för personalekonomi,
informationsteknologi, marknadsföring och forskning. Alla
är exempel på investering alt. mjuk resursförbrukning. Det
enda sättet att få jämförbarhet är att hantera alla företeelser
i en och samma balans- och resultaträkning.
Den mjuka värdeuppbyggnaden respektive -förbrukningen
måste säkerställas i den ekonomiska förädlingsprocessen.
Den mjuka förädlingsmodellen innefattar investeringsfasen
respektive utnyttjandet/förbrukningen och bygger på väl
etablerade informationstekonologiska modeller.
Samtidigt gäller det att aktivera investeringar i
humankapitalet utan att sätta prislapp på en enskild individ.
En satsning på humankapitalet bör belysas ur
företagsmässig, personalpolitisk och redovisningsteknisk
synpunkt.
Företagsmässigt
Måttstocken som ett företag i första hand bör värderas och
styras utifrån är dess potentiella förädlingsförmåga. Detta
innebär att alla tillgångar som påverkar produktiviteten
kommande år ska vara värdemässigt synliga i
balansräkningen, dvs. visa såväl hårda som mjuka värden.
Härigenom får man en flödesorienterad ekonomisk
styrning utifrån kalkyler där det mjuka värderas utifrån
samma premisser som det hårda.
Dessutom stimuleras man att investera sig in i det mjuka
informationsteknologiska samhället och alltså satsa på
kompetens.
Personalpolitiskt
Genom att hantera människan utifrån samma ekonomiska
premisser som man hanterar dyrbar hård investering
tillförsäkrar man människan åtminstone samma planerade
''vård''.
Vidare öppnas vidgade möjligheter till en successiv
fortbildning/''ombildning'' av personalen.
Redovisningstekniskt
Lagstiftningen lägger inte hinder mot att aktivera mjukt.
Mjuk aktivering förekommer också redan i form av tex good
will. Däremot kräver en ny värderingspraxis tre förändringar.
Anvisningar och direktiv från ansvariga myndigheter måste
ändras. Företagsledare och ekonomiansvariga måste komma
till insikt om fördelarna med det nya värderingssättet och
vilka möjligheter till ekonomistyrning detta ger. Dessutom
måste landets revisorer acceptera och lära sig hantera de nya
värderingsprinciperna.
Ekonomer och revisorerna måste ''tvingas'' att börja jobba
med förädlingsprocessen och driftsbokföring. Här gäller det
att ändra tradition samt kompetensmässig inriktning. Vissa
övergångsproblem kan väl uppkomma när man byter
redovisningssätt. Historiska nedgrävda värden kommer upp
till ytan.
Däremot säkerställs att dagens förkalkyler kan följas upp
med efterkalkyler. I dag är kalkylinstrumentet i praktiken
utslaget på grund av att stora delar av investeringarna för
dagens produktion kostnadsförts i ett tidigare skede.
Övergripande mål
För att klara Sverige i en internationell konkurrens måste
vi hänga med i produktivitetsutvecklingen. Genom att rätt
värdera humankapitalet så tvingar den ''krassa'' ekonomin
fram en vård av oss människor på minst samma premisser
som vi vårdar vår dyrt förvärvade bil.
Detta kräver dock ett nytt synsätt på mjuka investeringar
och en värderingspraxis somär anpassad till dagens
verksamhetsstrukturrätt kan mäta ''det mjukas'' del i
förädlingenmöjliggör en effektiv ekonomistyrning
stimulerar till ökade satsningar i kompetensutveckling,
informationssystem och andra mjuka investeringar.
En kraftfull satsning på humankapitalet är uppenbarligen
en åtgärd med stor genomslagskraft inom hela näringslivet
som stimulerar tillväxten och därmed främjar den
ekonomiska politiken. Det svenska samhället kan då fortsätta
på den väg som måste bli framgångsrik, nämligen den
svenska mjuka modellen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om humankapitalet i företagens
räkenskapsredovisning.
Stockholm den 25 januari 1995
Bengt Harding Olson (fp)