med anledning av prop. 1994/95:123 Ny marknadsföringslag

Under de senaste decennierna har konsumenternas
ställning förändrats mycket påtagligt. Utbudet av varor och
tjänster har ökat, köpkraften hos konsumenterna likaså.
Reklamen har också ökat i omfattning. Det blir allt svårare
för konsumenten att klara av att överblicka utbudet och att
värdera olika alternativ.

För att stärka konsumenternas ställning har vi haft
konsumentlagstiftning sedan början av 70-talet. 1975 fick
Sverige sin första marknadsföringslag. Regeringen
presenterar nu ett förslag till ny marknadsföringslag som
ytterligare kommer att stärka konsumenternas ställning,
vilket är mycket positivt.

Det har också, parallellt med arbetet att stärka
konsumenternas ställning, förts en diskussion om att
komplettera marknadsföringslagen med förbud mot
könsdiskriminerande reklam. Det saknas för närvarande
lagstiftning som gör det möjligt att ingripa mot sådan
reklam. Redan 1976 slog Marknadsdomstolen fast att det
inte är möjligt att med hjälp av nuvarande
marknadsföringslag rikta förbud mot reklam som enbart är
könsdiskriminerande.

Det har alltsedan mitten av 70-talet diskuterats och utretts
hur man på bästa sätt skall kunna komma åt den
könsdiskriminerande reklamen. Redan vid riksmötet
1975/76 skrevs också de första motionerna i ärendet.

Under åren 1993--94 gjordes, på uppdrag av
civildepartementet, ytterligare en utredning i frågan om
lagstiftning mot kränkande och diskriminerande reklam. I
denna utredning framkom att det är möjligt att lagstifta i
ärendet utan att göra några förändringar i
tryckfrihetsförordningen.

I utredningen, Ds 1994:64, görs bedömningen att
begreppet otillbörlig marknadsföring i 4 § i förslaget till ny
marknadsföringslag är tillämpligt på marknadsföring som är
kränkande i fråga om ras, religion, nationalitet eller kön. För
att detta skall framgå tydligt föreslås att det i 20 § i den
tidigare utredningens lagförslag skall göras ett tillägg enligt
vilket vid bedömningen av vad som utgör god
marknadsföringssed skall särskilt beaktas om
marknadsföringen är kränkande i de nämnda hänseendena. I
propositionen delar inte regeringen utredarens uppfattning
om regleringen av hur innebörden av begreppet otillbörlig
marknadsföring skall förstås.

När nu möjlighet till lagstiftning finns anser vi det
olyckligt att regeringen i propositionen väljer att avstå från
detta. Reklam är starkt normbildande. Reklam återspeglar,
men formar också, i mångt och mycket våra attityder och
värderingar. Det är därför viktigt att reklamen återspeglar ett
livsmönster som bygger på principen om kvinnors och mäns
lika värde och på jämställdhet mellan könen.

En liknande lagstiftning som ger möjligheter till
ingripande mot könsdiskriminerande reklam finns också i
Norge. Där ser man förbudet mot könsdiskriminerande
reklam som ett led i en större jämställdhetspolitisk
målsättning, där huvudmålsättningen är att förbättra
kvinnornas ställning.

Vi anser också att reklam som är diskriminerande mot ras,
nationalitet och religion är något som måste förhindras i
synnerhet i ljuset av den främlingsrädsla och
främlingsfientlighet som finns. Det föreslagna lagförslaget
innebär även förbud mot denna form av diskriminerande och
kränkande reklam.

Vid sidan om en lagstiftning är det också viktigt att
näringslivet engagerar sig i dessa frågor. Det har också
vidtagits en hel del åtgärder. Till grund för dessa ligger
Internationella handelskammarens, ICC:s, grundregler för
reklam, som är ett utomrättsligt affärsetiskt regelverk.

Näringslivet och mediabranschen har tillsammans bildat
Näringslivets etiska råd mot könsdiskriminerande reklam,
ERK. Rådets uppgift är att göra bedömningar av om vissa
marknadsföringsåtgärder är könsdiskriminerande. Vid dessa
bedömningar tillämpas ICC:s grundregler. Sedan början av
1989 då rådet bildades har 60 fällande uttalanden gjorts.
Rådet har dock inga sanktionsmöjligheter.

Andra former av diskriminerande och kränkande reklam
kan tas upp av Marknadsetiska rådet, MER, som också det
är ett branschetiskt råd.

Det arbete som bedrivs i dessa båda råd är mycket
betydelsefullt och det är av stor vikt att ERK och MER
fortsätter att agera även om det lagstiftas på området.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
lagstiftning att förbud mot kränkande reklam införs enligt
vad som anförts i motionen.

Stockholm den 16 december 1994

Inger Davidson (kds)

Rose-Marie Frebran (kds)

Rolf Åbjörnsson (kds)