I propositionen lägger regeringen fram förslag till en ny marknadsföringslag som ersätter 1975 års marknadsföringslag. Den nya lagen syftar till att främja konsumenternas och näringsidkarnas intresse i samband med näringsidkares marknadsföring av varor, tjänster och andra nyttigheter och att motverka marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare.
Vi anser att regeringens förslag till ny lagstiftning på marknadsföringsområdet innehåller en allvarlig brist då regeringen avstår från att införa Marknadsföringsutredningens förslag till förbudsregel avseende negativa säljmetoder, s.k. fakturaskojeri.
Fakturaskojeri genom negativa säljmetoder
Fakturaskojeri, dvs. att skicka fakturor och liknande till någon som inte beställt några produkter, bedrivs systematiskt och kontinuerligt. Redan för tio år sedan uppskattade Rikskriminalen att omsättningen uppgick till åtminstone 300 miljoner kronor enbart i Sverige. Man kan på goda grunder utgå från att förfarandet brett ut sig än mer. Till detta kommer att verksamheten har internationella förgreningar och i Västeuropa torde uppgå till mångmiljardbelopp.
Detta är ett påtagligt gissel för enskilda företagare och för näringslivet i sin helhet. Motåtgärder är sålunda påkallade och angelägna. Flera näringslivsorganisationer har engagerat sig i ambitiösa informationsprogram för att upplysa medlemmarna om vikten av intern kontroll vid fakturabetalning och av att bedrägeriförsök polisanmäls. Det har emellertid visat sig att detta inte räcker för att stävja verksamheten. De bestämmelser som kan läggas till grund för förövarna är helt enkelt för svaga. I och för sig torde fakturaskojeri ofta utgöra bedrägeri eller bedrägeriförsök i brottsbalkens mening. Av erfarenhet följer dock att dessa regler i praktiken inte är effektiva som instrument för att komma åt företeelsen.
Marknadsföringsutredningens förslag
Marknadsföringsutredningen föreslog i sitt betänkande Ny marknadsföringslag (SOU 1993:59) att en avgiftssanktionerad regel mot fakturaskojeri skulle införas (15 § 2 st.). Regeringen valde att låta denna regel utgå med den enkla motiveringen att förfarandet kan bedömas som otillbörligt enligt lagens generalklausul och nöjde sig med att i propositionen införa en bestämmelse om obeställda produkter (12 §). Denna regel innebär att en näringsidkare vid marknadsföringen inte får leverera produkter till någon som inte uttryckligen har beställt dem då det vilseleder mottagaren om dennes betalningsskyldighet.
Effekten av regeringens förslag -- att förfarandet med fakturaskojeri skall bedömas enligt lagens generalklausul -- blir att näringsidkaren endast riskerar att påföras ett förbud vid vite att fortsätta med förfarandet. Möjligheten att påföra näringsidkaren marknadsstörningsavgift saknas således med den föreslagna ordningen.
Enligt vår uppfattning har regeringen genom sitt förslag på ett oroväckande sätt visat att den inte ser tillräckligt allvarligt på förekomsten av fakturaskojeri och på konsekvenserna för enskilda näringsidkare.
Därför bör riksdagen komplettera propositionens 12 § med utredningens förslag till 15 § 2 stycket enligt följande:
En näringsidkare får inte heller till konsumenter eller andra förbrukare som inte har beställt några varor eller tjänster ställa fakturor, inbetalningsavier eller liknande meddelanden som är ägnade att inge en felaktig föreställning om att beställning skett eller betalningsskyldighet annars föreligger.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen kompletterar den nya marknadsföringslagens 12 § i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 16 december 1994 Per Stenmarck (m) Rolf Dahlberg (m) Charlotte Cederschiöld (m) Stig Rindborg (m) Göran R Hedberg (m) Eva Björne (m) Lennart Fridén (m)