Motion till riksdagen
1994/95:L14
av Marianne Andersson och Inga Berggren (c, m)

med anledning av prop. 1994/95:123 Ny marknadsföringslag


I den nu aktuella propositionen föreslås bl a ett förbud för
näringsidkare att vid marknadsföring leverera produkter till
någon som uttryckligen inte har beställt dem och därvid
vilseleda mottagaren om dennes betalningsskyldighet. I
Marknadsföringsutredningens slutbetänkande, SOU
1993:59, föreslogs dessutom ett förbud för näringsidkare att
till konsumenter eller andra förbrukare, som inte har beställt
några varor eller tjänster, ställa fakturor, inbetalningsavier
eller liknande meddelanden som är ägnade att inge en
felaktig föreställning om att beställning skett eller att
betalningsskyldighet annars föreligger. Regeringen har i
propositionen valt att inte föreslå något uttryckligt förbud
mot det senare förfarandet. I samband med detta har anförts
att i den mån sådant förfarande är att bedöma som
marknadsföring bör det kunna förbjudas med stöd av
generalklausulen om otillbörlig marknadsföring.
Många företag upplever förfarandet med utskick av
fakturor och orderbekräftelse för varor som inte har beställts
som ett stort problem. Detta gäller inte minst påstådda
beställningar av annonsering i olika kataloger. I dessa fall
skickas fakturor eller orderbekräftelser regelmässigt ut innan
någon produkt har färdigställts. Utskicken får därvid ett klart
inslag av marknadsföring av den kommande produkten.
Det är av största vikt att förfarandet med utskick av
fakturor m m för obeställda varor beivras. De oseriösa
aktörerna tillåts för närvarande att agera relativt fritt, till
förfång för såväl mottagarna av utskicken som de seriösa
konkurrenterna på marknaden. Mot denna bakgrund bör den
nya marknadsföringslagen innehålla förbud mot liknande
utskick.
Som ovan anförts innehåller propositionen inget
uttryckligt förbud mot nämnda förfarande men jämväl ett
uttalande om att förfarandet i vissa fall kan förbjudas enligt
generalklausulen. En sådan ordning innebär att möjligheten
till påförande av marknadsstörningsavgift saknas.
Näringsidkaren riskerar endast att påföras ett förbud vid vite
att fortsätta med förfarandet. I syfte att dels slå fast att
förfarandet är förbjudet, dels ge möjlighet att påföra
marknadsstörningsavgift bör lagtexten därför innehålla ett
uttryckligt förbud.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ett uttryckligt förbud att utställa
fakturor, inbetalningsavier eller liknande meddelanden som
är ägnade att inge en felaktig föreställning om att beställning
har skett eller att betalningsskyldighet annars föreligger.

Stockholm den 15 december 1994

Marianne Andersson (c)

Inga Berggren (m)