I den nu aktuella propositionen föreslås bl a ett förbud för näringsidkare att vid marknadsföring leverera produkter till någon som uttryckligen inte har beställt dem och därvid vilseleda mottagaren om dennes betalningsskyldighet. I Marknadsföringsutredningens slutbetänkande, SOU 1993:59, föreslogs dessutom ett förbud för näringsidkare att till konsumenter eller andra förbrukare, som inte har beställt några varor eller tjänster, ställa fakturor, inbetalningsavier eller liknande meddelanden som är ägnade att inge en felaktig föreställning om att beställning skett eller att betalningsskyldighet annars föreligger. Regeringen har i propositionen valt att inte föreslå något uttryckligt förbud mot det senare förfarandet. I samband med detta har anförts att i den mån sådant förfarande är att bedöma som marknadsföring bör det kunna förbjudas med stöd av generalklausulen om otillbörlig marknadsföring.
Många företag upplever förfarandet med utskick av fakturor och orderbekräftelse för varor som inte har beställts som ett stort problem. Detta gäller inte minst påstådda beställningar av annonsering i olika kataloger. I dessa fall skickas fakturor eller orderbekräftelser regelmässigt ut innan någon produkt har färdigställts. Utskicken får därvid ett klart inslag av marknadsföring av den kommande produkten.
Det är av största vikt att förfarandet med utskick av fakturor m m för obeställda varor beivras. De oseriösa aktörerna tillåts för närvarande att agera relativt fritt, till förfång för såväl mottagarna av utskicken som de seriösa konkurrenterna på marknaden. Mot denna bakgrund bör den nya marknadsföringslagen innehålla förbud mot liknande utskick.
Som ovan anförts innehåller propositionen inget uttryckligt förbud mot nämnda förfarande men jämväl ett uttalande om att förfarandet i vissa fall kan förbjudas enligt generalklausulen. En sådan ordning innebär att möjligheten till påförande av marknadsstörningsavgift saknas. Näringsidkaren riskerar endast att påföras ett förbud vid vite att fortsätta med förfarandet. I syfte att dels slå fast att förfarandet är förbjudet, dels ge möjlighet att påföra marknadsstörningsavgift bör lagtexten därför innehålla ett uttryckligt förbud.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett uttryckligt förbud att utställa fakturor, inbetalningsavier eller liknande meddelanden som är ägnade att inge en felaktig föreställning om att beställning har skett eller att betalningsskyldighet annars föreligger.
Stockholm den 15 december 1994 Marianne Andersson (c) Inga Berggren (m)