Regeringens förslag
I propositionen föreslås inget förbud mot diskriminerande reklam. Som motivering till detta anförs att en sådan lagstiftning inte kan införas utan grundlagsändringar.
Bakgrund
Frågan om lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam har under lång tid diskuterats och utretts i olika sammanhang. I beredningen av detta lagstiftningsärende har på civildepartementets uppdrag genomförts en särskild utredning om möjligheten och lämpligheten av lagstiftning mot diskriminerande reklam.
Utredningsförslaget
Utredningen (Ds 1994:64) ansåg att näringslivets egna åtgärder mot diskriminerande reklam är otillräckliga, bl.a. saknas sanktionsmöjligheter. Sverige har dessutom genom olika internationella konventioner åtagit sig att motverka diskriminering av olika slag. Utredningen ansåg att det är möjligt att lagstifta mot kränkande reklam utan att göra grundlagsändringar. Övervägande skäl talade enligt utredningen för att i lag införa möjligheter att ingripa mot reklam som var diskriminerande i fråga om ras, religion, nationalitet eller kön.
Vår inställning
Det finns ett klart behov av en lagstiftning av det innehåll som föreslås av utredningen. Många människor känner sig kränkta av framställningar av kvinnor som rena sexualobjekt. Också reklam som innehåller inslag av etnisk diskriminering bör effektivt motverkas. Om det från statsmakterna klart sägs ifrån att diskriminerande reklam inte accepteras kan man utgå från att näringsidkarna blir försiktigare i sina val av marknadsföringsmetoder. Vi har också ett ansvar att se till att med alla lämpliga medel, inklusive lagstiftning, uppfylla våra konventionsåtaganden på området.
Det finns en hel del som talar för att lagförbud mot diskriminerande marknadsföring kräver grundlagsändringar. Detta skulle naturligtvis förlänga lagstiftningsproceduren, men utgör inget skäl mot lagstiftning. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till lagstiftning mot diskriminerande marknadsföring samt de förslag till grundlagsändringar som kan bli nödvändiga på grund av denna lagstiftning.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagstiftning mot kränkande marknadsföring.
Stockholm den 15 december 1994 Tanja Linderborg (v) Charlotta L Bjälkebring (v) Alice Åström (v) Per Rosengren (v) Stig Sandström (v) Britt-Marie Danestig Olofsson (v)