Folkbildningen har under de senaste åren spelat en stor roll i kampen mot arbetslösheten. Folkhögskolor och studieförbund har fått ökade ekonomiska resurser att ta emot många 10 000-tal nya studerande. Problemet med dessa insatser är att de varit så kortsiktiga. Kopplingen mellan utbildningsinsats, personliga förutsättningar och kraven från arbetsmarknaden har varit dålig.
Med de förslag till nya angrepssätt för att komma till rätta med arbetslösheten som moderaterna för fram kommer stora förändringar att ske bl.a. på utbildningsområdet. Därför är det viktigt att studieförbund och folkhögskolor inte stelnar i de strukturer och arbetsförhållanden som byggts upp under många år. Den nya rollen kommer att ställa stora krav på flexibilitet, kundanpassning och affärsmässighet.
Den förra regeringen initierade ett brett kompetensprojekt, Agenda 2000-kunskap och kompetens för nästa århundrade. Här poängterades bl.a. studieförbundens nya och viktiga roll. Av de mål som sattes upp i Agenda 2000-arbetet har ett särskilt stor relevans i detta sammanhang: Vuxna skall före sekelskiftet tillförsäkras rätt till kunskapskomplettering i princip motsvarande gymnasieskolans kärnämnen, i ett första steg svenska, matematik och engelska. Kunskapskompletteringen skall ske i former som i så liten utsträckning som möjligt påverkar möjligheterna att utföra det arbete var och en har.
Målet för att möjliggöra en kontinuerlig kompetensutveckling hela livet formulerades på följande sätt:
Före sekelskiftet skall alla vuxna kunna medverka i en kontinuerlig kompetensutveckling. Inom ett år skall fungerande former för finansiering och utförande av den kontinuerliga kompetensutvecklingen presenteras.
I Agenda 2000-arbetet föreslogs att en form av personliga utbildningskonton skulle inrättas för dessa utbildningssyften. Dragningsrätten på dessa konton skulle den enskilde själv ha. Härigenom skulle starka incitament skapas för personlig effektivitet och målmedvetenhet i kompetensutvecklingen.
Uppbyggnad av utbildningskonton kan ske enligt olika modeller. Enskilda avsättningar, tillsammans med förmånliga skattevillkor är ett alternativ, lånemöjligheter på pensionssparandet är ett annat.
Cirka 1,5 miljoner svenskar har i dag en grundutbildning som i nivå ligger under genomgången gymnasieskola. Det gör dem särskilt sårbara när konkurrensen skärps och mindre mottagliga för andra kompetensutvecklande insatser. Vi finner det viktigt att också ge dem tillgång till ökade kunskaper. De svenskar som i dag saknar gymnasiekompetens bör så snart det låter sig göras erbjudas möjlighet till kunskapskomplettering upp till en nivå motsvarande gymnasieskolans kärnämnen.
Det är rimligt att anta att denna komplettering till betydande del tar den enskildes fritid i anspråk. Kraven på god pedagogisk uppläggning och studiemotiverande former blir därför stora. Det måste kännas meningsfullt att delta. Här är studieförbundens erfarenheter en ovärderlig tillgång.
Ett annat viktigt område för studieförbunden i framtiden är den kulturella verksamheten. Vi har i annat sammanhang konstaterat att det kulturutbud som erbjuds genom studieförbunden är det enda som tränger ut till alla delar av det svenska samhället.
Att erbjuda medverkan i olika kulturskapande aktiviteter och andra kulturupplevelser är och förblir studieförbundens ''andra ben.'' Även den verksamheten kan utvecklas, formerna förändras och nya ideer och strömningar påverka uppläggningen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om folkbildningens framtid.
Stockholm den 24 januari 1995 Elisabeth Fleetwood (m) Stig Bertilsson (m) Lennart Fridén (m) Jan Backman (m) Gunnar Hökmark (m) Birgitta Wichne (m) Birgitta Wistrand (m) Patrik Norinder (m) Lars Hjertén (m) My Persson (m) Inger René (m)