Folkrörelserna är intimt förknippade med den svenska
demokratin. I få länder har idéburna folkrörelser spelat så stor
roll för samhällsutvecklingen som i Sverige.
I flera undersökningar framgår att förtroendet för det
politiska systemet minskar; särskilt tydligt är detta bland
ungdomar. Vi menar att folkrörelserna har en avgörande roll
att spela när det gäller att fånga upp människors engagemang
för samhällsfrågor. Därför är det viktigt att det förs en
konstruktiv diskussion om hur folkrörelserna kan förnyas
och anpassas efter dagens moderna samhälle. Den utmaning
vi idag står inför handlar om hur fler människor ska känna
delaktighet och hur fler människor ska få mer att säga till
om.
Kampen för politisk demokrati var långt före
rösträttsrörelsens bildande väl förankrad i de svenska
folkrörelserna. Inom väckelserörelsen, nykterhetsrörelsen
och arbetarrörelsen som växte sig allt starkare i början av
seklet utvecklades en demokratisk beslutsprocess där unga
människor skolades i praktisk demokrati. Oavsett social
tillhörighet eller ekonomisk situation vägde varje röst lika
mycket. För många människor gav folkrörelserna möjlighet
till bildning som annars varit omöjlig för dem att erhålla.
Därefter har folkrörelserna drivit på samhällsutvecklingen
i reformvänlig riktning. Arbetsmetoden kanske kan
beskrivas som den konstruktiva protesten. Engagerade
människor har inte bara pekat på brister i samhället, de har
också visat vägar för att undanröja sociala orättvisor och
åstadkomma förändringar. Under senare år har bl.a.
miljörörelsen, fredsrörelsen och flera solidaritetsrörelser
spelat en betydelsfull roll som opinionsbildare.
Sverige och de andra nordiska länderna har genom sin
starka folkrörelsetradition skapat en god anda för
samhällsdebatt och medverkat till att det går att lösa även
svåra konflikter genom samtal och diskussion.
Med folkrörelser menar vi sådana rörelser som bär upp en
idé och en önskan hos medlemmarna att på olika sätt förändra
samhället. När man i Sverige talar om ett
''organisationssamhälle'' inkluderas därtill ett mycket stort
antal ekonomiska intresseorganisationer, tillkomna för att på
olika sätt främja medlemmarnas ekonomiska intressen. De
ideella folkrörelsernas roll skiljer sig väsentligt från
intresseorganisationernas och de senare faller utanför det vi
behandlar i denna motion.
Under senare år har det tidvis funnits en uppfattning om
att traditionella folkrörelsernas betydelse minskat och att de
skulle tappa mark bland den breda allmänheten. Men det har
visat sig vara fel. Medlemsantalet i de politiska partierna
minskar och alltför få engagerar sig i det politiska arbetet.
Men det betyder inte att folk inte bryr sig om vad som sker.
Ett tydligt exempel på att det finns en folkrörelsementalitet
i Sverige är de organisationer som växte upp i samband med
folkomröstningen om EU. En ny samhällsfråga lyckades
vinna 100 000-tals svenskars engagemang på både ja- och
nej-sidan. Debatter, studiecirklar, diskussionsmöten etc
förde ut debatten om svenskt EU-medlemskap till
medborgarna. I denna svåra fråga som delade svenska folket
bidrog folkrörelserna till att fler fick chansen att ta ställning
utifrån ett mera nära perspektiv än det som presenterades av
t.ex. riksdagen.
Barn, ungdomar och vuxna kan i föreningar lära sig
samarbete på samma gång som var och en kan få utlopp för
idealitet och initiativkraft.
Genom att samlas i grupper och organisationer ges
individen möjlighet att ta del av andras kunskap och
erfarenheter, kanalisera sina åsikter och påverka beslut på
olika håll i samhället. Det skapar en känsla av delaktighet
och gemenskap. Det stärker den enskilda individens vilja att
engagera sig, vilket är helt nödvändigt för demokratins
överlevnad. Många ungdomar känner sig utanför i dagens
samhälle, inte minst därför att de drabbats av arbetslöshet.
Skolan har en viktig uppgift att stimulera och uppmuntra
unga människor till att frivilligt engagera sig i föreningslivet,
att slussa dem till organisationer där de kan få en uppgift och
bli delaktiga i en gemenskap. Det stärker självkänslan och
utvecklar den enskilde individen.
Anledningen till att stat och kommun bör inta en positiv
och generös attityd till ideellt föreningsliv är att
folkrörelserna betyder oerhört mycket för hur samhällets
fortsatta utveckling ska bli. Vill vi ha ett samhälle där
medborgarna känner sig hemma och klyftorna blir mindre
måste vi låta folkrörelserna leva. Stöd måste utformas på ett
ändamålsenligt sätt. Finansiellt stöd får aldrig ges på sådant
sätt att det riskerar att fastna på central nivå, utan måste
komma medlemmarna och de lokala avdelningarna till del.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om folkrörelsernas roll för
demokratins utveckling,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stödet till ideella organisationer,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att uppmuntra unga
människor till ideellt engagemang.
Stockholm den 25 januari 1995
Elver Jonsson (fp)
Lennart Rohdin (fp)