Folkrörelserna är intimt förknippade med den svenska demokratin. I få länder har idéburna folkrörelser spelat så stor roll för samhällsutvecklingen som i Sverige.
I flera undersökningar framgår att förtroendet för det politiska systemet minskar; särskilt tydligt är detta bland ungdomar. Vi menar att folkrörelserna har en avgörande roll att spela när det gäller att fånga upp människors engagemang för samhällsfrågor. Därför är det viktigt att det förs en konstruktiv diskussion om hur folkrörelserna kan förnyas och anpassas efter dagens moderna samhälle. Den utmaning vi idag står inför handlar om hur fler människor ska känna delaktighet och hur fler människor ska få mer att säga till om.
Kampen för politisk demokrati var långt före rösträttsrörelsens bildande väl förankrad i de svenska folkrörelserna. Inom väckelserörelsen, nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen som växte sig allt starkare i början av seklet utvecklades en demokratisk beslutsprocess där unga människor skolades i praktisk demokrati. Oavsett social tillhörighet eller ekonomisk situation vägde varje röst lika mycket. För många människor gav folkrörelserna möjlighet till bildning som annars varit omöjlig för dem att erhålla.
Därefter har folkrörelserna drivit på samhällsutvecklingen i reformvänlig riktning. Arbetsmetoden kanske kan beskrivas som den konstruktiva protesten. Engagerade människor har inte bara pekat på brister i samhället, de har också visat vägar för att undanröja sociala orättvisor och åstadkomma förändringar. Under senare år har bl.a. miljörörelsen, fredsrörelsen och flera solidaritetsrörelser spelat en betydelsfull roll som opinionsbildare.
Sverige och de andra nordiska länderna har genom sin starka folkrörelsetradition skapat en god anda för samhällsdebatt och medverkat till att det går att lösa även svåra konflikter genom samtal och diskussion.
Med folkrörelser menar vi sådana rörelser som bär upp en idé och en önskan hos medlemmarna att på olika sätt förändra samhället. När man i Sverige talar om ett ''organisationssamhälle'' inkluderas därtill ett mycket stort antal ekonomiska intresseorganisationer, tillkomna för att på olika sätt främja medlemmarnas ekonomiska intressen. De ideella folkrörelsernas roll skiljer sig väsentligt från intresseorganisationernas och de senare faller utanför det vi behandlar i denna motion.
Under senare år har det tidvis funnits en uppfattning om att traditionella folkrörelsernas betydelse minskat och att de skulle tappa mark bland den breda allmänheten. Men det har visat sig vara fel. Medlemsantalet i de politiska partierna minskar och alltför få engagerar sig i det politiska arbetet. Men det betyder inte att folk inte bryr sig om vad som sker.
Ett tydligt exempel på att det finns en folkrörelsementalitet i Sverige är de organisationer som växte upp i samband med folkomröstningen om EU. En ny samhällsfråga lyckades vinna 100 000-tals svenskars engagemang på både ja- och nej-sidan. Debatter, studiecirklar, diskussionsmöten etc förde ut debatten om svenskt EU-medlemskap till medborgarna. I denna svåra fråga som delade svenska folket bidrog folkrörelserna till att fler fick chansen att ta ställning utifrån ett mera nära perspektiv än det som presenterades av t.ex. riksdagen.
Barn, ungdomar och vuxna kan i föreningar lära sig samarbete på samma gång som var och en kan få utlopp för idealitet och initiativkraft.
Genom att samlas i grupper och organisationer ges individen möjlighet att ta del av andras kunskap och erfarenheter, kanalisera sina åsikter och påverka beslut på olika håll i samhället. Det skapar en känsla av delaktighet och gemenskap. Det stärker den enskilda individens vilja att engagera sig, vilket är helt nödvändigt för demokratins överlevnad. Många ungdomar känner sig utanför i dagens samhälle, inte minst därför att de drabbats av arbetslöshet. Skolan har en viktig uppgift att stimulera och uppmuntra unga människor till att frivilligt engagera sig i föreningslivet, att slussa dem till organisationer där de kan få en uppgift och bli delaktiga i en gemenskap. Det stärker självkänslan och utvecklar den enskilde individen.
Anledningen till att stat och kommun bör inta en positiv och generös attityd till ideellt föreningsliv är att folkrörelserna betyder oerhört mycket för hur samhällets fortsatta utveckling ska bli. Vill vi ha ett samhälle där medborgarna känner sig hemma och klyftorna blir mindre måste vi låta folkrörelserna leva. Stöd måste utformas på ett ändamålsenligt sätt. Finansiellt stöd får aldrig ges på sådant sätt att det riskerar att fastna på central nivå, utan måste komma medlemmarna och de lokala avdelningarna till del.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om folkrörelsernas roll för demokratins utveckling,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stödet till ideella organisationer,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att uppmuntra unga människor till ideellt engagemang.
Stockholm den 25 januari 1995 Elver Jonsson (fp) Lennart Rohdin (fp)