Olika former av s.k. rollspel har väckt ett starkt ökande intresse inte minst bland ungdomar. Rollspelen kan sägas vara en syntes av bland annat film, teater, litteratur, datorspel och verklighet. Metoden användes i bl.a. gruppdynamik, ledarskapsutveckling och dramapedagogik. Den starkaste utvecklingen har dock skett vad gäller rena hobbyrollspel, som helt domineras av ungdomar.
Omkring 18 000 ungdomar mellan 7 och 25 år är organiserade i rollspelsföreningar i Sverige. Skåne är den rollspelstätaste regionen i landet. Den mest dominerande organisationen på området är Sveriges Roll- och Konfliktspelsförbund (SVEROK) som omfattar ca 500 föreningar med sammanlagt ca 12 000 medlemmar. Sverok erhöll statliga, kommunala och landstingsbidrag på sammanlagt 2 miljoner kronor 1994.
Hobbyrollspelen handlar om allt från älvor och troll i en sagovärld, berättelsen ''Sagan om ringen'', riddare i medeltiden och figurer i fiktionframtid. Ungdomar gör också egna rollspel. Deltagarna i rollspelet är bestämda rollfigurer med egenskaper och färdigheter i en redan fastställd historia. I rollspelen får spelarna information om roller, spelmiljö, vapen, utrustning, skador, droger mm. Alla rollspelare måste lyda spelledaren som styr rollspelet med hjälp av särskild information. De nu vanligast förekommande rollspelen går i stor utsträckning ut på att skapa en sorts människa som går att styra mot ett visst mål. Den demokratiska människosynen lyser praktiskt taget helt med sin frånvaro i dessa rollspel.
De mycket populära rollspelen Mutant, Kult, Wasteland och Killer innehåller utförlig information om moderna vapen med vilka man löser konflikter. Miljön är en mörk, kärlekslös framtidsvärld med droger, satanism, kannibalism och perverterad sexualitet som ingredienser. I t.ex. Killer är den uttalade målsättningen att man ska ''döda'' varandra med naturtrogna vapenattrapper. En tolvåring som spelat Kult började plötsligt skära sig på kroppen för att tömma sig på blod. Tillverkaren av Kult har nu annonsplats i Internet för att nå ut i världen med sitt spel och dess destruktiva budskap. Dessa spel kan pågå överallt, på stan, i bussen och utanför skolan. Polisen berättar att det ofta spelas ''live'' på gatorna med s.k. paintbollvapen. Brott med våldsinslag anknutna till rollspel förekommer nu allt oftare i polisutredningar.
Med tanke på den omfattning som våldsinslag fått i rollspel måste vi på allvar ställa frågan: Hur påverkar innehållet i dessa spel våra deltagande barn och ungdomar? Ungdomsvåld orsakas ofta av vuxna. Den vuxne vet vilka rollbilder som är förebilder. De skapar rollerna som sedan barnen/ungdomarna spelar. Barn gör inte alltid som vuxna säger, men barn gör ofta som vuxna gör. I rollspelssammanhang blir fiktionen ofta verklighet.
Rollspel har en bred användning med många positiva förtecken. Otvivelaktigt har ändå våldsinslagen blivit mycket dominerande i ungdomsrollspelen. För att komma till rätta med de problem som onekligen är förknippade med dessa spel gäller det att inte göra det i dessa sammanhang vanliga misstaget -- att moralisera eller att ropa på förbud. Det avgörande är i stället att sätta gränser. Målinriktade insatser bör göras för att upplysa om rollspelets funktion, dess innehåll och varför många rollspel är så starkt våldsfixerade. Vi föreslår att statsbidrag inte längre skall utgå till organisationer som huvudsakligen sysslar med rollspel. I ett statsfinansiellt läge med nödvändiga besparingar också inom socialt angelägna områden måste även andra bidrag få en lägre prioritet. Vi föreslår samtidigt att en del av det sålunda slopade bidraget till rollspelande verksamheter avsätts till Ungdomsstyrelsen i syfte att ge rådet möjligheter till informationskampanjer bland ungdomar om rollspelets möjligheter och begränsningar.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rollspel.
Stockholm den 25 januari 1995 Bengt Silfverstrand (s) Birthe Sörestedt (s)