Forskning
och högre utbildning på idrottsområdet8 14.
Idrottsplutonerna9 15.
Handikappidrott9 16.
Dopning9 17.
Idrottens
studieförbund SISU10 18.
Idrottens
utbildningscentrum Bosön10 19.
Olympiska
spel i Sverige11 20.
Idrottens
internationella agerande11 21.
Idrotten
och ekonomin12 22.
Större
andel av spelmarknaden13 23.
Fullfölj
riksdagsbeslutet om Tipstjänst13 24.
Utökat
och förenklat automatspel14 25.
Idrotten
och skatterna14 26.
Socialavgiftsfrågan15
Hemställan15 1.
Inledning
Idrotten är med sina 2,5 miljoner medlemmar den
verksamhet som organiserar flest människor i Sverige.
Omkring 500 000 ideellt arbetande ledare är grunden till
idrottens utbredning och framgång. Cirka 45 000 lokala
idrottsorganisationer -- 22 000 idrottsföreningar, varav
många flersektionsföreningar, och upp emot 18 000
korpklubbar -- utgör basen för idrotten som en stor och
livskraftig folkrörelse.
Ingen annan verksamhet engagerar så många ungdomar.
Totalt är cirka 60 procent av samtliga barn och ungdomar
mellan 7 och 20 år engagerade inom den organiserade
idrotten. Varje dag året om samlar ideellt arbetande ledare
barn och ungdomar till närmare 20 000 aktiviteter runt om i
landet. På årsbasis sju miljoner lokala ungdomsaktiviteter
med sammantaget 55 miljoner deltagartillfällen.
2. Idrottens betydelse
Idrotten är av stor betydelse för samhället. Genom idrotten
blir människor delaktiga i en positiv gemenskap som bidrar
till fostran och utveckling och dessutom ger dem en bättre
hälsa. Den aktiva idrotten medverkar bland annat till att
ungdomar avhåller sig från för dem själva och samhället
skadliga verksamheter som exempelvis drogmissbruk.
Idrotten bidrar till friskvården genom att stimulera till
regelbunden träning, friluftsliv och andra fysiska aktiviteter.
Idrottsrörelsen verkar aktivt för alkohol- och drogfria
miljöer. Det är också klart dokumenterat att fysisk aktivitet
ökar människans förmåga, inlärningsprestationer och lust att
lära. Regelbundna motionsvanor innebär också att fritiden
får ett rikare innehåll.
Till detta kommer den stora roll idrotten spelar för de
många åskådare, TV-tittare, radiolyssnare och tidningsläsare
som följer tävlingsverksamheten på olika nivåer.
De många idrottsutövare av världsklass som fungerar som
ambassadörer utomlands är en stor tillgång för Sverige. De
tjänar dessutom som förebilder för den uppväxande
generationen och är en starkt bidragande orsak till den i
Sverige mycket omfattande breddidrotten.
3. Moderat idrottspolitik -- 1991--94
Grunden för den borgerliga regeringens åtgärder vad gäller
idrottens ställning och idrottens ekonomiska förutsättningar
bygger i stor utsträckning på den moderata
kommittémotionen ''Bättre villkor för idrotten'' från januari
1991.
En grundtanke i denna var att stärka idrottens oberoende
ställning. Mot den bakgrunden har regeringens tidigare
ombud i riksidrottsstyrelsen avskaffats. Den detaljstyrning
som tidigare präglade budgetpropositionerna har övergivits
till förmån för en självständig bedömning av prioriteringar
inom Riksidrottsförbundet (RF). Ambitionen var vidare att
stärka idrottens och övriga ideella organisationers möjlighet
till egen finansiering på traditionella och nya områden.
Därigenom skulle också det ekonomiska oberoendet kunna
öka.
Sverige har under de senaste åren präglats av en
djupgående ekonomisk kris till följd av långsiktiga misstag
under flera decennier och spekulationsekonomin under
andra hälften av 1980-talet. Det har självfallet påverkat
också idrottens ekonomiska förutsättningar.
De statliga anslagen till idrotten ökade i statsbudgeten
1992/93 genom en begränsad generell ökning och genom att
den tillfälliga kompensation för skatteomläggningen (50
miljoner kronor) som den förra regeringen medgav
permanentades. Därefter har anslagsnivån med tanke på den
ekonomiska situationen i Sverige hållits i princip nominellt
oförändrad. För innevarande år tillkom en miljon kronor för
internationellt arbete.
I övrigt inriktades regeringens arbete på att genom framför
allt förbättringar av möjligheten att utnyttja spelmarknaden
stärka de ekonomiska förutsättningarna för ideell
verksamhet. I det följande redovisas i punktform några av de
åtgärder som genomfördes av den borgerliga regeringen:
Bingoskatten slopades.Skatteregler som särskilt avsåg
idrotten förenklades.Mervärdesskatten på hotell- och
transporttjänster sänktes till 12 procent.Mervärdesskatten
på tillhandahållande av lokaler för idrott slopades.Spel
genom s.k. värdeautomater tilläts. Överskottet skall i sin
helhet gå till ideella organisationer.Lotterilagen
reformerades för att förenkla och förbättra reglerna för de
ideella organisationernas lotterier.Tipstjänst skulle
överlåtas till de ideella organisationerna med RF som
dominerande ägare.
4. Idrottsrörelsens ställning
Sett mot bakgrund av idrottens betydelse är det viktigt för
politiska partier att engagera sig för de framtida villkoren för
idrottsrörelsen. I detta sammanhang är det dock av
avgörande betydelse att komma ihåg att det ideella
engagemanget i idrottsrörelsen sker av egen fri vilja och inte
genom styrning från krafter utifrån. Den svenska idrotten
måste även i framtiden ges möjlighet att agera självständigt
och ha friheten att själv bestämma verksamhetens innehåll,
inriktning och mål.
5. Låt ideellt arbetande ledare se resultat
Det stora utbudet av aktiviteter i idrottsföreningarnas regi
är möjligt tack vare alla de ideellt arbetande ledarna. Deras
arbete utgör en hörnsten i samhällslivet och bör stimuleras i
stället för att motarbetas genom pålagor och krångel. Detta
är särskilt viktigt eftersom alternativet till föreningslivets
värdefulla arbete kan komma att utgöras av ökade kostnader
för det allmänna.
RF beräknar att de 500 000 idrottsledare som arbetar
ideellt lägger ned cirka 140 miljoner oavlönade arbetstimmar
varje år. Dessa ledare ställer inga krav på betalning för sitt
ideella arbete. Men om de gjorde det, och fick betalt
motsvarande en fritidsledarlön, skulle det kosta 12--15
miljarder kronor per år.
Den bästa stimulansen sker genom att alla dessa ledare får
se konkreta resultat av sitt arbete. När samhället, som skett
under de borgerliga regeringsåren, bidrager med lagstiftning
som underlättar för föreningslivet att få ökade intäkter från
spel- och lotteriverksamhet så är det ett konkret exempel på
hur verksamheten i föreningslivet underlättas. Andra
exempel från de borgerliga regeringsåren är utjämnande av
orättvisor i momssystemet som tidigare drabbat bland annat
bowling, golf och simning samt momslättnader för resor och
transporter vilket direkt kommer idrotten till godo.
Ytterligare ett exempel är bingoskattens avskaffande.
Till betydande del är de ideellt arbetande ledarna föräldrar
till unga idrottsutövare och de förmår hålla ut så länge de
egna barnen tränar och tävlar. Men sedan tar ofta intresset
och orken slut. Detta är allvarligt. Sverige förlorar
därigenom många duktiga ledare och tränare med goda
kunskaper.
Omsättningen på idrottsledare är över huvud taget stor. De
som drabbas av detta är i första hand klubbarna med stor
bredd- och ungdomsverksamhet. För samhället är det därför
angeläget att stödja dem som är verksamma inom idrotten.
Naturligtvis har idrottsrörelsen själv här en mycket stor
uppgift i att bättre tillvarata den ledarresurs som nu ofta går
förlorad.
6. Ett grundläggande samhällsstöd
Idrottsrörelsens allra största tillgång är värdet av
medlemmarnas egna insatser och ideellt utförda arbete.
Dessa faktorer är avgörande för idrottens framtida
utveckling. Den verksamhet som bedrivs av
idrottsföreningar, distriktsorganisationer, specialförbund och
riksorganisationer bygger, som tidigare understrukits, i
första hand på ideellt arbete och personligt engagemang.
Idrottens betydelse motiverar ett grundläggande
samhälleligt stöd. Det direkta och indirekta stöd som stat,
landsting och kommuner lämnar idrottsrörelsen får inte vara
styrande. Det är utomordentligt viktigt att idrottsrörelsen inte
byråkratiseras och tvingas in i något slags halvoffentlig roll.
Den måste förbli en fri, obunden och demokratiskt uppbyggd
rörelse.
7. Egenfinansiering ger styrka
Villkoren för idrotten bör emellertid vara sådana att
egenfinansieringsgraden blir större. Det minskar
bidragsberoendet och ökar möjligheterna för idrotten att
agera självständigt.
Möjligheter till egenfinansiering är särskilt viktiga i tider
när stöden från det allmänna reduceras eller dras in på alla
områden i samhället. Samtidigt som vi moderater
understryker vikten av ett fortsatt betydande samhällsstöd till
idrotten -- markerat inte minst av statsanslagets hantering
under den senaste borgerliga regeringsperioden då
idrottsfrågorna handlades under moderat ledning -- så
konstaterar vi att möjligheterna för idrotten att få bättre
ekonomi i första hand ligger i att egenfinansieringen kan
ökas. Förslagen i denna motion, som i betydande grad också
de utgör en fortsättning på och uppföljning av den senaste
borgerliga regeringens arbete, syftar därför till att stärka den
svenska idrottsrörelsen i första hand genom åtgärder som
minskar bidragsberoende och rundgång samt underlättar en
ökad egenfinansiering av verksamheten.
8. Skillnad i synen på idrotten
Det är stor skillnad mellan den moderata och
socialdemokratiska synen på det ideella arbetet inom olika
folkrörelser. Socialdemokraternas politik förefaller syfta till
ett korporativt system, där folkrörelser av olika slag tas i det
kollektiva systemets tjänst. För oss moderater är principen
om de ideella organisationernas, och därmed
idrottsrörelsens, fria ställning lika viktig som kravet på en
stor individuell frihet.
Socialdemokraternas syn på hur man vill se idrotten i en
beroendeställning till politiken var mycket tydlig i de
budgetpropositioner som avlämnades under 80-talet och
fram till regeringsskiftet 1991. Detaljrikedomen i de direktiv
som följde med det statliga anslaget var betydande.
Dessutom utsåg, som tidigare nämnts, den dåvarande
socialdemokratiska regeringen två ombud vars uppgift var
att fungera som observatörer i riksidrottsstyrelsen. Som ett
led i att öka idrottsrörelsens självständighet upphörde denna
ordning under den borgerliga regeringen.
Den borgerliga regeringen gav också idrotten ökad
möjlighet att genom egna beslut fördela statens anslag till
idrotten. En för oss moderater naturlig följd av synsättet att
idrotten skall vara fri och oberoende -- och att den har
kompetensen att på bästa sätt hantera dessa frågor. Med den
socialdemokratiska regering som nu tillträtt är det påtagligt
hur klåfingrighet och ''pekpinnar'' på nytt får styra statens
anslag till idrotten.
9. Jämställd idrott
Idrottens eget beslutande högsta organ, riksidrottsmötet,
har antagit ett program med konkreta mål för hur
jämställdhetsarbetet skall bedrivas inom idrottsrörelsen. De
uppsatta målen är mycket ambitiösa och kan sammanfattas
på följande sätt:inom rådgivande och beslutande organ på
alla nivåer skall kvinnor och män vara representerade med
minst 40 procent år 1995,valberedningar på alla nivåer
skall bestå av lika antal kvinnor och män,andelen kvinnliga
och manliga tränare skall senast 1995 motsvara
könsfördelningen bland de aktiva inom respektive idrott,
andelen kvinnlig personal i högre befattning, typ konsulent,
generalsekreterare eller liknande, skall uppgå till minst 30
procent 1995.
De utvärderingar som skett under arbetets gång pekar,
enligt RF, på betydande framsteg i jämställdhetsarbetet.
Bland annat framhålles att idrotten i en jämförelse med andra
organisationer i det svenska samhället kommit långt.
Detsamma gäller i en jämförelse med den internationella
idrotten.
En klar ökning av kvinnor i distrikts- och
specialförbundens styrelser redovisas. En särskild
undersökning inom föreningslivet visar att kvinnorna
utgöres av cirka 41 procent av idrottsrörelsens medlemmar.
Andelen kvinnliga idrottsledare utgör på föreningsplanet 38
procent. På förbunds- och distriktsnivå utgör kvinnornas
andel av ledarna 27 procent.
Det jämställdhetsarbete som idrotten driver är
framgångsrikt. För att detta skall kunna utvecklas krävs
engagemang på alla nivåer.
Vi moderater vill gärna stimulera åtgärder som aktivt
medverkar till ökad jämställdhet inom idrotten. Det finns
också anledning för den politiska sektorn att driva på i dessa
frågor. Det avgörande som leder till att kvinnors och mäns
kunskaper, erfarenheter och värderingar tas tillvara är
emellertid beroende av att idrotten själv driver detta arbete.
Idrottens egna föreningar och organisationer har ansvaret för
att jämställd idrott uppnås. För detta krävs ett målmedvetet
agerande av idrottsrörelsen.
10. Ansvaret för elitidrottens ekonomi
Det är viktigt att hålla isär å ena sidan bredd- och
ungdomsidrotten och å andra sidan den kvantitativt mycket
begränsade elitidrotten. När idrotten äskar medel för sin
verksamhet hörs ofta motargument att det finns (för mycket)
pengar inom idrotten.
Antalet elitidrottsutövare i Sverige brukar anges vara
7 000. De flesta av dessa idrottsutövare uppbär inte en
ersättning som på något sätt är anmärkningsvärd. Snarare är
det så att de få idrottsutövare som försörjer sig på sin sport
uppbär löner som är relativt låga.
I några få fall inom elitskiktet figurerar stora pengar, vilket
gärna förmedlas i massmedia. Det förhåller sig emellertid så
att höga löner och stora förmåner, stora övergångssummor,
extrema elitsatsningar, stora prissummor och feta
sponsoravtal förekommer inom en synnerligen liten del av
idrotten. Inom flertalet idrotter får till och med de aktiva i
landslaget vara med och betala resor med mera.
Den kommersiellt gångbara elitidrotten finansierar sin
egen verksamhet och bidrager dessutom till att finansiera
offentlig verksamhet genom inbetalning av skatter,
arbetsgivareavgifter, hyror av anläggningar med mera.
I vissa fall har idrottsledare visat dåligt omdöme genom
ekonomiska satsningar som saknat täckning med obestånd
eller konkurs som följd. Sådan ekonomisk lättsinnighet, för
att uppnå idrottsliga framgångar, är till förfång för idrotten.
I sammanhanget bör noteras hur idrotten, såväl på RF- som
specialförbundsnivå, antagit normer för att komma till rätta
med de problem som finns. Idrottsföreningar som bötfälls
eller flyttas ned i seriesystemet är exempel på det. Detta har
bland annat lett till minskad skuldsättning och sundare
ekonomi inom elitidrottsföreningarna.
För idrottens trovärdighets skull måste frågor som dessa
lösas internt inom idrottsrörelsen.
11. Idrottens roll i skolan
Ämnet idrott och hälsa har en stor betydelse för elevernas
harmoniska utveckling såväl fysiskt som psykiskt och
socialt. Genom vistelse i naturen och under
friluftsverksamheten skall eleverna få upplevelser,
kunskaper och erfarenheter som skall stimulera intresset för
friluftsliv, natur och miljöfrågor. För de mindre barnen skall
leken ges ett stort utrymme. I undervisningen skall
grundläggande färdigheter i olika idrottsgrenar ges med syfte
att stimulera till idrottslig verksamhet även utanför skolan.
Detta är särskilt viktigt genom att arbetslivet blir alltmer
datoriserat och maskiner gör många uppgifter som
människan tidigare gjorde med kroppsarbete. I ämnet bör
man också ta upp frågor som rör sunda levnadsvanor som en
väg till hälsa och välbefinnande.
Den borgerliga regeringen lade hösten 1993 fram
propositioner om en ny läroplan både för grundskolan och
gymnasieskolan som riksdagen i huvudsak antog.
Höstterminen 1995 träder den nya läroplanen i kraft för
grundskolan. Samtidigt får grundskolan nya kursplaner och
en ny timplan. Dessa innebär i korthet att skolan får ett ökat
utrymme för profilering och eleven får ett större utrymme att
välja ämnen, utöver den garanterade undervisningstiden. Det
är positivt både för skolan och eleven. Skolan kan bättre ta
tillvara den kunskap och kompetens som finns bland
lärarkåren samtidigt som man tar tillvara varje elevs
förutsättningar för lärande.
När riksdagen behandlade läro- och timplanen ville
socialdemokraterna starkt minska skolans möjlighet till
profilering och elevens utrymme för eget val. Vi kan
konstatera att socialdemokraterna inte har gjort någon
''återställare'' när det gäller skolans möjlighet till profilering
eller elevens eget val. Det är bra att regeringen, ännu så länge
är det väl bäst att tillägga, håller fingrarna borta från dessa
två viktiga områden.
Enligt vår mening skall ämnet idrott och hälsa ges ett stort
utrymme i skolan. Eleverna bör stimuleras till att använda
utrymmet av sitt eget val för ämnet. Framför allt gäller det
den grupp elever som inte har någon hobby med
idrottsinriktning på sin fritid. Idrott och hälsa är ett
ämnesövergripande ämne. Det går alldeles utmärkt att
undervisa i lärarlag genom att exempelvis idrottsläraren,
hushållsläraren och biologiläraren med sina olika kunskaper
kan ge ämnet dess rätta bredd.
När det gäller gymnasieskolan vill vi peka på de
möjligheter som finns för kommunerna att bygga ut lokala
idrottsgymnasier eller samverka om regionala
idrottsgymnasier. Det kan man göra genom att använda det
lokala tillägget och det individuella valet. Om vi får fler
lokala idrottsgymnasier kommer trycket att minska på de
riksrekryterande idrottsgymnasierna.
12. Värdefulla idrottsgymnasier
Allt sedan starten 1971 har idrottsgymnasierna med
riksintagning varit en värdefull del av utvecklingen av den
svenska elitidrotten. Vid idrottsgymnasierna bereds för
närvarande 1 900 av gymnasieskolans elever möjlighet att
kombinera studier med elitidrott. Ett betydande antal av de
ungdomar som studerar vid idrottsgymnasier går vidare till
landslagsuppdrag.
Under den borgerliga regeringen startades -- bland annat
som en följd av att kritik framkommit från en del kommuner
som hävdade att verksamheten blivit för dyr -- en utredning
om idrottsgymnasierna bör finnas kvar. Från moderat håll
underströks också att idrotten bör få ett större inflytande över
administrationen av idrottsgymnasierna samt att ett
överförande av finansieringen av verksamheten till idrottens
anslag förutsatte att detta anslag ökades i motsvarande grad.
Regeringen har i budgetpropositionen valt att gå på denna
linje. Med tanke på den vikt som idrotten fäster vid
idrottsgymnasierna har situationen lösts på ett
tillfredsställande sätt. Inte minst bör elitsatsningen på detta
sätt kunna upprätthållas.
I detta ligger också att antalet studerande elever vid de
riksrekryterande idrottsgymnasierna med den modell som nu
väljs kommer att bli mindre. Elitsatsningen blir på detta sätt
ytterligare markerad. För de elever som vill studera under
idrottsgymnasieliknande förhållanden, men som inte kan
beredas plats i de riksrekryterande gymnasierna, erbjuds
ökade möjligheter i de regionala och lokala
idrottsprofilerade skolor som nu kommer till.
13. Forskning och högre utbildning på idrottsområdet
Idrotten berör som Sveriges största folkrörelse en lång rad
olika kunskapsområden allt ifrån fysiologi, medicin och
teknik till beteende- och samhällsvetenskapliga ämnen.
Högre utbildning och forskning inom idrotten spänner över
alla dessa områden och är en förutsättning för idrottens
utveckling vad gäller såväl barn- och ungdomsidrott som
bredd- och elitidrott. Utökad kunskap är värdefull också
kring idrotten som folkrörelse och samhällsfenomen.
Idrottsrörelsen har själv pekat på behovet av forskning kring
kvinno- och jämställdhetsfrågor inom idrotten. Inte minst
viktig är denna kunskapsutveckling som bas för idrottens
ledarutbildning. Med tanke på idrottens betydelse för våra
barn och ungdomar är det angeläget att idrottsledarna ges
goda möjligheter till utbildning som står på en solid
vetenskaplig grund.
Skapandet av Centrum för idrottsforskning (CIF) och
inrättandet av en självständig Idrottshögskola lade grunden
till en förstärkning av svensk idrottsforskning. Denna har
emellertid ännu inte givits nödvändiga resurser.
Idrottsforskningen har hittills framför allt finansierats av
idrottsrörelsen själv. Med tanke på idrottens bredd och
samhälleliga betydelse bör denna forskning i hög grad vara
ett ansvar för utbildnings- och forskarsamhället medan det
mer behovsanpassade utvecklingsarbetet är en fråga för
idrottens egna organisationer. Samtidigt är det naturligt att
idrottsrörelsen får ett inflytande över de organ som
samordnar idrottsforskningen i landet.
CIF är i dag underordnat Karolinska Institutet i Stockholm.
Det finns inga starkare skäl till en sådan koppling och KI har
heller inte visat något större engagemang när det gäller att
utveckla CIF och den svenska idrottsforskningen i
allmänhet. Från idrottsrörelsens sida har framförts önskemål
om att omvandla Centrum för Idrottsforskning till ett
fristående forskningsråd. Det finns även detaljerade planer
på hur ett sådant Idrottens forskningsråd skulle kunna
bemannas och verka. En utveckling av CIF åt detta håll
skulle avsevärt stärka den svenska idrottsforskningen över
hela landet.
Samtidigt som det är viktigt att stimulera och stödja
forskning på idrottsrelevanta områden på samtliga högskolor
är det naturligt att se Idrottshögskolan i Stockholm som ett
nationellt centrum för idrottslig kunskapsutveckling.
Idrottshögskolan fick vid starten 1992 inga fasta
forskningsresurser. Inte heller fick idrottshögskolan rätt att
utdela sedvanliga akademiska examina (kandidat-, magister-
och doktorsexamen).
För att Idrottshögskolan skall bli det kunskapscentrum
som den borde vara, krävs att undervisningen vilar på aktuell
vetenskaplig grund och ett nära samarbete med andra
forskningsinstitutioner i Sverige och internationellt. Detta
kräver emellertid att skolan i likhet med andra
idrottshögskolor i Europa kan få egna fasta
forskningsresurser och sedvanlig akademisk
examinationsrätt.
14. Idrottsplutonerna
Cirka 200 värnpliktiga fullgör för närvarande sin
värnpliktstjänstgöring vid idrottsplutonerna. En neddragning
av antalet idrottsplutoner har skett på senare år, framför allt
som en följd av förbandsnedläggelser. Antalet
idrottsplutoner är för närvarande nio.
Verksamheten vid idrottsplutonerna anses fungera väl.
Förutom att en betydande del av dem som gör sin
militärtjänstgöring vid idrottsplutoner är eller blir
landslagsmän inom sina respektive idrotter -- inom
skidlandslaget har exempelvis större delen av truppen gjort
sin värnpliktstjänstgöring vid idrottsplutoner -- så utbildas
dugliga soldater. Höga testvärden och beredskap för
krävande stridsbefattningar brukar anges som
''bonuseffekter'' av idrottsplutonsystemet.
Antalet värnpliktiga som uttages till grundtjänstgöring
samt antalet förband och lokalisering av dessa är faktorer
som styr framtiden för idrottsplutonerna. Enligt vår
uppfattning utgör dessa en värdefull resurs och tillgång för
svensk elitidrott. Systemet med idrottsplutoner bör därför
finnas kvar inom ramen för svensk värnpliktstjänstgöring.
15. Handikappidrott
Handikappidrotten i världen har utvecklats mycket starkt
under senare år. För Sverige, som tidigt haft betydande
framgångar i det internationella handikappidrottsutbytet, har
följden blivit att konkurrensen ökat märkbart. Trots detta har
Sverige lyckats hävda sig väl, bland annat i Paralympics.
Handikappidrotten är synnerligen värdefull och har sin
givna plats inom den samlade idrottsrörelsen. I vårt land
finns i dag 428 föreningar med omkring 70 600 medlemmar.
20 olika idrottsgrenar är idag organiserade med egna
mästerskapstävlingar.
Stat och kommun har ett särskilt ansvar att tillse att än fler
människor med handikapp bereds möjlighet till fysisk
rekreation genom idrott.
För att förbättra möjligheten för handikappade att redan i
skolåldern kunna delta i olika idrottsliga aktiviteter bör ökat
utrymme ges inom idrottslärarutbildningen för undervisning
om de särskilda krav detta ställer.
Svenska Handikappidrottsförbundet (SHIF) erhåller
medel för sin verksamhet genom RF. Att handikappidrotten
på detta sätt får sin del av statens anslag till idrott är naturligt.
RF har att tillse att den del av anslaget som SHIF erhåller är
rimlig och rättvis.
Vi anser att de ekonomiska förutsättningarna för
handikappidrotten skall förbättras genom att en del av de
ytterligare medel, som genom den ökning av intäkter från
spel- och lotterimarknaden som vi föreslår skall tillfalla
idrotten, går till handikappidrotten.
16. Dopning
Dopningsmedelsmissbruket är ett problem i samhället i
stort. Inom den organiserade idrotten tycks problemen tack
vare effektiva sanktionsåtgärder mot konsumtion av
dopningsmedel vara små. Antalet dopningsfall inom idrotten
minskar, något som måste tillskrivas de återkommande
kontrollerna samt betydande informations- och
utbildningsinsatser inom idrottsrörelsen.
Ökningen av dopningsmedel sker idag utanför idrotten. Ett
manligt kroppsideal får unga grabbar att börja använda
steroider.
Utvecklingen är oroande. Missbruk av anabola steroider i
unga år kan ge allvarliga biverkningar. Puberteten
påskyndas, huden och hårväxten förändras. Steroider kan
också ge cellförändringar och hjärtinfarkt. Dessutom slutar
kroppen att producera det egna könshormonet testosteron,
vilket ger stor risk för impotens och sterilitet. Anabola
steroider kan även leda till psykiska förändringar. Det finns
en klar tendens att missbrukare av dopningsmedel begår
våldsbrott.
Den borgerliga regeringen beslutade om en utredning mot
dopning. Utredningen har nyligen påbörjat sitt arbete. Det
är av stor vikt att arbetet i utredningen bedrivs skyndsamt.
Utredningen bör ta del av hur idrotten bedrivit sitt arbete mot
dopning. Inte minst bör beaktas det konsumtionsförbud som
idrotten tillämpar.
Det är också av stor vikt att idrotten ställer den kompetens
man har på detta område till förfogande. Denna kompetens
efterfrågas av kommuner och andra samhällsinstanser. Det
gäller bland annat information och utbildning. Sedan de
juridiska aspekterna klarlagts bör idrotten noggrant pröva
möjligheten att även utanför den organiserade idrotten ställa
upp med genomförande av dopningskontroller.
I en annan motion föreslår vi moderater betydande
resursförstärkningar till tullen. Det innebär markant ökade
möjligheter att åtgärda de stora mängder dopningspreparat
som smugglas in över våra gränser.
17. Idrottens studieförbund SISU
Idrottsrörelsens utbildningsorganisation SISU har
utvecklats kontinuerligt allt sedan starten i mitten av 1980-
talet. Utvecklingstrenden har varit mycket positiv och SISU
har på kort tid blivit ett mellanstort studieförbund. Den
snabba expansionen har medfört att SISU i en jämförelse
med andra studieförbund missgynnats ekonomiskt.
Bestämmelserna för statsbidragen inom folkbildningen har
varit utformade så att de medel som utgått har varit baserade
på tidigare års verksamhet.
Under förra året kom emellertid en förändring till stånd. I
anslutning till Folkbildningsrådets utredning om
bidragsreglerna så förändrades anslaget till SISU så att
förbundets expansion ''betalar sig''.
Vi moderater anser att folkbildningsanslaget skall fördelas
på ett ''rättvist'' sätt. Det kommer att medföra att ökade
resurser tillförs SISU.
18. Idrottens utbildningscentrum Bosön
Under flera år har planer funnits på en omfattande
upprustning av RF:s utbildningscentrum Bosön. För att
påbörja detta arbete har riksidrottsstyrelsen anslagit vissa
medel. Den borgerliga regeringen beviljade i detta
sammanhang 10 miljoner kronor av arbetsmarknadsmedel.
Vi moderater ser positivt på att Bosön utvecklas till en
komplett anläggning för svensk och internationell idrott,
tillgänglig för träning, tävling, utbildning och utveckling.
Staten bör vara beredd att gå in med fortsatta insatser för att
tankarna om Bosöns framtida användning och utveckling
skall kunna förverkligas. Enligt vår mening bör sådana
insatser rymmas inom de tillfälliga arbetsmarknadspolitiska
åtgärder som beslutas.
19. Olympiska spel i Sverige
För mindre än ett år sedan genomfördes olympiska
vinterspel i Lillehammer i vårt grannland Norge. Spelen blev
en arrangörsmässig fullträff.
För närvarande förbereds sommar-OS i Atlanta, USA,
1996 och vinter-OS i Nagano, Japan, 1998. Sverige kommer
liksom under tidigare olympiska spel att deltaga vid dessa
OS med bred representation. Att så sker är naturligt. Likaså
var det naturligt att riksdagen på förslag av den borgerliga
regeringen beslutade att lämna en statlig garanti för
anordnande av olympiska vinterspel i Sverige år 2002.
Östersund och Åre i Jämtland har hos Internationella
Olympiska Kommittén ansökt om att få anordna vinter-OS år
2002. Den borgerliga regeringen prövade noggrant
Östersund/Åres ansökan och fann vid en samlad bedömning
att det skulle vara av värde för Sverige som nation att de
olympiska vinterspelen förläggs till vårt land.
Det är av många skäl betydelsefullt att Sverige kan deltaga
i internationellt idrottsutbyte. Olympiska spel utgör i detta
avseende inget undantag. Likaväl som våra idrottsmän och -
kvinnor kan deltaga när andra länder svarar för arrangemang
av dessa slag, lika naturligt är det att Sverige noggrant provar
förutsättningarna att anordna stora spel och tävlingar i vårt
land.
Denna inställning har nyligen också kommit till uttryck när
beslut fattats om att friidrotts-VM skall anordnas i Göteborg
1995. Ett friidrotts-VM är till sin omfattning större än ett
vinter-OS. För friidrotts-VM har Sverige på initiativ av den
borgerliga regeringen lämnat erforderliga garantier och
bidrag. I sammanhanget bör dock noteras att dessa är av
betydligt mindre omfattning än vid OS-arrangemang.
Stockholms stad förbereder för närvarande en ansökan om
att få anordna sommar-OS år 2004. Vi moderater har en i
grunden positiv inställning till att ett sommar-OS ordnas i
vårt land. Ett slutligt ställningstagande till statlig garanti kan
emellertid inte ske innan Stockholms ansökan är klar i sin
helhet. Förutsättningen för att vi moderater därefter skall
medverka till att en statlig garanti lämnas är att ett
garantiåtagande kan hanteras på ett ur finansieringssynpunkt
acceptabelt sätt och någon risk för oförsvarliga statliga
kostnader i samband med spelens genomförande inte
uppstår.
20. Idrottens internationella agerande
Den svenska idrotten har på senare år allt mera engagerat
sig i internationellt arbete. Att detta sker även
fortsättningsvis är av stor betydelse för att det svenska
inflytandet skall kunna öka. Det gäller för RF och
specialförbunden att utveckla den nödvändiga kompetens
som krävs för att hävda svensk idrott i en tid av ökande
internationalisering.
Ett betydelsefullt område är utvecklingen inom den
Europeiska Unionen EU. Riksidrotten och specialförbunden
har här en viktig uppgift i att föra ut information om
integrationens möjligheter och svårigheter till
idrottsrörelsens olika led. Detta arbete bör enligt vår
uppfattning stödjas av regeringen. Under den borgerliga
regeringen verkade en arbetsgrupp, EG och idrotten. När
Sverige nu blivit medlemmar i EU är det för idrottens
utveckling av stor betydelse att våra intressen i gemenskapen
följs upp och bevakas såväl av företrädare för idrotten som
för regeringskansliet.
Den borgerliga regeringen anslog vid flera tillfällen extra
medel till idrottens internationella arbete, bland annat för
insatser i Baltikum och de nya demokratierna i Öst- och
Centraleuropa. De insatserna bör följas upp.
Viktiga uppgifter för idrotten är vidare deltagande i
internationellt arbete mot dopning samt insatser för att ''ta
hem'' internationella stortävlingar till Sverige.
21. Idrotten och ekonomin
Den verksamhet som bedrivs inom idrottsrörelsen medför
kostnader av skilda slag förutom det ideella arbete som läggs
ner. Det gäller inköp av redskap, utrustning, lokala
anläggningshyror, löner och ersättningar till vissa anställda,
kostnadsersättningar till ledare och utövare, skatt och
arbetsgivargifter etc.
De finansieringskällor som står till idrottsrörelsens
förfogande är i stort:Deltagaravgifter och entréavgifter med
mera.Frivilliga bidrag av olika slag.Lotteriverksamhet,
bingospel med mera.Statliga och kommunala bidrag.
Olika former av sponsring.Egen rörelse i form av
exempelvis kioskverksamhet eller försäljning av
idrottsmaterial.
Staten påverkar i flera avseenden föreningarnas och
förbundens möjligheter att utnyttja dessa finansieringskällor.
Ett sätt att minska såväl de offentliga utgifterna som
kostnaderna för idrotten är ett övertagande av anläggningar
helt eller vad avser driften. Frivilliga insatser kan ge ett bättre
ekonomiskt utfall samtidigt som inflytandet ökar.
Det statliga och kommunala stödet till föreningar och
förbund är omfattande. Samtidigt påverkas utvecklingen av
dessa bidrag självfallet av den allmänna ekonomiska
utvecklingen och det statliga respektive det kommunala
budgetläget.
En av de traditionellt största finansieringskällorna för
idrotten och övrig ideell verksamhet är lotterier. På detta
område har emellertid staten genom sina spelbolag tagit
tillvara möjligheterna att bidra till en total expansion av
spelmarknaden och ökad andel för de statliga spelen.
Uttaget av skatter och arbetsgivaravgifter påverkar
självfallet idrottsrörelsens ekonomi, direkt och indirekt. I ett
samhälle med högt skatteuttag minskar möjligheterna att
finansiera verksamhet genom frivilliga bidrag,
deltagaravgifter och entréavgifter.
Den skilda syn på de ideella organisationernas ställning
som finns mellan moderater och socialdemokrater påverkar
naturligtvis också inställningen till hur organisationernas
verksamhet skall kunna finansieras. Även i dagens sämre
ekonomiska klimat föredrar socialdemokraterna
uppenbarligen att organisationerna skall förbli
förhållandevis bidragsberoende. Därmed blir de utlämnade
åt politiska beslut, särskilt i ekonomiskt besvärliga tider. Den
moderata grundsynen är att idrottsrörelsen och övriga ideella
organisationer skall få ett större utrymme och bättre
förutsättningar för finansiering genom egen verksamhet.
22. Större andel av spelmarknaden
Spelmarknaden i Sverige omfattar ca 25 miljarder kronor
varje år. Sedan mitten av 1970-talet har de ideella
organisationernas andel av marknaden minskat kraftigt.
Lotteriutredningen fastslog redan 1979: ''Om de statliga
lotterierna och totalisatorspelen i framtiden tillåts öka på
samma sätt som hittills finns det enligt vår mening risk för
en ogynnsam utveckling för den ideella sektorn. Det statliga
spelet bör därför inte tillåtas att ytterligare breda ut sig på de
ideella spelens bekostnad.'' Utvecklingen fortsatte
emellertid under 1980-talet genom främst nya spelformer
introducerade av såväl Penninglotteriet som Tipstjänst. De
senaste åren har denna utveckling i viss mån vänt. Genom
Bingolotto tillförs nu idrotten och andra organisationer
betydande medel.
En förutsättning för större möjligheter till egenfinansiering
inom idrottsrörelsen och övriga ideella organisationer är att
den större delen av den totala spelmarknaden blir tillgänglig.
Det var mot denna bakgrund den förra regeringen
reformerade lotterilagstiftningen med utgångspunkt i den
senaste lotteriutredningens förslag. Reglerna förenklades
och en ny spelform, värdeautomater -- där överskottet i sin
helhet skulle gå till de ideella organisationerna -- tilläts.
Den borgerliga regeringen föreslog också och riksdagen
beslutade våren 1994 om ett överförande av AB Tipstjänst
till de ideella organisationerna. Efter regeringsskiftet hösten
1994 stoppades denna process av den nya regeringen.
23. Fullfölj riksdagsbeslutet om Tipstjänst
Det finns två grundläggande skäl för att överföra AB
Tipstjänst till de ideella organisationerna. Det första är att
förutsättningarna för en ökad andel av spelmarknaden för
ideella organisationer förbättras genom att den ökning av
Tipstjänsts överskott som sker efter ägandeöverföringen i sin
helhet skulle tillfalla de ideella organisationerna.
Det andra skälet är att Tipstjänsts möjligheter att utveckla
nya spel för att upprätthålla en bra kompetens inom företaget
varit starkt begränsade. På grund av debatten om statens
successiva ökande andel av spelmarknaden har kritiken mot
nya tänkbara spelformer från de statliga spelbolagen varit
omfattande. Ett exempel är den senaste tidens debatt om
Tipstjänsts nya spel -- Tipsbingo.
Genom ägandeöverföringen skulle också denna fråga lösas
genom att nya spelformer som ökade Tipstjänsts andel av
spelmarknaden och deras överskott i sin helhet skulle tillfalla
ideella organisationer. Därmed skulle också det starka
behovet av att bibehålla en hög kompetens inom Sverige vad
gäller spel tillgodoses.
Det är anmärkningsvärt att den nya regeringen avbrutit
arbetet på att finna former för överförandet av ägandet.
Riksdagen bör därför besluta om att den process som
inleddes skall fullföljas. Utgångspunkten bör som tidigare
vara att överförandet skall ske på ett sådant sätt att statens
nuvarande intäkter från Tipstjänst i princip bibehålles genom
en koncessionsavgift. Denna bör bestämmas med en viss
rabatt, som finansieras av överskottet från spel med
värdeautomater. Av Tipstjänsts överskott bör en viss
begränsad andel gå till fördelning bland sådana
organisationer som inte genom ett direkt ägande får del.
24. Utökat och förenklat automatspel
Riksdagen har som tidigare nämnts beslutat införa en ny
spelform -- värdeautomater. I lotteriutredningens betänkande
(SOU 1992:130) föreslogs att vinster från värdeautomater i
viss begränsad utsträckning -- upp till cirka 100 kronor --
skulle få utbetalas i pengar. Skälet för detta förslag var att
förenkla hanteringen av spelformen.
Lotteriutredningens förslag i detta avseende bör
genomföras för att undvika de hanteringstekniska problem
som skulle kunna försvåra introduceringen av
värdeautomatspelet. Utbetalning av det kontanta beloppet,
som bör sättas till 100 kronor, bör inte ske från
spelautomaten som sådan.
Lotteriutredningen föreslog vidare i sitt slutbetänkande
införande av automatspel också i form av så kallade
skicklighetsspel. Sådana spel är tillåtna i bl.a. Norge.
Det finns ingen anledning att tro att så begränsade
vinstchanser som det kan bli fråga om i de av utredningen
föreslagna skicklighetsspelen skulle kunna ge
skadeverkningar som ibland hördes.
Mot den bakgrunden bör riksdagen besluta om att också
tillåta så kallade skicklighetsspel i enlighet med de förslag
som avlämnades av lotteriutredningen.
25. Idrotten och skatterna
Idrottsrörelsen liksom andra ideella organisationer
påverkas såväl direkt som indirekt av det höga skatteuttaget
i Sverige. Indirekt leder ett högt skatteuttag till mindre
marginaler för medborgarna och därmed sämre
förutsättningar att frivilligt bidra till föreningarnas
verksamhet. Till det kommer de direkta effekterna av skatter
på spel och verksamheten i föreningarna.
Den borgerliga regeringen slopade under förra
mandatperioden den skatt som togs ut på bingospel. I flera
avseenden förenklades skattereglerna. Genom de sänkningar
av mervärdesskatten på hotell och persontransporter som
genomfördes, minskade kostnaderna för resor och
inkvartering vid olika former av turneringar och tävlingar.
De kraftiga skattehöjningar som nu genomförs av den nya
socialdemokratiska regeringen kommer i första hand
indirekt att drabba idrotten. Med tanke på de anställda som
finns inom den ideella verksamheten kommer dessutom de
höjda arbetsgivaravgifter med 1,5 procentenheter som
genomförts att leda till ökade kostnader. I annat
sammanhang föreslår Moderata Samlingspartiet att
arbetsgivaravgifterna skall sänkas med 1,5 procentenheter.
Därigenom uppkommer inga kostnader för idrotten.
Reklamskatt tas i dag ut på olika former av reklam som
säljs av idrottsföreningar och förbund. Det gäller bland annat
annonser i programblad, arenareklam med mera. Enligt vår
mening bör reklamskatten slopas med tanke på de
snedvridningar den och dess utformning medför. Enligt vår
mening bör reklamskatten slopas senast vid utgången av
1995.
26. Socialavgiftsfrågan
Genom en regeringsrättsdom år 1985 i ett mål rörande
ishockeymålvakten Benny Westblom fick många
idrottsföreningar en kraftigt ökad ekonomisk belastning.
Domen förändrade de idrottsaktivas socialrättsliga ställning
så att de jämställs med anställda. Sociala förmåner skall
således utgå för idrottsutövare även om de har annan
verksamhet som huvudsaklig inkomstkälla. Därmed skall
också socialförsäkringsavgifter utgå. Föreningarna får
således utöver överenskomna ersättningar betala dryga
avgifter.
Enligt vår mening måste den grundläggande principen
vara att en idrottsutövare eller någon annan som är verksam
inom idrottsrörelsen skall ha samma förmåner som vid
normala anställningar om idrottsverksamheten är den
huvudsakliga inkomstkällan. I dessa fall skall självfallet
socialförsäkringsavgifter utgå. I de fall en annan
huvudinkomst föreligger bör det ges möjlighet för
idrottsutövaren och hans/hennes förening att träffa en
överenskommelse om huruvida sociala förmåner skall utgå.
Frågan kan i varje enskilt fall således lösas genom
förhandling mellan den enskilde och föreningen. Självfallet
skall avgifter utgå i de fall man kommer överens om att
förmåner skall utgå. Regeringen bör förelägga riksdagen
förslag enligt de riktlinjer vi ovan redovisat.
Det torde ankomma på vederbörande utskott att utarbeta
erforderlig författningstext.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts beträffande idrottsrörelsens
oberoende ställning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts beträffande idrottens plats i
skolan,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts beträffande idrottsforskningen,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om idrottsplutonerna,2
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fördelning av medel till
handikappidrotten,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts beträffande kampen mot dopning,3
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts beträffande idrottens
utbildningscentrum Bosön,4
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om statlig garanti för anordnande av
olympiska spel,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppföljning av insatser gällande
idrottens internationella agerande,
10. att riksdagen beslutar att Aktiebolaget Tipstjänst skall
överlåtas till de ideella organisationerna med de
förutsättningar som angavs i riksdagsbeslutet 1994,5
11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utökat
och förenklat automatspel i enlighet med vad som anförts i
motionen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om slopande av reklamskatten,6
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om socialavgiftsfrågan.7
Stockholm den 25 januari 1995
Bo Lundgren (m)
Stig Bertilsson (m)
1 Yrkandena 2 och 3 hänvisade till UbU.
2 Yrkande 4 hänvisat till FöU.
3 Yrkande 6 hänvisat till SoU.
4 Yrkande 7 hänvisat till AU.
5 Yrkande 10 hänvisat till FiU.
6 Yrkande 12 hänvisat till SkU.
7 Yrkande 13 hänvisat till SfU.