Statliga insatser för turism bör likställas med övriga exportsatsningar. Det övergripande målet är att sprida information om Sverige utomlands och att bistå med marknadsföring som kommer bland annat turistbranschen till godo.
Fram till 1991/92 var den statliga turistpolitiken inriktad mot marknadsföring och utveckling av turistnäringen för att förbättra den svenska bytesbalansen och åstadkomma fler arbeten. Turistpolitiken syftade även till att förbättra möjligheterna till turism och rekreation för breda folkgrupper. Administrationen låg huvudsakligen inom stiftelsen Sveriges Turistråds ansvarsområde.
När den borgerliga regeringen tillträdde på hösten 1991 fann den anledning att ompröva den dittills förda turistpolitiken med avseende på såväl effektivitet som inriktning.
På förslag av regeringen beslutade därför riksdagen 1991/92 att förändra de turistpolitiska insatserna. Riksdagen beslutade att målet för de statliga insatserna inom turistområdet skall vara att påverka Sverigebilden utomlands genom att sprida allmän utlandsinriktad information om Sverige och bistå med exportfrämjande insatser som kommer turistbranschen i dess helhet till godo.
Styrelsen för Sverigebilden
En ny turistmyndighet som fick namnet Styrelsen för Sverigebilden bildades. Den fick ansvar för att besluta i frågor om de statliga insatserna för turism, inklusive att göra erforderliga upphandlingar.
Styrelsen för Sverigebilden har också fått huvudansvaret för presentationen utomlands av Sverige som investeringsland, dvs. för projektet Invest in Sweden. Verksamheten har haft en tonvikt på att genom ett eget kontor i Tokyo ge information och skapa kontakter med japanska företag. Vidare har undersökningar genomförts hos investerare i Storbritannien, Tyskland, Frankrike och Japan av attityderna till Sverige som investeringsland.
Den politik som på dessa områden inleddes under de borgerliga regeringsåren har varit framgångsrik. De prioriterade marknaderna Norge, Finland, Danmark och Tyskland visar ett ökande intresse för Sverige. I de nordiska länderna är penetrationen upp till 50 procent, medan det i Tyskland finns en stor potential för ökning, inte minst i de östra delarna. Av länderna i prioritetsgrupp 2 -- Nederländerna, Storbritannien och USA -- framstår Storbritannien som särskilt intressant eftersom undersökningar visar att man där har ett särskilt intresse för många speciella företeelser i det svenska turistutbudet. Man har dessutom en stor andel icke-kommersiellt boende, som är svårt att läsa ut ur den officiella statistiken.
På investeringssidan visar statistiken att utländska investerare och företag gjort ett ökat antal affärer de senaste åren. Nationella och offentliga insatser enbart kan vara ett komplement till alla de insatser och kontakter som sker mellan företag och inom olika branscher för att attrahera kapital- och affärsetablering. Internationella experter pekar på att kunskapen om de förändringar som skett av Sveriges situation som investeringsland mer och mer trängt igenom under de senaste åren.
Turistbranschen är expansiv
Med utgångspunkt från den verksamhet som byggts upp under de borgerliga regeringsåren är det nu angeläget att gå vidare. Turist- och resebranschen hör till de expansiva tjänstenäringarna. Framför allt bör statens samarbete med dessa näringar i syfte att uppnå långsiktiga framgångar för Sverige som turistland utvecklas.
Enligt vår uppfattning bör staten och turist- och resenäringen tillsammans utarbeta en strategiplan som klargör såväl prioriteringar som ansvarsområden. Ett flerårsavtal bör upprättas mellan staten och näringen. I detta avtal bör klargöras statens respektive näringens ansvar för den allmänna marknadsföringen av Sverige som turistland. Avtalet bör redovisa dels hur denna marknadsföring skall finansieras, dels innefatta kampanjmarknadsföring av Sverige vilken näringen är huvudansvarig för, men där staten går in som medfinansiär.
Viktiga inslag i en sådan plan, det visar erfarenheter från Danmark, är utvecklingsfrågor när det gäller strategier, kompetens, marknader och produkter. I denna planering bör också de regionala turistråden vara representerade.
''Exportrådsmodellen''
Ett avtal av detta slag kan utformas enligt den så kallade Exportrådsmodellen, dvs. att svenska staten och turistnäringen går in i ett avtal efter samma modell som staten och Sveriges Allmänna Exportförening gjort genom bildande av Exportrådet. I ett flerårigt avtal finansierat via avgifter och statsanslag arbetar Exportrådet med exportfrämjande tjänster. Kostnadsfördelningen är sådan att staten år 1994 svarar för cirka hälften och exportföretagen hälften, dels genom abonnentavgifter, dels genom att betala för uppdrag som Exportrådet utför.
Med en sådan lösning skulle ett från turistbranschen länge eftersträvat samarbete uppnås och en väl fungerande turistorganisation kunna skapas. Om branschen och staten gemensamt utvecklar turistnäringen skulle det också bidra till att aktörerna inom turistbranschen kan utvecklas. Lösningen innebär också indirekt ett erkännande av turismbranschen som en exportnäring och en signal från staten att man är beredd att ikläda sig samma typ av ansvar som för annan exportfrämjande verksamhet.
Även Styrelsen för Sverigebilden har pekat på behovet av ett utökat samarbete mellan staten och näringen. Man har pekat på flera möjliga modeller för ett utvidgat samarbete.
Vi har erfarit att regeringen till vårriksdagen kommer att framlägga förslag om utformning av turistpolitiken. I samband därmed avser vi att ytterligare återkomma till vårt förslag om ett närmare samarbete mellan staten och turistnäringen i enlighet med den så kallade Exportrådsmodellen.
Av särskilt intresse är naturligtvis också hur svenska statens avtalsmotpart på turistsidan i ett samarbete av Exportrådsmodell kan se ut.
Vi konstaterar i detta sammanhang att Svenska Rese- och Turistindustrins Samarbetsorganisation (RTS) på ett förtjänstfullt sätt har företrätt branschen i de olika överläggningar som varit. Även om den som en organisationsorganisation inte direkt företräder näringens olika företag visar den ändå en god representativitet. Enligt vår uppfattning är det dock upp till näringen att själv formera sig i detta avseende.
Huvudansvar hos näringen
Enligt vår uppfattning bör staten åtminstone övergångsvis, inom ramen för den ovan skisserade modellen, vara beredd att gå in i ett fördjupat engagemang för att avtalet med turistnäringen skall kunna genomföras. Näringen skulle då enligt avtalskonstruktionen också tillskjuta ökade medel.
Turist- och resebranschen hör som ovan nämnts till de expansiva näringarna. Detta gäller även sett i ett internationellt perspektiv. Även om huvudansvaret för att utveckla näringen måste åvila företagen erfordras, som nämnts ovan, övergångsvis ett särskilt statligt engagemang.
Det är också av särskilt intresse att en satsning på turist- och resenäringen sker just nu. Sverige har för närvarande ett jämförelsevis intressant kostnadsläge. EU-medlemskapet och den internationella uppmärksamheten runt det sätter också Sverige i fokus.
Den attitydundersökning, Image of Sweden 1992 och enkätundersökningen bland utländska besökare i Sverige sommaren 1994, som Sverigebilden låtit genomföra ger också underlag för satsningar av engångskaraktär som ett led i den mer långsiktiga bearbetningen. Det är t ex just nu mycket värdefullt att berätta om den kostnadsförändring som våra utländska gäster kan dra nytta av. Detta budskap är viktigt eftersom vi här finner nyckeln till det bytesbalansunderskott som långsiktigt präglat turismen i nationalräkenskaperna.
Förutsättningarna för framgång är således gynnsamma för närvarande. Oaktat detta kan naturligtvis statliga kostnader för turism, liksom andra statliga åtaganden, inte beslutas utan att målen dessförinnan klart definieras.
Vi vill därför föreslå att Styrelsen för Sverigebilden får till uppgift att företräda staten i de diskussioner som måste föregå bildandet av den nya organisationen.
För att öka turismen i och till Sverige samt för att utveckla näringen krävs flera olika åtgärder. För rese- och turistnäringen handlar det om expansion för att uppnå en uthålligt god lönsamhet. För staten handlar det om ökad sysselsättning och ökade skatteintäkter. De mål som staten måste definiera handlar om ökning av antalet besökare, ökning av statliga (och kommunala) skatteintäkter samt nya arbetstillfällen.
Det åvilar regeringen att utifrån dessa ovan nämnda riktlinjer återkomma med förslag till en ''exportrådslösning'' i samarbete med näringen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till fortsatt utveckling av turistfrämjandet i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 25 januari 1995 Elisabeth Fleetwood (m) Stig Bertilsson (m) Lennart Fridén (m) Jan Backman (m) Gunnar Hökmark (m) Birgitta Wichne (m) Birgitta Wistrand (m) Patrik Norinder (m) Lars Hjertén (m) My Persson (m) Inger René (m)