I samband med regeringens första sparplan under hösten beslutades att höja arbetsgivaravgiften med 1,5 procent. Samtidigt sades att denna höjning inte skulle drabba kommuner och landsting, utan att dessa skulle kompenseras för de ökade kostnader höjningen innebär.
Däremot sades i beslutet ingenting om ideella organisationer. Dessa bygger visserligen till största delen sin verksamhet på ledarnas ideella insatser, men i många fall finns någon anställd för att ta hand om administrationen.
Föreningslivet har redan idag en hårt ansträngd ekonomi, bl a beroende på minskade kommunala bidrag. Det finns dessutom en risk för ytterligare kostnadsökningar när de ideella organisationernas momsregler under våren ses över i ljuset av Sveriges medlemskap i EU.
I en ekonomisk svår tid spelar de idella organisationerna en speciellt viktig roll. Det finns all anledning för samhället att på alla sätt uppmuntra och underlätta deras arbete. Genom ledarnas ideella insatser ger pengar satsade på föreningslivet mångfalt igen. Att låta föreningarna betala landets dåliga ekonomi är därför på längre sikt ingen besparing, utan snarare tvärtom samhällsekonomiskt slöseri.
När skattereformen genomfördes 1991 sade sig bl.a. idrottsrörelsen ha förståelse för behovet av enhetliga regler på skattereformen. Den krävde därför inga särbestämmelser men ville däremot ha kompensation för de fördyringar den åsamkade genom reformen. Samma resonemang kan föras med anledning av de nu höjda arbetsgivaravgifterna. Regeringen bör pröva hur den ideella sektorn kan behandlas på motsvarande sätt som den offentliga.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kompensation till de ideella organisationerna för de kostnadsökningar höjda arbetsgivaravgifter medför.
Stockholm den 24 januari 1995 Lennart Brunander (c)