Den gamla klosterkyrkan i Varnhem är en riksklenod.
Klostret var det medeltida Sveriges största munkkloster och
en av landets både kulturellt, ekonomiskt, socialt och
politiskt mest betydelsefulla institutioner under medeltiden.
Varnhems klosterkyrka är, som medeltidsbyggnad och
klosterkyrka, ett av de få internationellt uppmärksammade
svenska byggnadsverken. Kyrkan är gravkyrka för minst tre
medeltida kungar, för hertigar liksom för riksråd och riddare.
I klosterkyrkan finns också gravplatsen för huvudstadens
grundare, riksföreståndaren Birger jarl.
Med sin längd på nästan 70 meter är Varnhems
klosterkyrka idag en av landets största medeltida
landsbygdskyrkor. I dess murar döljs delar av en 800 år
gammal kyrka. Det specifika med kyrkan är emellertid dess
helt unika medeltida interiör. Bortsett från den mycket
värdefulla inredningen från 1600-talet ser kyrkorummet idag
ut som när kyrkan invigdes på 1260-talet.
Att kyrkan är så väl bevarad kan tillskrivas omfattande
restaureringsarbeten vid mitten av 1600-talet av rikskanslern
och greven Magnus Gabriel de la Gardie. Redan 1641
anmodade sålunda regeringen landshövdingen att lägga om
kyrkans tak ''efter som det wore stor skada samma kyrkia
alldeles att förfalla låtha, uthi betrachtande af den sköne
byggningh''.
Den från 1600-talet härrörande inredningen har som
konsthistoriska och kulturhistoriska höjdpunkter den
praktfulla predikstolen, altaruppsatsen, kungs- och
drottningstolarna och förrummet till rikskanslerns
gravkammare med grevens och hans gemåls praktfulla
kistor.
Just byggnadens högklassiga och ömtåliga inredning
ställer särskilda antikvariska krav på underhåll och skötsel
och klassificeras av de antikvariska myndigheterna som
''synnerligen angeläget att bevara''.
Varnhems pastorat, med inte fullt 2 400 invånare, har trots
sin litenhet fått sig anförtrott vården av denna unika
nationalhelgedom med katedralkaraktär samt ytterligare tre
kyrkor av medeltida ursprung.
Dryga underhållskostnader
Klosterkyrkan har förts till samma grupp som våra
medeltida domkyrkor, vilket innebär att pastoratet kan få
statsbidrag till viktiga underhållskostnader. Vid det senaste
stora underhållsarbetet på kyrkan fick pastoratet ett
statsbidrag på 1 300 000 kr, men kostnaden blev ca 2,3
miljoner kronor. Arbetena skedde före
samfällighetsbildningen och Varnhems församling fick ta
lån, som fortfarande kostar samfälligheten ca 100 000 kr per
år i ränta och amortering.
Den nämnda bidragsmöjligheten gäller underhållsarbeten,
som Riksantikvarieämbetet anser nödvändiga.
Driftskostnaderna faller helt på den kyrkliga samfälligheten.
Särskilt kostnadskrävande är uppvärmning, försäkringar,
säkerhetsanordningar och skötsel av klosterruinen.
Varnhems kyrkliga samfällighet tillkom den 1 januari
1992. Då hade församlingarna och pastoratet sedan länge
förberett ett samgående. Man enades om en gemensam
skattesats, och en långsiktig plan för investeringar och
underhåll gjordes upp. Regelbundna avsättningar gjordes till
en investeringsfond i Varnhems församling och pastorat, från
mitten av 80-talet och fram till 1994.
Efter cirka tio års sparande och förberedelser bygger
samfälligheten nu en pastorsexpedition kombinerad med ett
församlingshem i Varnhem. Denna investering var
ofrånkomlig av många orsaker -- inte minst som en följd av
de krav som just staten själv ställde på arbetsmiljöns
utformning -- och kunde inte längre skjutas på framtiden.
Investeringsbeslutet fattades i april 1994 och arbetena
påbörjades i september. Flera andra skäl samverkade till att
detta beslut kunde fattas. Byggkostnaderna hade sjunkit
radikalt och läget på länets arbetsmarknad var sådant att
denna byggnation bidrog till att lindra arbetslösheten. Det
utförs sålunda som ett kyrkokommunalt beredskapsarbete.
Parallellt härmed ansökte samfälligheten om extra
skatteutjämningsbidrag för år 1995 hos Kyrkofonden, som
dock beslutade att avslå framställningen. Kyrkofonden
gjorde bedömningen att samfällighetens ekonomiska
ställning var god -- d.v.s. innan investeringsbeslutet hade
fattats. Men uppbyggnaden av investeringsfonden hade ju ett
specifikt mål: nämligen att överhuvudtaget möjliggöra en
finansiering av den ofrånkomliga investeringen. Nu har
pengarna satts in i byggnationen, och inkomsträntorna på det
samlade kapitalet (3,2 miljoner kronor) byts mot
räntekostnader på upplånat kapital på drygt detta belopp.
Den ekonomiska ställningen har således drastiskt
försämrats.
Skatteindragning vållar kris
För Varnhems kyrkliga samfällighet vållar genomförandet
av regeringens förslag till indragning av skattemedel en svår
ekonomisk kris, även om det generellt sett kan finnas
samhällsekonomiska motiv för indragningen.
Kyrkofonden ansåg sig, som förut nämnts, inte kunna ge
Varnhems kyrkliga samfällighet extra utjämningsbidrag för
1995. Kyrkofondens beslut kan inte överklagas, men genom
riksdagens beslut om reducering av skatteintäkter har frågan
kommit i ett drastiskt försämrat läge, vilket borde kunna
motivera en omprövning. Regeringen har emellertid anfört i
den aktuella propositionen att staten har en vilja att motverka
de behov av skattehöjningar, som i viss utsträckning kan
uppstå efter indragningen, genom att beakta detta vid
fastställelse av fondens budget för 1995.
Varnhems pastorat ligger i en högskattekommun, som
dessutom 1995 ytterligare höjer skatten. Samfällighetens
skattesats är redan kr 1:95 -- en höjning skulle med säkerhet
få mycket negativa konsekvenser. Efter mycket gnetande och
utnyttjande av de små reserver som fanns för att överbrygga
''krisåren 1995 och 1996'' lyckades dock kyrkorådet lägga
fram en budget med oförändrad skattesats. Budgeten innebär
dock att andra och från kulturhistoriska utgångspunkter
särskilt angelägna underhållsarbeten måste skjutas på
framtiden. Kyrkorådet nödgades inse att en höjning av
skattesatsen skulle få mycket negativa konsekvenser för
hushållens ekonomi.
Om det inte går att medge dispens från skatteindragningen
i detta enskilda fall, måste Varnhems kyrkliga samfällighet
likväl få möjlighet till kompensation -- exempelvis på det sätt
som regeringen antydde i propositionen -- genom extra
tillskott av utjämningsbidrag från Kyrkofonden.
Forntid -- framtid -- nutids ansvar
Med hänsyn till kyrkans karaktär av riksklenod borde
staten, liksom den gjorde på 1600-talet, anvisa mer
framgångsrika vägar till lösningar av bestående värde för
framtiden. Riksantikvarieämbetet delar denna uppfattning,
men saknar medel att anslå för dylika underhållsarbeten.
Normalt är det endast landets domkyrkor som får sådana
statsbidrag (anslagsposten: Bidrag till restaurering av äldre
domkyrkor). Emellertid har undantag gjorts tidigare,
nämligen för de båda klosterkyrkorna i Vadstena och
Varnhem på grund av deras stora kulturhistoriska värde.
Det är särskilt angeläget att staten snarast utformar en
principlösning för finansieringen av underhållet till en så
historiskt värdefull riksklenod av den rang som Varnhems
klosterkyrka representerar. Enligt min mening bör
finansiering av underhållsåtgärder som
Riksantikvarieämbetet, d.v.s. staten själv, föreskriver kunna
ske permanent från en anslagspost inom Civildepartementets
huvudtitel.
Det är av största vikt för Varnhems kyrkliga samfällighet
att kunna planera för ett genomförande av de oundgängligen
nödvändiga restaurerings- och underhållsåtgärder som
förestår. Denna planering måste bli långsiktig istället för att
göras för ett budgetår i taget. Värdet av en långsiktig
planering för nämnda åtgärder har stor betydelse även från
rent ekonomiska utgångspunkter. Således måste staten göra
sådana utfästelser som kan svara mot ett kontinuerligt
avsvarstagande för en riksangelägenhet, i det här fallet den
kulturhistoriska klenod som klosterkyrkan i Varnhem utgör.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om finansieringen av kostnaderna för
underhållet av Varnhems klosterkyrka.