Ungdomars framtidstro formas i stor utsträckning av deras
framtidsutsikter. En positiv framtidstro motiverar
engagemang, utbildning, ansvar och stimulerar till
delaktighet i samhället. Brist på framtidstro och på de egna
möjligheterna att skapa ett gott liv för sig själva och sina
närmaste leder lika osvikligt till brist på engagemang och
ansvarstagande. Att hitta vägar för att ge våra ungdomar
framtidstro och vilja till engagemang är därför en uppgift för
hela samhället.
När identiteten formas behövs nära och varma relationer
med vuxna människor som är mogna att tåla konflikter och
frigörelseprocesser utan att svika. Föräldrar behöver stöd i
sin roll för att orka med det civilkurage som krävs för den
uppgiften. För att kunna bryta sig loss och bli en självständig
individ måste man ha något att bryta sig loss ifrån. Idag
saknar tyvärr många ungdomar vuxna i sin närhet som orkar,
har tid och vilja att vara den trygghetsfaktor som är en
förutsättning för frigörelseprocessen och
identitetsskapandet. Det är en av förklaringarna till den
rotlöshet och det utanförskap som många ungdomar ger
uttryck för idag. Samtidigt som ungdomar tydligt uttrycker
att de vill ha mer kontakt med vuxna sitter äldre människor
ofta isolerade utan kontakt ens med sina närmaste Större
gemenskap mellan generationerna, inte bara mellan föräldrar
och barn utan i alla olika miljöer i samhället är en viktig
förutsättning för att öka ungdomarnas möjligheter att
utveckla självkänsla och stark identitet. Därför måste olika
åtgärder vidtas för att bryta generationssegregationen genom
att samvaron mellan generationerna underlättas.
En annan viktig faktor för identitetsskapandet är känslan
av kontinuitet. Den stöds av ett allmänt accepterat
normsystem för hur samverkan mellan människorna i ett
samhälle ska fungera. En etik som betonar alla människors
lika värde och det personliga ansvaret för sig själv och sina
medmänniskor är en viktig grund när en ung människa söker
fast förankring i en snabbt föränderlig omvärld. Samtidigt
som etiken och normsystemet syftar till fasthet och skydd av
varje individ måste det inspirera till utveckling av
personligheten, till initiativ och nytänkande, till vilja att ta
ansvar för allt större både personliga och gemensamma
uppgifter. Också i upplevelsen av förändring behöver man en
referensram, en trygghet i att man kan lita på både
medmänniskors och det offentligas handlande.
De flesta av de beslut som fattas av politiker och av
offentlig förvaltning påverkar också, direkt eller indirekt,
ungdomarnas framtidsutsikter. Miljöpolitiska beslut
bestämmer deras framtida livsbetingelser, beslut inom
näringspolitikens område påverkar chanserna att få jobb, hur
ekonomin hanteras får effekter för framtida skatteuttag och
bidragssystem, skolpolitikens utformning påverkar deras
dagliga liv mycket påtagligt. Det finns ett stort behov av
samordning av de insatser som görs för ungdomar på olika
nivåer i samhället. Risken är annars stor att de inte får avsedd
effekt. Det gäller inte minst ungdomar som har behov av
särskilda insatser.
Den förra regeringen blev den första att presentera en
samlad proposition om ungdomspolitik. I den angavs sex
riktlinjer för ungdomspolitiken, vilka riksdagen sedan
ställde sig bakom. Riktlinjerna ska ge vägledning för statliga
och kommunala insatser för ungdomar. Eftersom
ungdomsfrågor berör flera olika områden är det viktigt att
man samverkar över traditionella gränser både mellan olika
offentliga myndigheter och förvaltningar och mellan
förvaltningar och ideella krafter i samhället. Ungdomarna
själva är den viktigaste resursen i allt utvecklingsarbete och
det måste därför utgå från ungdomarnas perspektiv.
Riksdagen beslutade om följande riktlinjer för
ungdomspolitiken:
Stödjande insatser. De offentliga insatserna för
ungdomar bör i första hand vara stödjande och bygga på
ungdomars, föräldrars och andra närståendes engagemang.
Helhetssyn. Åtgärder inom olika områden skall
präglas av en helhetssyn på ungdomars situation och utgå
från ett ungdomsperspektiv.
Goda uppväxtvillkor. Alla ungdomar skall ha rätt till
goda uppväxtvillkor som tillgodoser både behovet av
trygghet och av personlig utveckling.
Etablering i vuxensamhället. Ungdomar skall ges goda
förutsättningar att etablera sig som vuxna och göra egna val.
Främja ansvarstagande. Ungdomars personliga
ansvarstagande, medmänsklighet, delaktighet och inflytande
skall främjas.
Ökad samverkan. Myndigheter och organisationer bör
i ökad utsträckning samverka i ungdomspolitiska frågor.
Engagemanget inom den ideella sektorn skall tas tillvara.
Det är märkligt att regeringen i sin skrivelse om
ungdomsfrågor inte med ett ord redovisar på vilket sätt
arbetet hittills att förverkliga de mål för ungdomspolitiken
som riksdagen beslutade om så sent som i våras har
fortskridit. Att bara hänvisa till en ny proposition innebär att
det påbörjade förnyelsearbetet bromsas upp på ett olyckligt
sätt.
Många offentliga insatser har tidigare varit baserade på att
ungdomar måste sysselsättas, bland annat för att förebygga
sociala problem. En bättre helhetssyn leder till att man också
ser ungdomarna som en viktig resurs i samhället, inte bara
som framtida arbetskraft och blivande vuxna. Det är
ungdomars engagemang, kreativitet, nytänkande och
ifrågasättande som bidrar till dynamiken i samhället. Nu
pågår en hel del nyskapande arbete runt om i landet där
otraditionella arbetsmetoder och samverkansformer prövas.
En väsentlig uppgift är därför att följa hur den utvecklingen
påverkar ungdomars uppväxtvillkor.
I riksdagens beslut ingick delvis nya uppgifter för
Ungdomsstyrelsen som också omorganiserades för att på ett
bättre sätt kunna arbeta för att genomföra riktlinjerna för
ungdomspolitiken inte minst på kommunal nivå. En av de
uppgifter som Ungdomsstyrelsens arbete skall inriktas på
under perioden 1994/95--1995/96 är att kartlägga
ungdomars uppväxtvillkor samt följa upp och utvärdera
ideellt och offentligt ungdomsarbete som ett led i ett
utvecklat sektorsövergripande arbetssätt. I regeringens
skrivelse aviseras en rapport om ungdomars uppväxtvillkor
från Ungdomsstyrelsen under våren men vi noterar att
ingenting sägs om utvärderingen av ideellt och offentligt
ungdomsarbete i det sammanhanget. Kristdemokraterna
förutsätter att uppdraget till Ungdomsstyrelsen ligger fast i
sin helhet och förväntar oss att rapporten också innehåller en
utvärdering av ideellt och offentligt ungdomsarbete. Vi
finner det också anmärkningsvärt att det viktiga arbete som
pågår i den ideella beredningen och som kan bidra till att
förbättra ungdomars uppväxtvillkor och möjlighet till
delaktighet ännu inte kommit igång efter regeringsskiftet.
Det är positivt att regeringens skrivelse betonar vikten av
att stora ansträngningar görs för att skapa ett samhälle där
alla har möjligheter att få ett arbete. Samtidigt är det inte
minst i tider av hög arbetslöshet, särskilt bland ungdomar,
viktigt att samhällsdebatten inte skapar ett klimat där
människovärdet knyts till innehavet av traditionellt
förvärvsarbete eller till en yrkesidentitet.
Trots den ekonomiska uppgång vi har för närvarande är
arbetsmarknadssituationen för ungdomar fortfarande mörk.
Därför är det viktigt att ungdomarna erbjuds meningsfull
utbildning eller praktik. Enligt vår bedömning är det en stor
chanstagning regeringen gör genom att ersätta det väl
fungerande och inarbetade systemet med ungdomspraktik
med en ny åtgärd -- ungdomsintroduktionen.
Ungdomspraktiken har under vissa perioder omfattat ca
100 000 ungdomar och flera undersökningar har visat att en
mycket hög andel av ungdomarna varit nöjda med systemet.
Idag har knappt 60 000 ungdomar en ungdomspraktikplats,
som de förlorar den 1 juli 1995. Ungdomsintroduktionen
omfattade 1 500 ungdomar under januari. Även om det var
den första månaden bådar det inte gott. Kristdemokraterna
har i en särskild motion om ungdomsarbetslöshet istället
föreslagit att ungdomspraktiken skall utvecklas i riktning
mot en mer långsiktig lösning , med praktik- och
lärlingsplatser. Det finns också anledning att diskutera andra
sätt för ungdomar att etablera sig på arbetsmarknaden i
framtiden. Även detta belyser vi i en tidigare motion där vi
bl a föreslår en skatterabatt för vissa tjänsteföretag som drivs
av ungdomar.
Det är långt kvar när det gäller att ge ungdomar en självklar
plats i samhället, men flera viktiga steg har ändå tagits för
att skynda på utvecklingen. I december 1992 tillsattes en
utredning, kallad Generationsutredningen, som presenterade
sitt betänkande ''Tillvarons trösklar -- Ungdomars
levnadsvillkor och framtidsutsikter'' förra våren. Syftet med
utredningen var att sammanställa kunskaper och ge en
helhetsbild av ungdomars livsvillkor, ge förslag på hur
generationsperspektivet kan få en mer fram-skjuten plats i
det politiska beslutsfattandet samt, lägga förslag som bidrar
till att under--lätta ungdomars etablering, främst på arbets-
och bostadsmarknaden. Nu är det viktigt att arbetet med att
utarbeta förslag utifrån utredningens slutsatser påskyndas.
Utredningen betonade bland annat vikten av ytterligare
initiativ för att stärka ungdomars inflytande på olika nivåer.
Det är nödvändigt att på allvar anta utmaningen att ge
ungdomar möjligheter att engagera sig i samhällsarbetet. Att
ha inflytande innebär också att dela ett ansvar. Ungdomar
behöver uppmuntras tidigt till samhällsansvar genom att de
får inflytande och får delta aktivt i skolan, på arbetsplatsen,
i närmiljön, i ideellt arbete osv. Genom att visa tillit till och
stödja ungdomars egna aktiviteter stimuleras deras
kreativitet och ansvarskänsla.
Ungdomars deltagande i föreningslivet har minskat
kontinuerligt. Framför allt har de idéburna folkrörelserna och
de politiska ungdomsförbunden tappat medlemmar. Det ska
inte tolkas som att ungdomar är ointresserade av
samhällsfrågor, men deras intresse tar sig nya och andra
uttryck som är viktiga att fånga upp.
Den vuxna delen av befolkningen kan inte förvänta sig
ansvar från ungdomar om de unga inte känner att deras
uppfattningar och åsikter tas på allvar. Samtidigt kan inte
alltid ungdomars förväntningar och krav tillgodoses. Det är
därför viktigt att på alla nivåer ha en dialog byggd på
ömsesidig respekt. Olika former för försöksverksamhet som
kan öka ungdomars möjligheter att delta i den demokratiska
beslutsprocessen bör också stödjas, till exempel
ungdomsfullmäktige och ungdomsråd, som prövas på några
ställen i landet.
Den förra regeringen beslutade om direktiv för en
utredning om hur de politiska partiernas arbete kan
underlättas och hur de förtroendevaldas roll och
arbetssituation kan förbättras. Denna utredning bör
genomföras utan dröjsmål. Dessutom bör valresultatet från
1994 analyseras utifrån de förtroendevaldas representativitet
när det gäller ålder och kön . De politiska partierna har ett
stort ansvar när det gäller att släppa fram
underrepresenterade grupper t ex ungdomar och kvinnor till
olika förtroendeuppdrag.
Känslan av kompetens, att duga något till är fundamental
för alla människor. Den upplevelsen växer fram i växelspel
med andra. För föräldrar och vuxna i förskolan och skolan
gäller det att hitta något hos varje barn att utveckla,
uppmuntra och berömma. Tyvärr premierar vuxna ofta
färdigheter och kunskaper som står i överensstämmelse med
samhällets statusordning. Där kommer de praktiska
kunskaperna ofta i skymundan. En viktig uppgift är att
uppvärdera just de praktiska färdigheterna både i hemmet,
förskolan och skolan.
Den unga som inte får sin kompetens bekräftad i familjen
eller skolklassen, kan kanske istället få den upplevelsen i
fotbollsföreningen, schackklubben, rockbandet eller någon
annan grupp. Unga som istället befästs i en känsla av
inkompetens, av att inte duga något till, löper större risk att
attraheras av grupper där kompetenskänslan byggs upp i
kriminella sammanhang eller i den falska värld som skapas
av drogbruk.
Ett antal händelser med inslag av allt grövre våld, har på
senare år drabbat Sverige. Samtidigt noterar olika
iakttagare -- forskare, journalister och ''lekmän'' -- en rad
förändringar i inställningen till mänskliga relationer i vid
mening och till människovärdet. Barn och ungdomar har
oftare behov av psykiatriska och psykologiska stödinsatser.
Det går självfallet inte att peka ut en enda orsak till det grova
våldet -- och inte en eller ett par åtgärder som hastigt skulle
stoppa våldshändelserna. En handlingsplan för att skapa ett
tryggt samhälle där om möjligt alla medborgare har en aktiv,
medskapande roll är i realiteten också den bästa
handlingsplanen mot våldsbrottslighet.
Den statliga våldskommissionen som presenterade sitt
slutbetänkande Våld och brottsoffer (SOU 1990:92) 1990
inleder sin redovisning av förslagen i kampen mot våldet
med att konstatera att våldsbrottsligheten är en del av ett
större socialt problem. Den viktiga frågan är var i
orsakskedjan kampen mot den sociala utslagningen börjar.
Vi kristdemokrater anser att insatserna oftast kommer när
utförsbacken redan börjat. Det är de tidiga förebyggande
åtgärderna, av det slag vi pekat på bl a i den här motionen,
som är de viktigaste. Vi måste dock också prioritera direkt
brottsförebyggande åtgärder.
Vi delar regeringens uppfattning som framförs i skrivelsen
om ungdomsfrågor, att kampen mot våldet måste föras på
alla nivåer i samhället -- bland enskilda organisationer, i
skola och på arbetsplatser osv. Inte minst är det nödvändigt
att ta tillvara den ideella sektorns engagemang och
kunnande. Centrala direktiv kan aldrig ersätta insatser som
bygger på kunskap och omsorg om den egna lokala miljön
och människorna som vistas där. På många håll bedrivs det
på den grunden ett värdefullt lokalt brottsförebyggande
arbete i form av grannsamverkan , föräldravandringar på
stan, nätverksuppbyggnad och samarbete mellan offentliga
och ideella insatser.
De brottsförebyggande projekt som genom
Civildepartementet fått medel ut Allmänna arvsfonden, som
projektet mot läktarvåld och projektet mot skadliga
våldsskildringar bör följas upp och utvärderas för att sedan
spridas.
Kultur i vid mening är ytterligare en förutsättning för ett
tryggt och människovärdigt samhälle. Kulturen måste finnas
tillgänglig där och när barn och ungdomar kan ta del av den.
I en rapport till Barn- och ungdomsdelegationen och
Generationsutredningen, Ungdomars välfärd och
värderingar (SOU 1994:73) påvisas att de yngres
kulturaktiviteter, till skillnad från de äldres, minskar i de
flesta avseenden. De områden som belysts är
biblioteksbesök, bokläsning, deltagande i studiecirklar,
museibesök, dans och körsång. Det inger oro, men samtidigt
är det viktigt att våga lita på ungdomarnas eget val av
kulturaktiviteter. Att lyckas tillfredsställa människors behov
är också ett mått på kvalitet. Ungdomar föredrar ofta
kulturupplevelser och egna aktiviteter såsom
musikfestivaler, rockklubbar, bio eller fria teatergrupper och
besöker i mindre utsträckning traditionella
kulturinstitutioner. Kulturlivet är ett sätt för ungdomar att
markera sin självständighet i förhållande till vuxna. Det finns
ingen motsättning mellan att erkänna ungdomars egna
kulturyttringar och att söka mer av samverkan över
generationsgränserna, att ta ungdomar mer i anspråk i
gemensamma aktiviteter. Ungdomsorganisationerna måste
ges möjlighet att förmedla kultur och göra de unga kulturellt
medvetna. Den prioritering av kulturinsatser för barn och
ungdom som regeringen aviserar ser vi positivt på.
Det är enligt vår mening mycket viktigt att det
förändringsarbete som påbörjats för att förbättra barns och
ungdomars uppväxtvillkor och för att ge våra ungdomar en
framtidstro som bygger på självkänsla och goda
framtidsutsikter drivs vidare utan dröjsmål.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om mål för ungdomspolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppdraget till Ungdomsstyrelsen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder mot
ungdomsarbetslösheten,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att arbetet med att utarbeta förslag
utifrån Generationsutredningens slutsatser påskyndas,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att olika former för
försöksverksamhet som kan öka ungdomars möjligheter att
delta i den demokratiska beslutsprocessen bör stödjas,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utredning om hur de politiska
partiernas arbete kan underlättas och de förtroendevaldas roll
och arbetssituation kan förbättras,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att valresultatet från 1994 bör
analyseras utifrån de förtroendevaldas representativitet när
det gäller ålder och kön,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att brottsförebyggande projekt
som fått stöd genom Civildepartementet utvärderas och följs
upp för att sedan spridas,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ungdomskultur.
Stockholm den 10 februari 1995
Inger Davidson (kds)
Fanny Rizell (kds)