Det speciella med det svenska länsmuseet är att det i varje län finns ett regionmuseum med en likartad vetenskaplig, pedagogisk och teknisk kompetens. Det är dessa museer tillsammans som är ryggraden i det svenska museiväsendet och som ger det regionala kulturlivet dess bas, numera tillsammans med andra enheter såsom musikstiftelser och länsteatrar.
Gemensamt för länsmuseerna är den stora kunskapsuppbyggnaden kring länets natur, dess historia, kulturmiljöer, folkliv och konstnärliga utveckling.
Från länsmuseet skall kunskapen om vården av fornlämningar och kulturminnen, om byggnadsrestaurering och om uppteckning av folkminnen spridas. Målsättningen är att möjlighet till kulturell identitet liksom till kulturell upplevelse och aktivitet skall nå varje länsinnevånare. Länsmuseet skall dokumentera vår samtid och insamla vår tids materiella och andliga kulturyttringar. Som fri kulturinstitution skall länsmuseet medverka till kulturell idéspridning, antingen det gäller kunskap om länets kulturarv eller om vår tids konstnärliga förnyelse. Länsmuseet är en plattform för debatt och diskussion, där museets samlade kompetens ger särskilda förutsättningar att föra dagens samhällsdebatt i ett historiskt perspektiv och därmed aktivt medverka till samhällets utveckling.
Länsmuseet har också en rad samordnande ansvarsuppgifter i länet. Dessa utgöres främst av att:Hålla kompetens för att ett ändamålsenligt arbete skall kunna bedrivas i länets museer i kommunal museiverksamhet. Bedriva kulturminnesvård i länet och biträda länsstyrelse och kommuner i kulturminnesvård.Belysa länets kulturhistoria och därvid stödja kommuner med museiverksamhet, leda och samordna forskning, samordna dokumentation och insamling.Bedriva länsövergripande museiverksamhet såsom vandringsutställningar, föreläsningsserier och studieverksamhet.Svara för för länet gemensam faktabank genom kulturhistoriskt arkiv, diabildsarkiv, referensbibliotek m.m.Svara för gemensamma magasinslokaler av teknisk krävande art t.ex. negativ- och bildarkiv för hela länet. Svara för utbildning inom hembygds- och gräv-där-du-står- rörelse.Samverka med länets organisationer, föreningar, kommuner och myndigheter.
Det är alltså många verksamhetsgrenar som ligger inom länsmuseerna, och kraven från olika samhällsområden ökar.
Det grundbeloppsbaserade statsbidraget till länsmuseerna är av största betydelse. Det statliga regionmuseibidraget är helt enkelt grundläggande för länsmuseernas finansiering. Det är enligt min mening väsentligt att de nuvarande huvudprinciperna bibehålls: att bidraget utgår till museum/län, att bidraget är indexreglerat och att konstruktionen möjliggör en rättvis fördelning mellan länen med utgångspunkt från huvudmännens egna insatser. Detta bör ges regeringen till känna.
Stödet till icke-statliga kulturlokaler har visat sig vara av avgörande betydelse också för länsmuseernas möjligheter att bygga nya ändamålsenliga lokaler och/eller bygga om eller komplettera lokaler. Som exempel på lyckade och nödvändiga byggnationer vill jag särskilt nämna länsmuseet i Västernorrlands län, invigt 1994, och länsmuseet i Jämtlands län som invigs sommaren 1995. Dessa museer ges nu bättre möjligheter att svara mot krav från olika samhällsområden och kan inte minst nu göra insatser när det gäller barn- och ungdomsverksamhet, liksom inom det område som är särskilt utmärkande och blivit mer och mer efterfrågat inom båda dessa län, nämligen kulturturismen. Det är naturligtvis viktigt att det i fortsättningen ges resurser så att den verksamhet som nu genom nya och moderna lokaler och teknik blir möjlig verkligen kan komma till stånd.
Boverkets kompetens i handläggningen av de frågor som rör stödet till icke-statliga kulturlokaler har varit utmärkt. Regeringen anmäler nu att man i kompletteringspropositionen 1995 avser att återkomma för ställningstagande beträffande handläggaransvaret för dessa bidrag. Från länsmuseihåll har uttalats fullt förtroende för Boverkets handläggningskompetens. Skulle en eventuell ändrad handläggarpart bli aktuell vill jag nämna Riksantikvarieämbetet som lämplig att ansvara för dessa frågor.
Satsningen med ett engångsanslag på 235 miljoner kronor för en räddningsaktion på kulturområdet för de statligt stödda museisamlingarna är välkommen. Detta anslag kommer naturligt också länsmuseerna till del. Eftersom länsmuseerna också har ansvaret för det kulturarv som hembygdsföreningarna förvaltar är det självklart att länsmuseerna också beaktar museisamlingar som finns i hembygdsgårdarna.
Enligt min mening är budgetperioden alldeles för kort tid för ett så omfattande arbete det här är fråga om. Därför bör tiden för arbetet utsträckas till en 3-årsperiod.
Det är också viktigt att personal med specialkompetens utför de viktiga räddningsaktionerna av det kulturarv som våra museisamlingar utgör. Detta bör ges regeringen till känna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det grundbeloppsbaserade statsbidraget till länsmuseerna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om engångsanslaget för en räddningsaktion för de statligt stödda museisamlingarna.
Stockholm den 25 januari 1995 Görel Thurdin (c)