När riksdagen 1982 beslutade att införa och lagstadga om
''visningsersättning för bild- och formkonstnärer'' skedde
detta efter decenniers utredande och sedvanlig
remissbehandling. Riksdagen beslutade också att en fond
skulle fördela de anslagna medlen. De summor som anslogs
utgjorde ersättning till upphovsmännen för att konst i
offentlig ägo visades för allmänheten eller användes på annat
allmännyttigt sätt.
Modell för förslaget var den statliga biblioteksersättningen
och Sveriges författarfond. Bildkonstnärsfondens styrelse
fick en konstruktion liknande författarfondens styrelse, dvs.
upphovsmannaorganisationerna fick styrelserepresentation i
förhållande till antalet ersättningsberättigade yrkesutövare.
Dessutom tillsattes vissa tjänstemän samt en opartisk
ordförande.
Den förra regeringen ville inte längre erkänna
upphovsmännens rätt att fördela visningsersättningen. Den
ansåg att dessa medel skulle betraktas som generella
bidragsmedel.
Utvecklingen ledde till en konflikt när den förra regeringen
i budgetpropositionen föreslog att konstnärsorganisationerna
skulle fråntas sitt inflytandet över visningsersättningsmedlen
genom en ändring i förordningen om styrelserepresentation.
Från konstnärsorganisationernas sida var förslaget mycket
negativt utifrån både principiella och kulturpolitiska
synpunkter. Principiellt utifrån det faktum att det handlar om
ersättningsmedel och kulturpolitiskt bl.a. utifrån aspekten att
det fanns uppenbara risker för att kommande fördelningar
skulle ske utifrån ett alltför extremt elitistiskt synsätt.
Organisationerna protesterade och fick stöd i den
socialdemokratiska partimotionen: ''Vi anser att
konstnärsorganisationerna även i fortsättningen skall vara
representerade i styrelsen.''
Men en majoritet av riksdagens ledamöter beslutade enligt
regeringens förslag.
I årets proposition föreslås att bildkonstnärsfonden skall
upphöra. Motiveringen är att det bör ankomma på
Konstnärsnämndens styrelse att bestämma hur arbetet bör
organiseras.
Vi accepterar att den av regeringen särskilt utsedda
styrelsen för Sveriges bildkonstnärsfond upphör med sin
verksamhet. Vi förutsätter att en arbetsgrupp, liknande de
nuvarande tre arbetsgrupperna, tillsätts för bild- och
formkonstnärerna. KRO, Konstnärernas riksorganisation,
KIF, Konsthantverkare och industriformgivare, FST,
Föreningen Svenska tecknare och SFF, Svenska Fotografers
förbund är huvudorganisationer för dessa konstnärsgrupper.
Vi anser att konstnärsorganisationerna skall ha inflytande
på sammansättningen av den styrelse som behandlar deras
ersättningar. Ett förslag kan vara en återgång till den
ursprungliga formen -- att KLYS (Konstnärliga och litterära
yrkesutövares samarbetsnämnd) har förslagsrätt vad gäller
representation i Konstnärsnämndens styrelse.
För att renodla upphovsrättsersättningar från
kulturpolitiskt betingade stödåtgärder bör möjligheten att
bryta ut de anslagsbelopp ur den nuvarande fonden som
genom åren fått beteckningen ''den individuella
visningsersättningen'' ses över. Denna personliga
visningsersättning skulle kunna fördelas av BUS, Bildkonst
Upphovsrätt i Sverige.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Konstnärsnämnden och
visningsersättningen.
Stockholm den 25 januari 1995
Åke Gustavsson (s)
Berit Oscarsson (s)
Anders Nilsson (s)
Leo Persson (s)
Ingegerd Sahlström (s)
Björn Kaaling (s)
Monica Widnemark (s)
Agneta Ringman (s)
Nils-Erik Söderqvist (s)
Annika Nilsson (s)