Det sjuder av kreativitet kring folkmusiken. Gränslinjer
suddas ut mellan svensk tradition och på senare tid invandrad
musik.
Det är inte överord att tala om en folkmusikexplosion.
Folkmusiken finns i dag på hitlistor, på teatrar, i konsertsalar,
på folkfester, spelmansstämmor och i människors vardag och
helg. Kulturrådet rapporterar bl.a. att 10 procent av den
svenska befolkningen utövade folkdans 1992 mot 3 procent
1986. Samtidigt har de som hört folkmusik på radio ökat från
6 till 29 procent, på skiva eller kassett från 8 till 16 procent
och de som varit på evenemang med ''levande'' folkmusik
från 7 till 10 procent.
Gamla traditioner, instrument och spelstilar förvaltas med
stor skicklighet. Inte minst har de kommunala
musikskolornas och musikhögskolornas utbildningar liksom
invandringen bidragit till den positiva utvecklingen.
Folkmusikerna söker, bl.a. genom sina organisationer, nya
former för att vidmakthålla de kvaliteter som skapats och för
att göra dem tillgängliga för flera. Vanligtvis spelas
folkmusiken ute i landet men det är mycket viktigt att
arrangemang sprids över hela landet. Det är också angeläget,
t.ex. under 1998 då Stockholm blir Europas kulturhuvudstad,
att kunna visa denna unika del av vårt lands kulturliv i
huvudstaden, inte minst för besökare från andra länder.
Utveckling av folkmusiken bör uppmärksammas i det
kulturpolitiska arbetet. Även svårigheterna med att finna bra
lösningar vad gäller upphovsrättsfrågorna bör
uppmärksammas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om folkmusiken.