Det sjuder av kreativitet kring folkmusiken. Gränslinjer suddas ut mellan svensk tradition och på senare tid invandrad musik.
Det är inte överord att tala om en folkmusikexplosion. Folkmusiken finns i dag på hitlistor, på teatrar, i konsertsalar, på folkfester, spelmansstämmor och i människors vardag och helg. Kulturrådet rapporterar bl.a. att 10 procent av den svenska befolkningen utövade folkdans 1992 mot 3 procent 1986. Samtidigt har de som hört folkmusik på radio ökat från 6 till 29 procent, på skiva eller kassett från 8 till 16 procent och de som varit på evenemang med ''levande'' folkmusik från 7 till 10 procent.
Gamla traditioner, instrument och spelstilar förvaltas med stor skicklighet. Inte minst har de kommunala musikskolornas och musikhögskolornas utbildningar liksom invandringen bidragit till den positiva utvecklingen.
Folkmusikerna söker, bl.a. genom sina organisationer, nya former för att vidmakthålla de kvaliteter som skapats och för att göra dem tillgängliga för flera. Vanligtvis spelas folkmusiken ute i landet men det är mycket viktigt att arrangemang sprids över hela landet. Det är också angeläget, t.ex. under 1998 då Stockholm blir Europas kulturhuvudstad, att kunna visa denna unika del av vårt lands kulturliv i huvudstaden, inte minst för besökare från andra länder.
Utveckling av folkmusiken bör uppmärksammas i det kulturpolitiska arbetet. Även svårigheterna med att finna bra lösningar vad gäller upphovsrättsfrågorna bör uppmärksammas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om folkmusiken.
Stockholm den 25 januari 1995 Ulrica Messing (s)