Under stora delar av 1980/90-talen har värdet av lokala/regionala kultursatsningar betonats. Dessa satsningar har setts som synnerligen viktiga för att slå vakt om den lokala/regionala identiteten. De har skapat möjligheter till stimulerande utbyte mellan kulturivrare och organisationer. De har också ansetts utgöra en grund för kvalitativ utveckling av kulturturism.
Den statliga kulturpolitiken har haft en viktig roll i att stimulera dessa initiativ. Behovet har även beaktats i större av staten initierade regionalpolitiska projekt i Norrland och Bergslagen. I ett flertal fall har dessa initiativ, med eller utan statligt bidrag, blivit motorer i den omdaningsprocess som skett på grund av näringslivets strukturförändringar. Men kanske inte att det i varje läge varit det som drivit regionens utveckling framåt. Kultursatsningarna har dock varit viktiga instrument för att initiera nya värderingar och synsätt i regionen. Initiativen berör samtliga kulturformer och kulturminnesvården i vidaste mening.
En av dessa, för oss motionärer, mycket central kultursatsning är Ekomuseum Bergslagen. Ett ekomuseum är ett instrument som formas och skapas av lokala institutioner och invånare tillsammans. Institutionerna bidrar med experter och andra resurser som de har. Invånarna bidrar med sin entusiasm, kunskap och ambition. Ekomuseet är den spegel i vilken invånarna tittar för att upptäcka sin avbild, för att söka en förklaring till det land dit de hör och det folk som funnits där tidigare, vare sig det rör sig om en bruten eller obruten kedja av generationer. Det är en spegel som befolkningen håller upp för besökarna för att skapa förståelse och respekt för sitt arbete, sin tradition och identitet.
Idén till Ekomuseum Berslagen härrör sig från början av 1980-talet och har ett direkt samband med den strukturella omvandling som Bergslagens näringsliv genomgått. I förordet till guideboken, Järn bryter bygd 1987, skriver Erik Hofrén, då landsantikvarie i Dalarna följande:
Ekomuseum Bergslagen handlar om människa, miljö och landskap. Att söka göra tydligt i nuet den dolda men dynamiska attraktionskraft som finns i den dokumenterade sociala omgivningen... Vårt Ekomuseum bör emellertid inte vara en institution stöpt i traditionell form, utan snarare ett perspektiv, en möjlighet att se sammanhang, men där likväl människan och hennes miljö står i centrum... Ekomuseum Bergslagen kan, om det utvecklas fritt och okonventionellt och med de lokala initiativen som grund bli av betydande vikt för skolan som läromedel i kulturkunskap, för folkbildningen som fördjupad kunskap, för hembygdsrörelsen som ett vidgat omvärldsseende, för turismen som ett stimulerande möte mellan brukare på heltid och besökare på fritid. Det kan ge arbete av olika slag med iståndsättning, vård och underhåll av industrihistoriskt märkliga strukturer, objekt och miljöer.
Ekomuseum Bergslagen, som idag är organiserat som en stiftelse, har skapat ett stort lokalt engagemang. Historien har varit både mål och medel för folkbildning. Alla engagerade har tillsammans bidragit till att skapa förståelse för Bergslagens historia. En historia som är av nationellt intresse. I Bergslagen stod den svenska bergshanteringens vagga. Järnhanteringens historia borde med det som grund vara av stor vikt att bevara.
Genom länsmuseerna i Dalarna och Västmanland erhåller Ekomuseum Bergslagen del av det statliga regionala museibidraget. I SOU 1994:35 sägs att i syfte att få erfarenheter av en större satsning på kulturturism föreslås att ett flerårigt regionalt projekt kring Vallonbruken i Uppland och närliggande verksamheter som Ekomuseum Bergslagen skall inledas.
Den kulturpolitiska utredningen har i tilläggdirektiv bl a fått i uppdrag att diskutera hur man kan stimulera regionala och lokala ambitioner som kommer till uttryck t ex i omsorgen om den byggda miljön, i hävdande av odlingslandskapet och i bevarandet av hantverks- och industriminnen. Kommittén skall särskilt överväga åtgärder som är ägnade att bevara den regionala särarten och i det sammanhanget beakta bl a betydelsen av kulturturism.
Vi motionärer har uppfattningen att en ökad satsning på Ekomuseum Bergslagen ligger väl i linje med de ambitioner som finns i tilläggsdirektiven till kulturutredningen. Satsningen kan förena vård av kulturmiljöer och industriminnen med sysselsättningsskapande investeringar och ökad kulturturism.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Ekomuseum Bergslagen.
Stockholm den 25 januari 1995 Per Erik Granström (s) Sven-Erik Österberg (s)