Den örlogsmarina verksamheten vid Sjöhistoriska museet
Historik
Modellkammaren
Marinmuseum, ett av Sveriges äldsta museer, grundades
som modellkammare 1752 efter en statlig förordning i form
av ett kungligt brev samma år ställt till örlogsstationerna i
Stockholm, Karlskrona och Göteborg om bevarande av
modeller. Brevet föreskrev att ''alla approberade modeller så
till skepp och galärer, som flera mashiner skola förvaras
under skepps- eller galärbyggmästarens uppseende''. Detta
ledde emellertid inte till någon omedelbar efterföljd utom i
Karlskrona, där modeller funnits långt innan ovannämnda
förordning utfärdades. Genom förordningen fick modellerna
och modelltillverkningen en mera officiell prägel och
ursprungligen ordnades lokaler för de modeller som byggts
vid örlogsvarvet i byggmästarkammaren. Betydelsefullt för
modellernas bevarande var de inventarieförteckningar, som
började föras vid varvet från år 1761. Åren 1758--86
uppfördes det av F H af Chapman i samarbete med C A
Ehrensvärd som ritade mönstersals- och kontorshuset, i
vilket inrymdes en modellsal.
Skeppsbyggmästarna
Skeppsbyggnadskonsten byggde på engelsk tradition. Den
första skeppsbyggmästaren var engelsmannen Robert
Turner, som efterträddes av Francis Sheldon.
Skeppsbyggarsläkten Sheldon verkade på varvet i fem
generationer och den siste, Gilbert Sheldon, ersattes av
Chapman, det svenska skeppsbyggeriets store nyskapare,
som var verksam från 1781 till 1793, en lysande epok i
svensk varvshistoria.
Sheldon- och Chapmansamlingarna
I början av 1800-talet fick modellkammaren stora och
värdefulla tillskott genom att staten år 1801 köpte
Sheldonmodellerna, 63 stycken från 1600-talet och framåt.
År 1810, ett par år efter Chapmans död, förvärvades hela
Chapmansamlingen med samtliga av honom efterlämnade
modeller, ritningar, kartor och böcker. Med dessa förvärv
ägde modellkammaren i Karlskrona de viktigaste,
betydelsefullaste och mest epokgörande modeller, som
framställts för byggandet av landets örlogsfartyg.
Internationell berömmelse
Unde de närmast följande decennierna avtog intresset för
fartygsmodeller. De förföll delvis och nyproduktionen var
obetydlig. Med den gryende industrialismen arrangerades
runt om i världen internationella utställningar och mässor
och 1867 inleddes en renässans för de svenska
örlogsmodellerna genom att ett antal av modellerna visades
på världsutställningen i Paris. Sverige erhöll medalj i
tävlingen om bästa utställning i den historiska avdelningen.
År 1881 blev fartygsmodellerna på nytt uppmärksammade
vid en utställning i Venedig och i och med en tredje
utställning 1893 i Madrid växte deras internationella
berömmelse ytterligare.
Vid ''Allmänna konst- och industriutställningen i
Stockholm'' 1897 fick flottan tillsammans med armén en
egen paviljong, där originalbåtar och andra äldre och nyare
marina föremål presenterades. Framför allt kunde den fina
modellsamlingen visas i all sin prakt. Förutsättningen var att
en del relativt förfallna modeller restaurerades
understundom ganska hårdhänt, vilket senare både kritiserats
och beklagats. Men detta får tillskrivas tidsandan,
okunskapen om modellernas dokumentära värde i
originalskick samt det goda syftet.
''Statens sjökrigshistoriska samlingar''
Efter den mycket framgångsrika exponeringen på
Stockholmsutställningen förstärktes tanken att i Stockholm
inrätta ett marinmuseum. Visserligen återsändes en del av
modellerna till Karlskrona, men hämtades 1907 åter upp till
Stockholm i samband med anordnandet av en utställning
eller ett ''förberedande marinmuseum'' i Arvfurstens palats
vid Gustav Adolfs torg. Den 12 november 1907 fattade
marinförvaltningen beslut att kalla samlingarna ''Statens
sjökrigshistoriska samlingar'', vilket markerade att de inte
längre hörde till Karlskrona. Därmed inleddes, trots protester
från örlogsvarvets ledning, en systematisk åderlåtning av
modellsalen i Karlskrona, som i praktiken ledde till att
Sveriges äldsta museilokal tömdes.
Från varvsmuseum till marinmuseum
Huvuddelen av galjonsbilderna, liksom en mängd
modeller av artilleri och andra teknikhistoriskt intressanta
föremål, samlingar av vapen och sjömilitär materiel av annat
slag blev emellertid kvar på örlogsvarvet. Under namnet
Varvsmuseet bildade dessa samlingar grunden för
uppbyggnaden av Karlskronas marina museum. År 1962
ändrades namnet till Marinmuseet och modellkammaren i
Karlskrona. År 1976 fick museet sitt nuvarande namn
Marinmuseum och ingår i dag i Statens försvarshistoriska
museer, som lyder under försvarsdepartementet.
Nytt marinmuseum på Stumholmen
Regeringen och riksdagen har fattat beslut om att ett nytt
marinmuseum skall byggas i Karlskrona, ett
hundramiljonersprojekt, som kommer att stå färdigt på
Stumholmen 1997. Nya Marinmuseum, som byggs delvis på
land och delvis över vatten, kommer att bli en enastående
attraktion och sevärdhet. Utmed museets kajer förtöjs
örlogsfartyg av olika skepnad och från olika epoker.
Närmaste granne blir F H af Chapmans mäktiga slup- och
barkasskjul, som utgör både båtmuseum och verkstad. I
närheten på Trossö befinner sig örlogsvarvet i full
verksamhet med stora delar av 1700-talets varvsstruktur
intakt. På vardera sidan om inloppet till Karlskrona ligger
Drottningskärs kastell och Kungsholms fort. Inom ett relativt
begränsat område kan man följa utvecklingen av
fästningstekniken från slutet av 1600-talet till vår tid.
En realistisk bedömning är att antalet museibesök
beräknas att mer än fördubblas från 50 000--60 000
till storleksordningen 120 000--150 000
besök per år.
Det marina kulturarvet
Det marina kulturarvet i Karlskrona i form av flottans
anläggningar är unikt även med internationella mått mätt.
Karlskrona blev 1680 svenska flottans huvudstation och
örlogsvarvet var under lång tid Skandinaviens största
arbetsplats. Detta faktum tillmäter Karlskronas historia ett
riksintresse. Karlskrona intar en särställning genom att vara
Europas och världens i särklass bäst bevarade flottbas från
stormaktstiden.
Karl XI lät anlägga en helt ny stad i den blekingska
skärgården, som kunde erbjuda isfri örlogshamn för den
svenska flottan. Staden byggdes upp med europeiska
förebilder och många av rikets förnämsta män har varit
verksamma i Karlskrona. Här har bland många andra Hans
Wachtmeister, Erik Dahlberg, Nicodemus Tessin,
Christopher Polhem och F H af Chapman verkat. Ingen
annan av Sveriges städer har så starkt som Karlskrona
präglats av sjömilitär verksamhet. Marinmuseum är alltså
långt mer än en byggnad med samlingar. Det ingår i en unik
levande historisk miljö.
Karlskrona, Östersjöns mötesplats
Karlskrona har ambitionerna att vara Östersjöns
mötesplats. Marinmuseum har för närvarande utställningen
''Baltic Heritage'' på turné. Den har temat ''det
marinarkeologiska arvet i Östersjön'' och vill utifrån
tekniska och kulturhistoriska aspekter inspirera länderna
runt Östersjön att skydda fornlämningar under vatten.
''Baltic Heritage'' exponeras i S:t Petersburg, Rostock,
Gdynia/Gdansk, Kalipeda, Tallinn och Riga.
Marin arkeologi och ekologi
Marinmuseum förvaltar århundradens kunskap om havet
och människans aktiviteter på och under vattnet.
Utgångspunkten för kunskapsinsamlingen har varit
Östersjön. Det är naturligt att nya Marinmuseum får en
central roll inom två betydelsefulla forskningsområden,
nämligen marinarkeologi och Östersjöns marina ekologi.
Marinarkeologiska fynd
I farvattnen kring Karlskrona finns Sveriges största
koncentration av marinarkeologiska fynd, som också är
lättillgängliga. Många av stadens hamnar och
kustanläggningar är t.ex. byggda på vrak sedan trehundra år
tillbaka. Detta faktum talar för att marinarkeologisk
forskning, marinarkeologiska kurser på högskolenivå och
avancerade kurser i dykeriteknik hör hemma i Karlskrona.
Maritimt Centrum
Nya Marinmuseum blir i linje med detta centrum för
insamling och spridning av information om Östersjöns
ekosystem. Skälet till detta är museets funktion som centralt
museum för marinen. Marinens verksamhet utgör
förutsättningen för museets ekologiska engagemang. I
Karlskrona finns både Kustbevakningens centrala ledning
och den södra regionledningen. Karlskrona hyser även ett
havsfiskelaboratorium, Östersjölaboratoriet och flera
betydande fiskehamnar. Östersjöinstitutet, ett forum för
kontakter och samverkan mellan Östersjöländerna, arbetar
intensivt sedan några år tillbaka i Karlskrona. Marinens
dykarskola i Karlskrona är i dag ensam om att utfärda A-
certifikat. Denna betydande kompetens finns samlad i
projekt Maritimt Centrum.
Utvecklingsmöjligheter för den maritima
museiverksamheten
Debatten om vårt marina kulturarv har engagerat många,
vilket är positivt. Just nu gäller det att utveckla en långsiktig
lösning i ett riksperspektiv. Den maritima
museiverksamheten behöver samlas under en huvudman. En
långsiktig utvecklingsplan för den totala verksamheten
måste tas fram. Detta är nödvändiga åtgärder, inte minst med
hänvisning till en allt mer ansträngd samhällsekonomi.
Mot bakgrund av Karlskronas unika örlogsmarina
kulturarv som ovan beskrivits och den som också nämnts
hårt ansträngda samhällsekonomin, bör Nya Marinmuseet i
Karlskrona ges ansvaret för hela den örlogsmarina
verksamheten och Sjöhistoriska museets uppgifter på detta
område bör således överföras till Marinmuseum i
Karlskrona.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om nya Marinmuseum i Karlskrona.
Stockholm den 25 januari 1995
Magnus Johansson (s)
Christer Skoog (s)
Jan Björkman (s)
Karin Olsson (s)