Historik
Modellkammaren
Marinmuseum, ett av Sveriges äldsta museer, grundades som modellkammare 1752 efter en statlig förordning i form av ett kungligt brev samma år ställt till örlogsstationerna i Stockholm, Karlskrona och Göteborg om bevarande av modeller. Brevet föreskrev att ''alla approberade modeller så till skepp och galärer, som flera mashiner skola förvaras under skepps- eller galärbyggmästarens uppseende''. Detta ledde emellertid inte till någon omedelbar efterföljd utom i Karlskrona, där modeller funnits långt innan ovannämnda förordning utfärdades. Genom förordningen fick modellerna och modelltillverkningen en mera officiell prägel och ursprungligen ordnades lokaler för de modeller som byggts vid örlogsvarvet i byggmästarkammaren. Betydelsefullt för modellernas bevarande var de inventarieförteckningar, som började föras vid varvet från år 1761. Åren 1758--86 uppfördes det av F H af Chapman i samarbete med C A Ehrensvärd som ritade mönstersals- och kontorshuset, i vilket inrymdes en modellsal.
Skeppsbyggmästarna
Skeppsbyggnadskonsten byggde på engelsk tradition. Den första skeppsbyggmästaren var engelsmannen Robert Turner, som efterträddes av Francis Sheldon. Skeppsbyggarsläkten Sheldon verkade på varvet i fem generationer och den siste, Gilbert Sheldon, ersattes av Chapman, det svenska skeppsbyggeriets store nyskapare, som var verksam från 1781 till 1793, en lysande epok i svensk varvshistoria.
Sheldon- och Chapmansamlingarna
I början av 1800-talet fick modellkammaren stora och värdefulla tillskott genom att staten år 1801 köpte Sheldonmodellerna, 63 stycken från 1600-talet och framåt. År 1810, ett par år efter Chapmans död, förvärvades hela Chapmansamlingen med samtliga av honom efterlämnade modeller, ritningar, kartor och böcker. Med dessa förvärv ägde modellkammaren i Karlskrona de viktigaste, betydelsefullaste och mest epokgörande modeller, som framställts för byggandet av landets örlogsfartyg.
Internationell berömmelse
Unde de närmast följande decennierna avtog intresset för fartygsmodeller. De förföll delvis och nyproduktionen var obetydlig. Med den gryende industrialismen arrangerades runt om i världen internationella utställningar och mässor och 1867 inleddes en renässans för de svenska örlogsmodellerna genom att ett antal av modellerna visades på världsutställningen i Paris. Sverige erhöll medalj i tävlingen om bästa utställning i den historiska avdelningen. År 1881 blev fartygsmodellerna på nytt uppmärksammade vid en utställning i Venedig och i och med en tredje utställning 1893 i Madrid växte deras internationella berömmelse ytterligare.
Vid ''Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm'' 1897 fick flottan tillsammans med armén en egen paviljong, där originalbåtar och andra äldre och nyare marina föremål presenterades. Framför allt kunde den fina modellsamlingen visas i all sin prakt. Förutsättningen var att en del relativt förfallna modeller restaurerades understundom ganska hårdhänt, vilket senare både kritiserats och beklagats. Men detta får tillskrivas tidsandan, okunskapen om modellernas dokumentära värde i originalskick samt det goda syftet.
''Statens sjökrigshistoriska samlingar''
Efter den mycket framgångsrika exponeringen på Stockholmsutställningen förstärktes tanken att i Stockholm inrätta ett marinmuseum. Visserligen återsändes en del av modellerna till Karlskrona, men hämtades 1907 åter upp till Stockholm i samband med anordnandet av en utställning eller ett ''förberedande marinmuseum'' i Arvfurstens palats vid Gustav Adolfs torg. Den 12 november 1907 fattade marinförvaltningen beslut att kalla samlingarna ''Statens sjökrigshistoriska samlingar'', vilket markerade att de inte längre hörde till Karlskrona. Därmed inleddes, trots protester från örlogsvarvets ledning, en systematisk åderlåtning av modellsalen i Karlskrona, som i praktiken ledde till att Sveriges äldsta museilokal tömdes.
Från varvsmuseum till marinmuseum
Huvuddelen av galjonsbilderna, liksom en mängd modeller av artilleri och andra teknikhistoriskt intressanta föremål, samlingar av vapen och sjömilitär materiel av annat slag blev emellertid kvar på örlogsvarvet. Under namnet Varvsmuseet bildade dessa samlingar grunden för uppbyggnaden av Karlskronas marina museum. År 1962 ändrades namnet till Marinmuseet och modellkammaren i Karlskrona. År 1976 fick museet sitt nuvarande namn Marinmuseum och ingår i dag i Statens försvarshistoriska museer, som lyder under försvarsdepartementet.
Nytt marinmuseum på Stumholmen
Regeringen och riksdagen har fattat beslut om att ett nytt marinmuseum skall byggas i Karlskrona, ett hundramiljonersprojekt, som kommer att stå färdigt på Stumholmen 1997. Nya Marinmuseum, som byggs delvis på land och delvis över vatten, kommer att bli en enastående attraktion och sevärdhet. Utmed museets kajer förtöjs örlogsfartyg av olika skepnad och från olika epoker. Närmaste granne blir F H af Chapmans mäktiga slup- och barkasskjul, som utgör både båtmuseum och verkstad. I närheten på Trossö befinner sig örlogsvarvet i full verksamhet med stora delar av 1700-talets varvsstruktur intakt. På vardera sidan om inloppet till Karlskrona ligger Drottningskärs kastell och Kungsholms fort. Inom ett relativt begränsat område kan man följa utvecklingen av fästningstekniken från slutet av 1600-talet till vår tid.
En realistisk bedömning är att antalet museibesök beräknas att mer än fördubblas från 50 000--60 000 till storleksordningen 120 000--150 000 besök per år.
Det marina kulturarvet
Det marina kulturarvet i Karlskrona i form av flottans anläggningar är unikt även med internationella mått mätt. Karlskrona blev 1680 svenska flottans huvudstation och örlogsvarvet var under lång tid Skandinaviens största arbetsplats. Detta faktum tillmäter Karlskronas historia ett riksintresse. Karlskrona intar en särställning genom att vara Europas och världens i särklass bäst bevarade flottbas från stormaktstiden.
Karl XI lät anlägga en helt ny stad i den blekingska skärgården, som kunde erbjuda isfri örlogshamn för den svenska flottan. Staden byggdes upp med europeiska förebilder och många av rikets förnämsta män har varit verksamma i Karlskrona. Här har bland många andra Hans Wachtmeister, Erik Dahlberg, Nicodemus Tessin, Christopher Polhem och F H af Chapman verkat. Ingen annan av Sveriges städer har så starkt som Karlskrona präglats av sjömilitär verksamhet. Marinmuseum är alltså långt mer än en byggnad med samlingar. Det ingår i en unik levande historisk miljö.
Karlskrona, Östersjöns mötesplats
Karlskrona har ambitionerna att vara Östersjöns mötesplats. Marinmuseum har för närvarande utställningen ''Baltic Heritage'' på turné. Den har temat ''det marinarkeologiska arvet i Östersjön'' och vill utifrån tekniska och kulturhistoriska aspekter inspirera länderna runt Östersjön att skydda fornlämningar under vatten. ''Baltic Heritage'' exponeras i S:t Petersburg, Rostock, Gdynia/Gdansk, Kalipeda, Tallinn och Riga.
Marin arkeologi och ekologi
Marinmuseum förvaltar århundradens kunskap om havet och människans aktiviteter på och under vattnet. Utgångspunkten för kunskapsinsamlingen har varit Östersjön. Det är naturligt att nya Marinmuseum får en central roll inom två betydelsefulla forskningsområden, nämligen marinarkeologi och Östersjöns marina ekologi.
Marinarkeologiska fynd
I farvattnen kring Karlskrona finns Sveriges största koncentration av marinarkeologiska fynd, som också är lättillgängliga. Många av stadens hamnar och kustanläggningar är t.ex. byggda på vrak sedan trehundra år tillbaka. Detta faktum talar för att marinarkeologisk forskning, marinarkeologiska kurser på högskolenivå och avancerade kurser i dykeriteknik hör hemma i Karlskrona.
Maritimt Centrum
Nya Marinmuseum blir i linje med detta centrum för insamling och spridning av information om Östersjöns ekosystem. Skälet till detta är museets funktion som centralt museum för marinen. Marinens verksamhet utgör förutsättningen för museets ekologiska engagemang. I Karlskrona finns både Kustbevakningens centrala ledning och den södra regionledningen. Karlskrona hyser även ett havsfiskelaboratorium, Östersjölaboratoriet och flera betydande fiskehamnar. Östersjöinstitutet, ett forum för kontakter och samverkan mellan Östersjöländerna, arbetar intensivt sedan några år tillbaka i Karlskrona. Marinens dykarskola i Karlskrona är i dag ensam om att utfärda A- certifikat. Denna betydande kompetens finns samlad i projekt Maritimt Centrum.
Utvecklingsmöjligheter för den maritima museiverksamheten
Debatten om vårt marina kulturarv har engagerat många, vilket är positivt. Just nu gäller det att utveckla en långsiktig lösning i ett riksperspektiv. Den maritima museiverksamheten behöver samlas under en huvudman. En långsiktig utvecklingsplan för den totala verksamheten måste tas fram. Detta är nödvändiga åtgärder, inte minst med hänvisning till en allt mer ansträngd samhällsekonomi.
Mot bakgrund av Karlskronas unika örlogsmarina kulturarv som ovan beskrivits och den som också nämnts hårt ansträngda samhällsekonomin, bör Nya Marinmuseet i Karlskrona ges ansvaret för hela den örlogsmarina verksamheten och Sjöhistoriska museets uppgifter på detta område bör således överföras till Marinmuseum i Karlskrona.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nya Marinmuseum i Karlskrona.
Stockholm den 25 januari 1995 Magnus Johansson (s) Christer Skoog (s) Jan Björkman (s) Karin Olsson (s)