Kulturen skall användas till att få människor att växa och
komma närmare varandra. Kulturen skall vara tillgänglig för
alla och främja delaktighet och förståelse för vårt svenska
samhälle och ökad förståelse för samhället utanför våra
svenska och europeiska gränser.
Motionen tar upp:allas rätt att delta i skapande
verksamheterkontakt mellan människorfrämjande av
förståelsen över kulturgränserkulturen i närsamhället
barn- och ungdomskultureftersatta grupperkulturarvet
massmedia
För Vänsterpartiet är kulturfrågorna viktiga och vi är måna
om att ha en vid och mångfacetterad syn på kulturen.
Kulturen är ett medel för samspel mellan människor, för
uttryck och förmedling av upplevelser, känslor och
erfarenheter. Kulturen formar identiteten och bygger broar
mellan människor och nationer, och ger livskvalitet. En bra
kulturpolitik får människor att utvecklas och växa. Kulturen
skall vara tillgänglig för alla oavsett ras, nationalitet, kön
eller socialgrupp. Kulturen måste därför integreras på
samhällets alla verksamhetsområden. Den får inte begränsas
till att enbart bli tillgänglig för konsumtion, utan en stark
tonvikt skall läggas på människors eget kulturutövande.
Bland många, inte minst ungdomar, finns en växande
insikt om att målet inte är pengar och ökad konsumtion.
Många inser i stället att ett större värde är att vi växer som
människor i samspel med andra, genom att göra personliga
insatser, vara till hjälp när någon behöver det, genom att
finnas och lyssna. Vi växer genom att vara skapande
tillsammans, ge en hjälpande hand, vara miljömedvetna och
genom utbildning. Allt detta är en förutsättning för att skapa
och bibehålla en demokrati.
Vi stöder de krafter i samhället som vill utvidga
demokratin, som tar jämställdhet och livskvalitetsfrågor på
allvar. Vi menar att de egna och gemensamma upplevelserna,
solidaritet, att värna miljön är viktigare än masskonsumtion.
Här finns visionen att människan genom utbildning och
solidaritet utvecklas till självständiga ansvarstagande
medmänniskor. I denna utveckling spelar skolan, förskolan,
fritidsgården, föreningslivet, idrotten, folkhögskolan osv. en
central roll. Allt detta skall bana vägen för ett brett folkligt
deltagande där vi gemensamt bygger vår framtid. Där varje
människa är respekterad och sedd och har möjlighet att
forma sitt liv.
Det lokala kulturlivet
Det är känslan av lycka, trygghet och frihet, gemensamma
upplevelser och erfarenheter som ger mening i livet.
Delaktighet i kulturlivet grundläggs under barn- och
ungdomsåren. Här spelar de offentliga institutionerna en
avgörande roll. Skillnader i social bakgrund får inte utgöra
ett hinder för människor att delta i kulturella och idrottsliga
aktiviteter.
Ökade ekonomiska anslag till de etablerade
kulturinstitutionerna är inte lösningen på kulturlivets
problem. Det är deltagandet som måste ökas. Därför bör
kulturen inriktas på områden som omfattas av alla.
Kulturlivet kan tjäna som en spegel för igenkännande och
identitet också för de klasser som normalt inte omfattas av
den institutionaliserade kulturstrukturen.
Skolan är en central samlingspunkt för omgivningen.
Vänsterpartiet anser att en samordning mellan skolor,
förskolor, bibliotek, fritidsgårdar, idrotts- och
kulturföreningar är en bra väg att gå för att öka gemenskapen
och deltagandet i kulturen och den demokratiska processen.
Deras lokaler utnyttjas också oftast enbart en liten del av
dygnet. En samordning är därför ofta lämplig. Genom att
bygga upp en sådan samordning får vi en form av
kulturcentra som skulle ge fler möjlighet att aktivt delta i
samhället. Det blir ett naturligt forum där det finns
förutsättningar för att både gammal som ung skall lära känna
varandra.
Ett exempel är lokala radiosändningar. Det finns ett stort
värde i att människor lär sig använda medierna aktivt och
skaffar sig erfarenheter av att producera radio.
Studieförbund, fritidsgårdar, öppen dagverksamhet för äldre
och skolor bör exempelvis kunna samverka för att göra radio.
Vänsterpartiet anser att kulturen kan utnyttjas bättre på det
regionala och kommunala planet. Därför måste vi genom
statliga stödåtgärder hjälpa kommuner och landsting att
frigöra den experimentlusta till utveckling som finns i
närområdet och inom vården. Man bör också överväga på
vilket sätt de statliga myndigheterna på regional nivå kan
bidra till denna utveckling.
A. Särskilda insatser inom kulturområdet
Detta anslag har fått en rejäl höjning i årets
budgetproposition. Från 1,3 miljoner budgetåret 1994/95 till
9,4 miljoner för 18 månadersbudgeten 1994/95. Inom detta
anslag skall det inrymmas utveckling av de nya styrformerna
och internationellt samarbete m.m. Eftersom bidraget står till
regeringens disposition vill Vänsterpartiet särskilt anföra
vikten av extra kultursatsningar inom barn- och
ungdomsverksamhet. Samt de extra satsningar
Vänsterpartiet föreslår som kvinnomuseum och satsningar
vad gäller invandrarkvinnor och internationellt
Barnkulturcentrum. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
B. Arkiv, museer och kulturmiljövård
Museer
Museernas verksamhet syftar bl.a. till att bevara och
synliggöra vårt kulturarv. Vi har många och bra museer, men
dessa speglar i stor utsträckning det manliga kulturarvet.
Eftersom halva befolkningen är kvinnlig anser
Vänsterpartiet att en särskild satsning bör göras på kvinnlig
kultur. Vi föreslår därför att en utredning tillsätts om
möjligheten att inrätta ett särskilt Kvinnomuseum. För
svenska och utländska kvinnor skulle ett museum som
speglar kvinnors kultur i Sverige av i dag och i gången tid
vara mycket värdefullt.
Ett nytt anslag ''Nämnden för hemslöjdsfrågor'' återfinns
i årets budgetproposition. Nämnden skall inom sitt
verksamhetsområde fördela statligt stöd till
hemslöjdsbefrämjande åtgärder. Inom barn- och
ungdomsrådet pågår ett projekt med en rikskonsulent i
hemslöjd för barn och ungdom, Slöjdtåget, som riktar sig till
skolans högstadieelever. Detta kan i kombination med
Nämnden för hemslöjdsfrågor utvecklas till någonting
mycket bra. Gemensamt kan man arbeta för att utveckla
bättre och mer rationella metoder för att kunna bredda
användningen av svenska förnyelsebara naturmaterial bland
barn och ungdomar. Denna nya satsning kan utveckla den
svenska kulturen på detta område, samtidigt som det ger nya
arbetstillfällen och en långsiktig positiv utveckling på
miljöområdet.
Kulturmiljövård
Regeringen förelår extramedel på sysselsättningsområdet
om 235 miljoner kronor. Medlen avser en engångsinsats för
att rädda, dokumentera, konservera och magasinera
föremålssamlingar. Vänsterpartiet ser positivt på detta. Detta
område har under lång tid varit eftersatt och det är av
utomordentligt stort kulturhistoriskt intresse att nu kunna
rädda dessa värdefulla samlingar.
C. Konstarterna och det tryckta ordet
Inom detta område finns det många positiva inslag i
regeringens proposition. Ett är anslaget på 10 miljoner
kronor till barn och ungdom. Dessa pengar kan med fördel
användas till kultur i skolan. Ur detta anslag skall elevkårer,
skolor, kulturförvaltningar eller motsvarande kunna söka
bidrag för kultursatsningar i grundskolan. Pengarna kan t.ex.
användas för att hyra in professionella kulturarbetare som
tillsammans med eleverna genomför kulturarrangemang.
Om man måste prioritera mellan ansökningar bör skolor i
små kommuner, i glesbygd eller invandrartäta kommundelar
komma i första hand.
För att minska de sociala klyftorna inom kulturlivet anslås
4 miljoner kronor till kulturverksamhet inom arbetslivet.
Vänsterpartiet ser positivt även på detta anslag. Vi hade
önskat att det varit högre men med hänsyn till det
ekonomiska läget yrkar vi inte nu på någon höjning.
Stiftelsen Framtidens kultur är en nyinrättad fond som har
att fördela 75 miljoner kronor per år. Stödet skall stimulera
det regionala kulturlivet och stärka tillväxt och utveckling.
Av propositionen framgår att stöd skall ges till ungdomar.
Med anledning av detta vill Vänsterpartiet framföra att
särskild vikt borde läggas vid att informera invandrar- och
handikappgrupper om att dessa stiftelsepengar går att söka.
Det vill säga information på flera språk, blindskrift,
taltidningar och lättläst nyhetsinformation.
Allmän kulturverksamhet
Under anslaget C 2
Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet
m.m. borde det finnas medel för stöd till invandrare som
utövar sin ursprungskultur här i Sverige. Ett sådant bidrag
skulle exempelvis kunna användas av de iranska kvinnorna
som är förbjudna att sjunga och spela i sitt ursprungsland.
Det är viktigt att vi uppmuntrar invandrare att fortsätta utöva
sin kultur, inte minst för att berika vår egen. Det finns risk
att de tappar sitt kulturarv om de inte får tillräcklig
uppmuntran och stöd. Därför anser Vänsterpartiet att
riksdagen skall anvisa 500 000
kronor ytterligare till kulturinsatser för
invandrarkvinnor.
Teater, dans och musik
I regeringsförklaringen har man även betonat kulturen i
skolan. Inom skolans och barnomsorgens område tenderar
barngrupper och klasser att bli större. Detta innebär att nya
idéer och metoder måste in inom dessa områden för att klara
verksamheten på ett tillfredsställande sätt. Vi anser därför att
det behövs ett nationellt grepp för att utveckla kompetensen
inom framför allt barnkultur i skolan och förskolan, för att
kommunerna ska klara de ökade krav som ställs.
Vänsterpartiet föreslår därför upprättande av ett nationellt
center för barnkultur. Se separat motion.
De fria teater-, dans- och musikgrupperna bör på sikt få
ökat stöd för sin verksamhet. Man bör också överväga ett
extra stöd till grupper som är ute och turnerar. Detta skall
syfta till att stärka kulturen inom förskolan, skolan samt
inom vården. Detta är helt i linje med regeringens intentioner
att föra in kulturen i skolan och lägga tyngdpunkten på lokal
kulturverksamhet. Vänsterpartiet vill dock först avvakta
kulturutredningens förslag innan vi föreslår några ändringar.
Intresset växer för folkmusik. Kompositörer av nutida
musik och jazzmusiker inspireras av folkmusik och
samverkan med folkmusiker. Konstnärlig utveckling,
skapande av nya kvaliteter sker genom att gränser överskrids
och musikformer blandas. Det är självklart att Sverige som
numera är ett mångkulturellt samhälle också söker en
mångkulturell identitet. En folkmusiker från Gambia kan
med fördel spela tillsammans med en spelman från Orsa och
skapa det mest fantastiska musikstycke.
Denna öppenhet mellan musikstilar och internationella
kulturer är ett nytt sätt att föra etniska grupper närmare
varandra, och öka förståelsen och öppenheten mellan
människor. Det är kulturpolitiskt riktigt att underlätta mötet
mellan de olika musiktraditioner som lever inom och utom
landet. Folkmusiken saknar en fast lokal där olika
folkmusikgrenar kan mötas. Jazzmusikerna har Fasching,
symfonikerna har Konserthuset, teatervännerna har
Dramaten osv. Vänsterpartiet föreslår att behoven och
förutsättningarna för en riksscen för mångkulturell
folkmusik och dans utreds.
En viktig förutsättning för all kulturverksamhet är att
användaren ersätter konstnärerna. Utövare av levande
traditionskultur har inte samma upphovsrättsskydd som
andra konstnärer. Detta har tidigare delvis kompenserats via
frivilliga avtal. Svensk folkmusikfond bildades 1978 som
svar på debatten med krav på upphovsrättspengar till
utövarna av traditionell musik. Fonden bildades som ett
frivilligt åtagnande av Sveriges Spelmäns Riksförbund
STIM, IFPI (de större skivbolagens branschorganisation),
NIFF (Nordiska icke-komersiella fonogramproducenters
förening), Sveriges Radio, Rikskonserter, Folkets Hus-
föreningarnas Riksförbund och Folkparkernas
Centralorganisation. I dag är avtalen uppsagda och fonden
har upphört. Vänsterpartiet anser därför att folkmusikgrenen
på lämpligt sätt skall kompenseras för bristen på
upphovsrättsligt skydd för traditionsmusik. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Bibliotek, litteratur och tidskrifter
Vänsterpartiet har i åtskilliga år krävt en bibliotekslag. Till
vår glädje har regeringen nu tillmötesgått våra envisa
strävanden för allas vår rätt att inhämta kunskap genom våra
bibliotek. Detta har man gjort genom att ge
kulturutredningen tilläggsdirektiv att komma med förslag till
en bibliotekslag när de framlägger sitt betänkande 31 maj -
95. Vänsterpartiet anser att även skolbiblioteken skall
innefattas i denna lagstiftning eftersom skolbiblioteken på
många håll är under all kritik.
Bildkonst, konsthantverk m.m.
En annan fråga som vi har uppmärksammat där regeringen
tillmötesgått Vänsterpartiets tidigare krav är den föreslagna
minskade detaljstyrningen av konstnärsnämnden. Vilket
innebär att den av regeringen utsedda styrelsen för Sveriges
bildkonstnärsfond upphör. Detta tolkar vi som att
Bildkonstnärsfondens styrelse återigen får fullt inflytande
över sin verksamhet, och att regeringen återigen ger dem
förtroende att fördela sina medel utifrån sin egen kompetens.
För att ytterligare stärka bildkonstnärernas ställning
föreslår Vänsterpartiet att regeringen överväger en avgift vid
vidareförsäljning av konst, s.k. droit de suite.
Upphovsrättsutredningen föreslog i betänkandet Översyn av
upphovsrättslagstiftningen, SOU 1990:30 att det skulle
införas en upphovsrättsligt baserad rätt till ersättning när ett
konstverk säljs vidare på yrkesmässig basis.
Upphovsrättsutredningen föreslog att en ersättning till
upphovsmännen på 5 % för all yrkesmässig
vidareförsäljning av konst införs. Konstnärernas egen
försäljning och kommissionsförsäljning undantas. Pengarna
tillfaller upphovsmannen eller dennes arvtagare.
Efterlevande har rätt till ersättning i 50 år, vilket är den
normala skyddstiden i upphovsrättslagen. Avgiften
inkasseras av en organisation. Förslaget att komplettera den
upphovsrättsliga droit de suite med en ersättning för
vidareförsäljning av konstverk som inte skyddas av den
upphovsrättsliga lagstiftningen har kallats avgift vid
yrkesmässig vidareförsäljning av konstverk.
Sammantaget innebär det att konstnärer och deras
efterlevande erhåller individuell ersättning när deras
konstverk säljs. Bernkonventionens bestämmelser följs vad
gäller utländska rättighetshavare genom bestämmelser om
nationell ömsesidighet. När konstverk säljs där skyddstiden
gått ut, eller när individuell fördelning inte kan tillämpas
(t.ex. genom att ett land inte tillerkänner sina upphovsmän
en motsvarande lagstiftning), eller genom särskilt beslut i
organisationen, tillfaller pengarna konstnärerna genom
stipendier m.m.
En reform i denna inriktning skulle tillföra
bildkonstnärerna dels individuell ersättning, dels medel till
kulturpolitiskt riktat stöd.
Dagspress och taltidningar
Vänsterpartiet ämnar invänta pressutredningen, som
lämnar sitt slutbetänkande under våren 1995, innan vi
kommer med några större förslag till förändringar. En liten
förändring vill vi dock göra vad avser utvecklingsstöd till
dagspressen. Vi anser att detta bidrag inte längre fyller någon
funktion och anser därför att det kan utgå.
Nyligen har en expertutredning presenterats om
koncentrationstendenser i dagspress och radio/TV.
Vänsterpartiet förutsätter därför att regeringen återkommer
till riksdagen med förslag till åtgärder.
D. Radio och television
Etermedia är den kanske viktigaste kulturbäraren.
Televisionen sprider nyheter, kultur och underhållning direkt
i hemmen med såväl bild som ljud. För många utgör detta
den enda kontakten med ett kulturellt utbud -- för andra är
radion och TV:n den viktigaste länken till andra former av
kultur.
Etermedia är inne i en period av kraftig utveckling såväl
kvantitativt som kvalitativt. Satellitsändningar och kabelnät
har lett till en stark internationalisering och ställer politik och
lagstiftning inför nya problem.
Hur etermedia utvecklas är av avgörande betydelse för
samhällets kulturella utveckling. De utgör också en viktig
del i samhällsdebatten och det offentliga samtalet. Det gäller
därför att det skapas regler på medieområdet som värnar och
utvecklar yttrandefrihet och mångfald, som försvarar och
utvecklar kultur och skapande.
Målen för kulturpolitiken i stort torde vara tillämpliga
också på radio-TV-området. De kan sammanfattas på
följande sätt: att värna yttrandefrihet och öppenhet, att
främja mångfald, att utveckla kontakter med omvärlden, att
bevara och levandegöra vårt kulturarv, att främja konstnärlig
förnyelse och kvalitet, att bevaka barns och ungdomars
rättigheter och intressen att utveckla ett brett deltagande.
Det är av vikt att relationerna mellan det fria ordet,
samhällets kulturpolitik och mediepolitiken utvecklas på ett
genomtänkt sätt. Målsättningar för mediepolitiken måste
rimma med kulturpolitiska mål och sträva efter att vidga
yttrandefriheten. När kulturpolitiska och mediepolitiska mål
integrerats kan beslut fattas om lagstiftning och
myndighetsorganisation.
Dessvärre har förändringsarbetet nu börjat i galen ända. De
nya myndigheterna på radio- och TV-området etablerades
den 1 juli 1994, Radio- och TV-verket med ansvar för
tillstånd och registrering och Granskningsnämnden för radio
och TV. Nu remissbehandlas förslaget till ny lagstiftning om
radio och TV (SOU 1994:105) och först senare i år kommer
Kulturutredningen med sitt betänkande.
Avsikten är att den nya lagen skall träda i kraft den 1
januari 1996. Denna avsikt bör överges. Än finns det en
möjlighet att korrigera ordningen på beslutsfattandet så att
vi får en genomgripande diskussion och ett fastställande av
de kultur- och yttrandefrihetspolitiska målen innan eller
samtidigt med att vi genomför en ny lagstiftning på radio-
och TV-området. Därefter kan myndighetsorganisationen
revideras för att överensstämma med mål och lagstiftning.
I hela Europa sker för närvarande en uppdelning av radio-
och TV-systemen. Bredvid den gamla offentligt
kontrollerade sektorn växer en privat kommersiell sektor
fram. Mediernas utbud blir alltmer kommersiellt inriktat, i
synnerhet som det öppnas möjligheter för nya kanaler och
det sker en avreglering.
Inom den kommersiella sektorn är
koncentrationstendenserna tydliga. Detta hotar såväl
mångfald som demokrati. Även lokala kanaler -- avsedda för
att bidra till lokal förankring och mångfald -- inhandlas av
kedjeföretag. Detta förstärker -- med få undantag --
tendenser till likriktning av utbudet.
Mediekoncentrationen bör vägas in och en ny radio- och
TV-lag antas. Det gäller t.ex. att skapa regler så att s.k.
auktioner av kanaler inte bara sker på kommersiella grunder.
Detta talar för en myndighetsstruktur som inte präglas av
s.k. enrådighetsverk utan där det är politiskt och folkligt
förankrade, ansvariga och avsättbara styrelser som har ett
övergripande ansvar.
I det förslag till ny lagstiftning om radio och TV som nu
remissbehandlats tas kraven på opartiskhet, saklighet och
den s.k. demokratiregeln (dvs. om alla människors lika värde
och den enskilda människans frihet och värdighet) bort ur
själva lagen. Dessa regler bör enligt utredningen i framtiden
ingå i de villkor regeringen skall sätta upp för att bevilja
sändningstillstånd. Vi hävdar att dessa regler även framdeles
bör återfinnas i själva lagen. Därmed kan den som anser att
det bryts mot bestämmelserna ha en möjlighet att göra en
anmälan.
En rad andra frågor måste beaktas i arbetet med
framtagande av ny lagstiftning för radio och TV.
Tendenserna till ett allt grövre underhållningsvåld måste
stävjas. Vidare måste vi utveckla en självständig hållning i
de förhandlingar som kontinuerligt äger rum med anledning
av internationella överenskommelser på radio- och TV-
området. Vi måste också skapa oss bättre möjligheter att
beivra överträdelser mot EU:s och våra egna regler vad gäller
reklam.
Ett relativt nytt inslag inom TV-mediet är de
ickekommersiella lokala kabelsändarföretagen. I en
departementspromemoria från förra regeringens tid
föreslogs det att dessas rätt till kostnadsfri distribution i
kabelnäten skulle tas bort. Detta skulle vara ett effektivt sätt
att få bort dessa företag, vilket vore ödesdigert för den lokala
programverksamheten. Dessa kanaler har stundom en dålig
ekonomi, men de är bärare av en demokratisk tradition och
en väg till ett bredare deltagande liksom till att utveckla de
lokala samhällena och människornas kontakt med dessa.
Enligt vår mening bör regeringen ges i uppdrag att se över
dessa företags villkor i olika avseenden: deras
sändningsvillkor, om de i framtiden kan sända markbaserat
osv. Över huvud taget behöver man se över bestämmelserna
för och den vidare utvecklingen av en svensk television som
tillgodoser s.k. public access (=allmänhetens tillgång).
Förslag finns också om en markbaserad fjärde kanal. Vi är
tveksamma till om det verkligen föreligger ett behov av en
sådan, i synnerhet om den skall vara reklamfinansierad.
Risken är då att vi får ytterligare en kanal med ungefär
samma utbud som TV 4 eller TV 3. Om en sådan fjärde kanal
skall fylla ett behov borde den ha en helt annan profil. Ett
alternativ vore att en eventuell fjärde markbaserad kanal
skulle ha sin tonvikt på utbildning -- men också kunna
användas för ''public access''.
Då en rad förslag nu håller på att utarbetas eller
slutbehandlas på radio- och TV-området bör en viss
försiktighet visas gentemot verksamhetens ekonomiska
villkor. Förutsättningar borde skapas för att i ett
sammanhang ta ställning till hur en ny mediepolitik bör se
ut och vilka följder den får. Att som regeringen nu gör
förorda ett 11-procentigt sparbeting på public service-
företagen -- vilket ju egentligen inte är något som gynnar
statens budgetsaldo -- synes mindre välbetänkt. Även om det
säkert går att minska public service-företagens organisation
och öka deras produktivitet bör man inte utan en ordentlig
mediepolitisk diskussion lägga ett omfattande sparbeting.
Resultatet av detta kan vara ett indirekt gynnande av de
kommersiella bolagen, vilket regeringens företrädare ofta
uttalar att de inte önskar åstadkomma.
Public service-företagen är inga myndigheter eller statliga
verk och bör inte likställas med sådana. Vi anser därför att
sparbetingen för dessa företag måste se annorlunda ut -- även
om de givetvis måste eftersträva rationaliseringsvinster. Vi
förordar i stället en ökning av licensavgiften med 10 kronor
per kvartal från den 1 juli 1995 vilket skulle tillföra företagen
ca 66 miljoner kronor under 1995 samt en ytterligare höjning
om 10 kronor från den 1 januari 1996 vilket skulle ge 264
miljoner kronor under 1996. Detta bedömer vi skulle
uppväga den minskning av företagens intäkter som blir
följden av att regeringen föreslår att koncessionsavgiften
från TV4 tillförs statskassan. Ett förslag som vi kan ställa oss
bakom.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om anslaget A
1. Utveckling, internationellt samarbete m.m.,
2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
möjligheten att inrätta ett särskilt kvinnomuseum,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kultursatsningar i skolan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om information till invandrar- och
handikappgrupper,
5. att riksdagen till anslag C
2 Bidrag till utvecklingsverksamhet för budgetåret
1995/96 anvisar 500
000 kr till kulturinsatser för invandrarkvinnor utöver vad
regeringen föreslår eller således 214
262
000 kr,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en riksscen för folkmusik och
dans,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om upphovsrättsligt skydd för
traditionsmusik,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att skolbiblioteken skall omfattas
av en ny bibliotekslag,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en avgift vid vidareförsäljning av
konst (droit de suite),1
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder
mot maktkoncentrationen inom medierna enligt vad i
motionen anförts,2
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tågordningen för utarbetande av
en lag om radio och TV,2
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kulturpolitiska mål i en framtida
radio-TV-lag,2
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om koncentrationstendenserna inom
den privata radio- och TV-sektorn,2
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av villkoren för en
svensk ''public-access''-television,2
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en fjärde markbaserad TV-
kanal,2
16. att riksdagen beslutar om en ändring i lagen om TV-
avgift enligt vad i motionen anförts.
Stockholm den 24 januari 1995
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Björn Samuelson (v)
Eva Zetterberg (v)
Charlotta L Bjälkebring (v)
1 Yrkande 9 hänvisat till LU.
2 Yrkandena 10--15 hänvisade till KU.