Kulturpolitikens mål och inriktning
Kulturen skall användas till att få människor att växa och komma närmare varandra. Kulturen skall vara tillgänglig för alla och främja delaktighet och förståelse för vårt svenska samhälle och ökad förståelse för samhället utanför våra svenska och europeiska gränser.
Motionen tar upp:allas rätt att delta i skapande verksamheterkontakt mellan människorfrämjande av förståelsen över kulturgränserkulturen i närsamhället barn- och ungdomskultureftersatta grupperkulturarvet massmedia
För Vänsterpartiet är kulturfrågorna viktiga och vi är måna om att ha en vid och mångfacetterad syn på kulturen. Kulturen är ett medel för samspel mellan människor, för uttryck och förmedling av upplevelser, känslor och erfarenheter. Kulturen formar identiteten och bygger broar mellan människor och nationer, och ger livskvalitet. En bra kulturpolitik får människor att utvecklas och växa. Kulturen skall vara tillgänglig för alla oavsett ras, nationalitet, kön eller socialgrupp. Kulturen måste därför integreras på samhällets alla verksamhetsområden. Den får inte begränsas till att enbart bli tillgänglig för konsumtion, utan en stark tonvikt skall läggas på människors eget kulturutövande.
Bland många, inte minst ungdomar, finns en växande insikt om att målet inte är pengar och ökad konsumtion. Många inser i stället att ett större värde är att vi växer som människor i samspel med andra, genom att göra personliga insatser, vara till hjälp när någon behöver det, genom att finnas och lyssna. Vi växer genom att vara skapande tillsammans, ge en hjälpande hand, vara miljömedvetna och genom utbildning. Allt detta är en förutsättning för att skapa och bibehålla en demokrati.
Vi stöder de krafter i samhället som vill utvidga demokratin, som tar jämställdhet och livskvalitetsfrågor på allvar. Vi menar att de egna och gemensamma upplevelserna, solidaritet, att värna miljön är viktigare än masskonsumtion.
Här finns visionen att människan genom utbildning och solidaritet utvecklas till självständiga ansvarstagande medmänniskor. I denna utveckling spelar skolan, förskolan, fritidsgården, föreningslivet, idrotten, folkhögskolan osv. en central roll. Allt detta skall bana vägen för ett brett folkligt deltagande där vi gemensamt bygger vår framtid. Där varje människa är respekterad och sedd och har möjlighet att forma sitt liv.
Det lokala kulturlivet
Det är känslan av lycka, trygghet och frihet, gemensamma upplevelser och erfarenheter som ger mening i livet.
Delaktighet i kulturlivet grundläggs under barn- och ungdomsåren. Här spelar de offentliga institutionerna en avgörande roll. Skillnader i social bakgrund får inte utgöra ett hinder för människor att delta i kulturella och idrottsliga aktiviteter.
Ökade ekonomiska anslag till de etablerade kulturinstitutionerna är inte lösningen på kulturlivets problem. Det är deltagandet som måste ökas. Därför bör kulturen inriktas på områden som omfattas av alla. Kulturlivet kan tjäna som en spegel för igenkännande och identitet också för de klasser som normalt inte omfattas av den institutionaliserade kulturstrukturen.
Skolan är en central samlingspunkt för omgivningen. Vänsterpartiet anser att en samordning mellan skolor, förskolor, bibliotek, fritidsgårdar, idrotts- och kulturföreningar är en bra väg att gå för att öka gemenskapen och deltagandet i kulturen och den demokratiska processen. Deras lokaler utnyttjas också oftast enbart en liten del av dygnet. En samordning är därför ofta lämplig. Genom att bygga upp en sådan samordning får vi en form av kulturcentra som skulle ge fler möjlighet att aktivt delta i samhället. Det blir ett naturligt forum där det finns förutsättningar för att både gammal som ung skall lära känna varandra.
Ett exempel är lokala radiosändningar. Det finns ett stort värde i att människor lär sig använda medierna aktivt och skaffar sig erfarenheter av att producera radio. Studieförbund, fritidsgårdar, öppen dagverksamhet för äldre och skolor bör exempelvis kunna samverka för att göra radio.
Vänsterpartiet anser att kulturen kan utnyttjas bättre på det regionala och kommunala planet. Därför måste vi genom statliga stödåtgärder hjälpa kommuner och landsting att frigöra den experimentlusta till utveckling som finns i närområdet och inom vården. Man bör också överväga på vilket sätt de statliga myndigheterna på regional nivå kan bidra till denna utveckling.
A. Särskilda insatser inom kulturområdet
Detta anslag har fått en rejäl höjning i årets budgetproposition. Från 1,3 miljoner budgetåret 1994/95 till 9,4 miljoner för 18 månadersbudgeten 1994/95. Inom detta anslag skall det inrymmas utveckling av de nya styrformerna och internationellt samarbete m.m. Eftersom bidraget står till regeringens disposition vill Vänsterpartiet särskilt anföra vikten av extra kultursatsningar inom barn- och ungdomsverksamhet. Samt de extra satsningar Vänsterpartiet föreslår som kvinnomuseum och satsningar vad gäller invandrarkvinnor och internationellt Barnkulturcentrum. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
B. Arkiv, museer och kulturmiljövård
Museer
Museernas verksamhet syftar bl.a. till att bevara och synliggöra vårt kulturarv. Vi har många och bra museer, men dessa speglar i stor utsträckning det manliga kulturarvet. Eftersom halva befolkningen är kvinnlig anser Vänsterpartiet att en särskild satsning bör göras på kvinnlig kultur. Vi föreslår därför att en utredning tillsätts om möjligheten att inrätta ett särskilt Kvinnomuseum. För svenska och utländska kvinnor skulle ett museum som speglar kvinnors kultur i Sverige av i dag och i gången tid vara mycket värdefullt.
Ett nytt anslag ''Nämnden för hemslöjdsfrågor'' återfinns i årets budgetproposition. Nämnden skall inom sitt verksamhetsområde fördela statligt stöd till hemslöjdsbefrämjande åtgärder. Inom barn- och ungdomsrådet pågår ett projekt med en rikskonsulent i hemslöjd för barn och ungdom, Slöjdtåget, som riktar sig till skolans högstadieelever. Detta kan i kombination med Nämnden för hemslöjdsfrågor utvecklas till någonting mycket bra. Gemensamt kan man arbeta för att utveckla bättre och mer rationella metoder för att kunna bredda användningen av svenska förnyelsebara naturmaterial bland barn och ungdomar. Denna nya satsning kan utveckla den svenska kulturen på detta område, samtidigt som det ger nya arbetstillfällen och en långsiktig positiv utveckling på miljöområdet.
Kulturmiljövård
Regeringen förelår extramedel på sysselsättningsområdet om 235 miljoner kronor. Medlen avser en engångsinsats för att rädda, dokumentera, konservera och magasinera föremålssamlingar. Vänsterpartiet ser positivt på detta. Detta område har under lång tid varit eftersatt och det är av utomordentligt stort kulturhistoriskt intresse att nu kunna rädda dessa värdefulla samlingar.
C. Konstarterna och det tryckta ordet
Inom detta område finns det många positiva inslag i regeringens proposition. Ett är anslaget på 10 miljoner kronor till barn och ungdom. Dessa pengar kan med fördel användas till kultur i skolan. Ur detta anslag skall elevkårer, skolor, kulturförvaltningar eller motsvarande kunna söka bidrag för kultursatsningar i grundskolan. Pengarna kan t.ex. användas för att hyra in professionella kulturarbetare som tillsammans med eleverna genomför kulturarrangemang. Om man måste prioritera mellan ansökningar bör skolor i små kommuner, i glesbygd eller invandrartäta kommundelar komma i första hand.
För att minska de sociala klyftorna inom kulturlivet anslås 4 miljoner kronor till kulturverksamhet inom arbetslivet. Vänsterpartiet ser positivt även på detta anslag. Vi hade önskat att det varit högre men med hänsyn till det ekonomiska läget yrkar vi inte nu på någon höjning.
Stiftelsen Framtidens kultur är en nyinrättad fond som har att fördela 75 miljoner kronor per år. Stödet skall stimulera det regionala kulturlivet och stärka tillväxt och utveckling. Av propositionen framgår att stöd skall ges till ungdomar. Med anledning av detta vill Vänsterpartiet framföra att särskild vikt borde läggas vid att informera invandrar- och handikappgrupper om att dessa stiftelsepengar går att söka. Det vill säga information på flera språk, blindskrift, taltidningar och lättläst nyhetsinformation.
Allmän kulturverksamhet
Under anslaget C 2 Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. borde det finnas medel för stöd till invandrare som utövar sin ursprungskultur här i Sverige. Ett sådant bidrag skulle exempelvis kunna användas av de iranska kvinnorna som är förbjudna att sjunga och spela i sitt ursprungsland. Det är viktigt att vi uppmuntrar invandrare att fortsätta utöva sin kultur, inte minst för att berika vår egen. Det finns risk att de tappar sitt kulturarv om de inte får tillräcklig uppmuntran och stöd. Därför anser Vänsterpartiet att riksdagen skall anvisa 500 000 kronor ytterligare till kulturinsatser för invandrarkvinnor.
Teater, dans och musik
I regeringsförklaringen har man även betonat kulturen i skolan. Inom skolans och barnomsorgens område tenderar barngrupper och klasser att bli större. Detta innebär att nya idéer och metoder måste in inom dessa områden för att klara verksamheten på ett tillfredsställande sätt. Vi anser därför att det behövs ett nationellt grepp för att utveckla kompetensen inom framför allt barnkultur i skolan och förskolan, för att kommunerna ska klara de ökade krav som ställs. Vänsterpartiet föreslår därför upprättande av ett nationellt center för barnkultur. Se separat motion.
De fria teater-, dans- och musikgrupperna bör på sikt få ökat stöd för sin verksamhet. Man bör också överväga ett extra stöd till grupper som är ute och turnerar. Detta skall syfta till att stärka kulturen inom förskolan, skolan samt inom vården. Detta är helt i linje med regeringens intentioner att föra in kulturen i skolan och lägga tyngdpunkten på lokal kulturverksamhet. Vänsterpartiet vill dock först avvakta kulturutredningens förslag innan vi föreslår några ändringar.
Intresset växer för folkmusik. Kompositörer av nutida musik och jazzmusiker inspireras av folkmusik och samverkan med folkmusiker. Konstnärlig utveckling, skapande av nya kvaliteter sker genom att gränser överskrids och musikformer blandas. Det är självklart att Sverige som numera är ett mångkulturellt samhälle också söker en mångkulturell identitet. En folkmusiker från Gambia kan med fördel spela tillsammans med en spelman från Orsa och skapa det mest fantastiska musikstycke.
Denna öppenhet mellan musikstilar och internationella kulturer är ett nytt sätt att föra etniska grupper närmare varandra, och öka förståelsen och öppenheten mellan människor. Det är kulturpolitiskt riktigt att underlätta mötet mellan de olika musiktraditioner som lever inom och utom landet. Folkmusiken saknar en fast lokal där olika folkmusikgrenar kan mötas. Jazzmusikerna har Fasching, symfonikerna har Konserthuset, teatervännerna har Dramaten osv. Vänsterpartiet föreslår att behoven och förutsättningarna för en riksscen för mångkulturell folkmusik och dans utreds.
En viktig förutsättning för all kulturverksamhet är att användaren ersätter konstnärerna. Utövare av levande traditionskultur har inte samma upphovsrättsskydd som andra konstnärer. Detta har tidigare delvis kompenserats via frivilliga avtal. Svensk folkmusikfond bildades 1978 som svar på debatten med krav på upphovsrättspengar till utövarna av traditionell musik. Fonden bildades som ett frivilligt åtagnande av Sveriges Spelmäns Riksförbund STIM, IFPI (de större skivbolagens branschorganisation), NIFF (Nordiska icke-komersiella fonogramproducenters förening), Sveriges Radio, Rikskonserter, Folkets Hus- föreningarnas Riksförbund och Folkparkernas Centralorganisation. I dag är avtalen uppsagda och fonden har upphört. Vänsterpartiet anser därför att folkmusikgrenen på lämpligt sätt skall kompenseras för bristen på upphovsrättsligt skydd för traditionsmusik. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Bibliotek, litteratur och tidskrifter
Vänsterpartiet har i åtskilliga år krävt en bibliotekslag. Till vår glädje har regeringen nu tillmötesgått våra envisa strävanden för allas vår rätt att inhämta kunskap genom våra bibliotek. Detta har man gjort genom att ge kulturutredningen tilläggsdirektiv att komma med förslag till en bibliotekslag när de framlägger sitt betänkande 31 maj - 95. Vänsterpartiet anser att även skolbiblioteken skall innefattas i denna lagstiftning eftersom skolbiblioteken på många håll är under all kritik.
Bildkonst, konsthantverk m.m.
En annan fråga som vi har uppmärksammat där regeringen tillmötesgått Vänsterpartiets tidigare krav är den föreslagna minskade detaljstyrningen av konstnärsnämnden. Vilket innebär att den av regeringen utsedda styrelsen för Sveriges bildkonstnärsfond upphör. Detta tolkar vi som att Bildkonstnärsfondens styrelse återigen får fullt inflytande över sin verksamhet, och att regeringen återigen ger dem förtroende att fördela sina medel utifrån sin egen kompetens.
För att ytterligare stärka bildkonstnärernas ställning föreslår Vänsterpartiet att regeringen överväger en avgift vid vidareförsäljning av konst, s.k. droit de suite. Upphovsrättsutredningen föreslog i betänkandet Översyn av upphovsrättslagstiftningen, SOU 1990:30 att det skulle införas en upphovsrättsligt baserad rätt till ersättning när ett konstverk säljs vidare på yrkesmässig basis.
Upphovsrättsutredningen föreslog att en ersättning till upphovsmännen på 5 % för all yrkesmässig vidareförsäljning av konst införs. Konstnärernas egen försäljning och kommissionsförsäljning undantas. Pengarna tillfaller upphovsmannen eller dennes arvtagare. Efterlevande har rätt till ersättning i 50 år, vilket är den normala skyddstiden i upphovsrättslagen. Avgiften inkasseras av en organisation. Förslaget att komplettera den upphovsrättsliga droit de suite med en ersättning för vidareförsäljning av konstverk som inte skyddas av den upphovsrättsliga lagstiftningen har kallats avgift vid yrkesmässig vidareförsäljning av konstverk.
Sammantaget innebär det att konstnärer och deras efterlevande erhåller individuell ersättning när deras konstverk säljs. Bernkonventionens bestämmelser följs vad gäller utländska rättighetshavare genom bestämmelser om nationell ömsesidighet. När konstverk säljs där skyddstiden gått ut, eller när individuell fördelning inte kan tillämpas (t.ex. genom att ett land inte tillerkänner sina upphovsmän en motsvarande lagstiftning), eller genom särskilt beslut i organisationen, tillfaller pengarna konstnärerna genom stipendier m.m.
En reform i denna inriktning skulle tillföra bildkonstnärerna dels individuell ersättning, dels medel till kulturpolitiskt riktat stöd.
Dagspress och taltidningar
Vänsterpartiet ämnar invänta pressutredningen, som lämnar sitt slutbetänkande under våren 1995, innan vi kommer med några större förslag till förändringar. En liten förändring vill vi dock göra vad avser utvecklingsstöd till dagspressen. Vi anser att detta bidrag inte längre fyller någon funktion och anser därför att det kan utgå.
Nyligen har en expertutredning presenterats om koncentrationstendenser i dagspress och radio/TV. Vänsterpartiet förutsätter därför att regeringen återkommer till riksdagen med förslag till åtgärder.
D. Radio och television
Etermedia är den kanske viktigaste kulturbäraren. Televisionen sprider nyheter, kultur och underhållning direkt i hemmen med såväl bild som ljud. För många utgör detta den enda kontakten med ett kulturellt utbud -- för andra är radion och TV:n den viktigaste länken till andra former av kultur.
Etermedia är inne i en period av kraftig utveckling såväl kvantitativt som kvalitativt. Satellitsändningar och kabelnät har lett till en stark internationalisering och ställer politik och lagstiftning inför nya problem.
Hur etermedia utvecklas är av avgörande betydelse för samhällets kulturella utveckling. De utgör också en viktig del i samhällsdebatten och det offentliga samtalet. Det gäller därför att det skapas regler på medieområdet som värnar och utvecklar yttrandefrihet och mångfald, som försvarar och utvecklar kultur och skapande.
Målen för kulturpolitiken i stort torde vara tillämpliga också på radio-TV-området. De kan sammanfattas på följande sätt: att värna yttrandefrihet och öppenhet, att främja mångfald, att utveckla kontakter med omvärlden, att bevara och levandegöra vårt kulturarv, att främja konstnärlig förnyelse och kvalitet, att bevaka barns och ungdomars rättigheter och intressen att utveckla ett brett deltagande.
Det är av vikt att relationerna mellan det fria ordet, samhällets kulturpolitik och mediepolitiken utvecklas på ett genomtänkt sätt. Målsättningar för mediepolitiken måste rimma med kulturpolitiska mål och sträva efter att vidga yttrandefriheten. När kulturpolitiska och mediepolitiska mål integrerats kan beslut fattas om lagstiftning och myndighetsorganisation.
Dessvärre har förändringsarbetet nu börjat i galen ända. De nya myndigheterna på radio- och TV-området etablerades den 1 juli 1994, Radio- och TV-verket med ansvar för tillstånd och registrering och Granskningsnämnden för radio och TV. Nu remissbehandlas förslaget till ny lagstiftning om radio och TV (SOU 1994:105) och först senare i år kommer Kulturutredningen med sitt betänkande.
Avsikten är att den nya lagen skall träda i kraft den 1 januari 1996. Denna avsikt bör överges. Än finns det en möjlighet att korrigera ordningen på beslutsfattandet så att vi får en genomgripande diskussion och ett fastställande av de kultur- och yttrandefrihetspolitiska målen innan eller samtidigt med att vi genomför en ny lagstiftning på radio- och TV-området. Därefter kan myndighetsorganisationen revideras för att överensstämma med mål och lagstiftning.
I hela Europa sker för närvarande en uppdelning av radio- och TV-systemen. Bredvid den gamla offentligt kontrollerade sektorn växer en privat kommersiell sektor fram. Mediernas utbud blir alltmer kommersiellt inriktat, i synnerhet som det öppnas möjligheter för nya kanaler och det sker en avreglering.
Inom den kommersiella sektorn är koncentrationstendenserna tydliga. Detta hotar såväl mångfald som demokrati. Även lokala kanaler -- avsedda för att bidra till lokal förankring och mångfald -- inhandlas av kedjeföretag. Detta förstärker -- med få undantag -- tendenser till likriktning av utbudet.
Mediekoncentrationen bör vägas in och en ny radio- och TV-lag antas. Det gäller t.ex. att skapa regler så att s.k. auktioner av kanaler inte bara sker på kommersiella grunder.
Detta talar för en myndighetsstruktur som inte präglas av s.k. enrådighetsverk utan där det är politiskt och folkligt förankrade, ansvariga och avsättbara styrelser som har ett övergripande ansvar.
I det förslag till ny lagstiftning om radio och TV som nu remissbehandlats tas kraven på opartiskhet, saklighet och den s.k. demokratiregeln (dvs. om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet) bort ur själva lagen. Dessa regler bör enligt utredningen i framtiden ingå i de villkor regeringen skall sätta upp för att bevilja sändningstillstånd. Vi hävdar att dessa regler även framdeles bör återfinnas i själva lagen. Därmed kan den som anser att det bryts mot bestämmelserna ha en möjlighet att göra en anmälan.
En rad andra frågor måste beaktas i arbetet med framtagande av ny lagstiftning för radio och TV. Tendenserna till ett allt grövre underhållningsvåld måste stävjas. Vidare måste vi utveckla en självständig hållning i de förhandlingar som kontinuerligt äger rum med anledning av internationella överenskommelser på radio- och TV- området. Vi måste också skapa oss bättre möjligheter att beivra överträdelser mot EU:s och våra egna regler vad gäller reklam.
Ett relativt nytt inslag inom TV-mediet är de ickekommersiella lokala kabelsändarföretagen. I en departementspromemoria från förra regeringens tid föreslogs det att dessas rätt till kostnadsfri distribution i kabelnäten skulle tas bort. Detta skulle vara ett effektivt sätt att få bort dessa företag, vilket vore ödesdigert för den lokala programverksamheten. Dessa kanaler har stundom en dålig ekonomi, men de är bärare av en demokratisk tradition och en väg till ett bredare deltagande liksom till att utveckla de lokala samhällena och människornas kontakt med dessa. Enligt vår mening bör regeringen ges i uppdrag att se över dessa företags villkor i olika avseenden: deras sändningsvillkor, om de i framtiden kan sända markbaserat osv. Över huvud taget behöver man se över bestämmelserna för och den vidare utvecklingen av en svensk television som tillgodoser s.k. public access (=allmänhetens tillgång).
Förslag finns också om en markbaserad fjärde kanal. Vi är tveksamma till om det verkligen föreligger ett behov av en sådan, i synnerhet om den skall vara reklamfinansierad. Risken är då att vi får ytterligare en kanal med ungefär samma utbud som TV 4 eller TV 3. Om en sådan fjärde kanal skall fylla ett behov borde den ha en helt annan profil. Ett alternativ vore att en eventuell fjärde markbaserad kanal skulle ha sin tonvikt på utbildning -- men också kunna användas för ''public access''.
Då en rad förslag nu håller på att utarbetas eller slutbehandlas på radio- och TV-området bör en viss försiktighet visas gentemot verksamhetens ekonomiska villkor. Förutsättningar borde skapas för att i ett sammanhang ta ställning till hur en ny mediepolitik bör se ut och vilka följder den får. Att som regeringen nu gör förorda ett 11-procentigt sparbeting på public service- företagen -- vilket ju egentligen inte är något som gynnar statens budgetsaldo -- synes mindre välbetänkt. Även om det säkert går att minska public service-företagens organisation och öka deras produktivitet bör man inte utan en ordentlig mediepolitisk diskussion lägga ett omfattande sparbeting. Resultatet av detta kan vara ett indirekt gynnande av de kommersiella bolagen, vilket regeringens företrädare ofta uttalar att de inte önskar åstadkomma.
Public service-företagen är inga myndigheter eller statliga verk och bör inte likställas med sådana. Vi anser därför att sparbetingen för dessa företag måste se annorlunda ut -- även om de givetvis måste eftersträva rationaliseringsvinster. Vi förordar i stället en ökning av licensavgiften med 10 kronor per kvartal från den 1 juli 1995 vilket skulle tillföra företagen ca 66 miljoner kronor under 1995 samt en ytterligare höjning om 10 kronor från den 1 januari 1996 vilket skulle ge 264 miljoner kronor under 1996. Detta bedömer vi skulle uppväga den minskning av företagens intäkter som blir följden av att regeringen föreslår att koncessionsavgiften från TV4 tillförs statskassan. Ett förslag som vi kan ställa oss bakom.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anslaget A
1. Utveckling, internationellt samarbete m.m.,
2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om möjligheten att inrätta ett särskilt kvinnomuseum,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kultursatsningar i skolan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om information till invandrar- och handikappgrupper,
5. att riksdagen till anslag C
2 Bidrag till utvecklingsverksamhet för budgetåret 1995/96 anvisar 500
000 kr till kulturinsatser för invandrarkvinnor utöver vad regeringen föreslår eller således 214
262
000 kr,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en riksscen för folkmusik och dans,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upphovsrättsligt skydd för traditionsmusik,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skolbiblioteken skall omfattas av en ny bibliotekslag,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en avgift vid vidareförsäljning av konst (droit de suite),1
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder mot maktkoncentrationen inom medierna enligt vad i motionen anförts,2
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tågordningen för utarbetande av en lag om radio och TV,2
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kulturpolitiska mål i en framtida radio-TV-lag,2
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om koncentrationstendenserna inom den privata radio- och TV-sektorn,2
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av villkoren för en svensk ''public-access''-television,2
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en fjärde markbaserad TV- kanal,2
16. att riksdagen beslutar om en ändring i lagen om TV- avgift enligt vad i motionen anförts.
Stockholm den 24 januari 1995 Gudrun Schyman (v) Hans Andersson (v) Ingrid Burman (v) Björn Samuelson (v) Eva Zetterberg (v) Charlotta L Bjälkebring (v)
1 Yrkande 9 hänvisat till LU. 2 Yrkandena 10--15 hänvisade till KU.