Svenska språket utsätts för en ur språk- och allmän kultursynpunkt negativ påverkan, genom t.ex. vårt bruk av internationella IT-kommunikationer och svensk kommersiell TV:s upplåtande för mångnationella reklamkampanjer. Det är främst det engelska språket, och ofta i dåliga översättningar av det anglo-amerikanska språkbruket som är förhärskande. Detta konstaterande utgör inte någon värdering varken av den moderna teknologin eller reklamen. Däremot ger många av dessa yttringar upphov till problem. I ett läge där vi som medlemmar av EU skall värna om vår nationella identitet, och dess främsta uttryck, det gemensamma språket, är det av största vikt att värnet av språket och dess utveckling formaliseras och ges hög prioritet.
Språket är ''levande'', dvs. det är statt i en ständig och naturlig utveckling. Den språkrenhet, s.k. purism, som den för ett sekel sedan bortgångne Viktor Rydberg eftersträvade är inte möjlig eller önskvärd. Inte heller Islands system för skydd av det egna språket torde fullt ut vara tillämpbart hos oss. Däremot måste språket, om det inte skall skadas, utvecklas i enlighet med dess egna strukturer. Det måste finnas ett organ som kontinuerligt arbetar med den dagsaktuella utvecklingen av de termer och begrepp som utgör det språkliga uttrycket för nya företeelser. Svenska akademin har som sitt, av den grundande konungen givna, uppdrag att arbeta med det svenska språket och för utgivning av en ordbok och en grammatik. Grammatiken, den första svenska ''officiella'', publiceras förhoppningsvis under 1996. Så är det åtminstone tänkt. Ordboken, som med tanke på vad som sagts om språkets utveckling, egentligen aldrig kan bli helt färdig, har varit under utgivning sedan mera än ett sekel och torde bli ''klar'' ett stycke in på nästa århundrade.
Det är därför inte troligt att det skulle vara lämpligt att akademien med sitt nuvarande åliggande som förvaltare av språkarvet ensam skulle ansvara för att aktivt arbeta med den språkliga förnyelsen. Akademiens självständiga ställning medger heller inte ett sådant åläggande. Emellertid finns det, med tanke på den språkliga ''misshandel'', som vi dagligen kan ta del av i såväl tal som skrift, ett behov av att någon institution får ett direkt uppdrag att vara den som både kan ge en vägledning och som i egenskap av auktoritativt organ kan avge kraftfulla reaktioner på förekommande galenskaper.
Det är också viktigt, med tanke på dem som skall lära sig språket från grunden, våra yngsta skolelever och våra invandrare, att dessa inte möter onödiga svårigheter genom olika språksignaler från skola och massmedier. Slapphet och relativism i språkbruket förstärker kommunikationsproblemen och ökar därmed spänningen mellan generationer, och mellan olika sociala och etniska grupper. Det är ett socialt handikapp att inte behärska språket. Att sådana problem skapas är inte acceptabelt.
Bristande känsla för språket, en vurm för det anglo- amerikanska och uteblivna reaktioner från auktoritativt håll har gjort att en del TV-medarbetare avslutar med ''Det var allt för nu'' (That's all for now), att vi imperativiskt beordras(!) att ''ha en bra dag'' (Have a nice day!) eller att vi via reklamen om frukostflingorna X får frågan :''Du har väl inte glömt hur goda X är, har du ? (Have you?) Det ger i sig inte upphov till missförstånd, men försämrar språkkänsla och stil. När reklamfolket ingenstans hade att vända sig för ett namn på en ny produkt, vad som borde kunna kallas ''fickstereo'', så skapade man det engelska(?) ordet ''free-style'', som ingen i den engelskspråkiga delen av världen förstår, för där betyder det flera andra saker. Jag vill beteckna detta som en språklig pinsamhet, värre än tillkomsten av ''Samhall'', ''Gul och Bla'' och ''Skanska''.
I riksdagen talas det om ''hearing'' i stället för utfrågning, och ''traineeutbildning'', vilket väl närmast är att betrakta som en blandspråklig tautologi. Allmän-TV:n och motsvarande radiokanaler kallas för ''public service- företag'', i utredningar skriver man om ''public access'' och ''management'', när det kan finnas flera rent svenska alternativ, tjänstemän inom ekonomisektorn anställs som ''controllers'', och i dagens tidningar hittar jag platsannonser där man söker folk till ''teknisk support''. Listan kan göras oändligt lång. Just därför är det påkallat att upprätta ett auktoritativt organ, som i samverkan med språkvetenskapliga institutioner får i uppgift att vårda det svenska språket.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för vård och skydd av det svenska språket.
Stockholm den 25 januari 1995 Lennart Fridén (m)