Motion till riksdagen
1994/95:Kr260
av Lennart Fridén (m)

Det svenska språket


Svenska språket utsätts för en ur språk- och allmän
kultursynpunkt negativ påverkan, genom t.ex. vårt bruk av
internationella IT-kommunikationer och svensk kommersiell
TV:s upplåtande för mångnationella reklamkampanjer. Det
är främst det engelska språket, och ofta i dåliga
översättningar av det anglo-amerikanska språkbruket som är
förhärskande. Detta konstaterande utgör inte någon
värdering varken av den moderna teknologin eller reklamen.
Däremot ger många av dessa yttringar upphov till problem.
I ett läge där vi som medlemmar av EU skall värna om vår
nationella identitet, och dess främsta uttryck, det
gemensamma språket, är det av största vikt att värnet av
språket och dess utveckling formaliseras och ges hög
prioritet.
Språket är ''levande'', dvs. det är statt i en ständig och
naturlig utveckling. Den språkrenhet, s.k. purism, som den
för ett sekel sedan bortgångne Viktor Rydberg eftersträvade
är inte möjlig eller önskvärd. Inte heller Islands system för
skydd av det egna språket torde fullt ut vara tillämpbart hos
oss. Däremot måste språket, om det inte skall skadas,
utvecklas i enlighet med dess egna strukturer. Det måste
finnas ett organ som kontinuerligt arbetar med den
dagsaktuella utvecklingen av de termer och begrepp som
utgör det språkliga uttrycket för nya företeelser. Svenska
akademin har som sitt, av den grundande konungen givna,
uppdrag att arbeta med det svenska språket och för utgivning
av en ordbok och en grammatik. Grammatiken, den första
svenska ''officiella'', publiceras förhoppningsvis under
1996. Så är det åtminstone tänkt. Ordboken, som med tanke
på vad som sagts om språkets utveckling, egentligen aldrig
kan bli helt färdig, har varit under utgivning sedan mera än
ett sekel och torde bli ''klar'' ett stycke in på nästa
århundrade.
Det är därför inte troligt att det skulle vara lämpligt att
akademien med sitt nuvarande åliggande som förvaltare av
språkarvet ensam skulle ansvara för att aktivt arbeta med den
språkliga förnyelsen. Akademiens självständiga ställning
medger heller inte ett sådant åläggande. Emellertid finns det,
med tanke på den språkliga ''misshandel'', som vi dagligen
kan ta del av i såväl tal som skrift, ett behov av att någon
institution får ett direkt uppdrag att vara den som både kan
ge en vägledning och som i egenskap av auktoritativt organ
kan avge kraftfulla reaktioner på förekommande
galenskaper.
Det är också viktigt, med tanke på dem som skall lära sig
språket från grunden, våra yngsta skolelever och våra
invandrare, att dessa inte möter onödiga svårigheter genom
olika språksignaler från skola och massmedier. Slapphet och
relativism i språkbruket förstärker
kommunikationsproblemen och ökar därmed spänningen
mellan generationer, och mellan olika sociala och etniska
grupper. Det är ett socialt handikapp att inte behärska
språket. Att sådana problem skapas är inte acceptabelt.
Bristande känsla för språket, en vurm för det anglo-
amerikanska och uteblivna reaktioner från auktoritativt håll
har gjort att en del TV-medarbetare avslutar med ''Det var
allt för nu'' (That's all for now), att vi imperativiskt
beordras(!) att ''ha en bra dag'' (Have a nice day!) eller att
vi via reklamen om frukostflingorna X får frågan :''Du har
väl inte glömt hur goda X är, har du ? (Have you?) Det ger
i sig inte upphov till missförstånd, men försämrar
språkkänsla och stil. När reklamfolket ingenstans hade att
vända sig för ett namn på en ny produkt, vad som borde
kunna kallas ''fickstereo'', så skapade man det engelska(?)
ordet ''free-style'', som ingen i den engelskspråkiga delen av
världen förstår, för där betyder det flera andra saker. Jag vill
beteckna detta som en språklig pinsamhet, värre än
tillkomsten av ''Samhall'', ''Gul och Bla'' och ''Skanska''.
I riksdagen talas det om ''hearing'' i stället för utfrågning,
och ''traineeutbildning'', vilket väl närmast är att betrakta
som en blandspråklig tautologi. Allmän-TV:n och
motsvarande radiokanaler kallas för ''public service-
företag'', i utredningar skriver man om ''public access'' och
''management'', när det kan finnas flera rent svenska
alternativ, tjänstemän inom ekonomisektorn anställs som
''controllers'', och i dagens tidningar hittar jag platsannonser
där man söker folk till ''teknisk support''. Listan kan göras
oändligt lång. Just därför är det påkallat att upprätta ett
auktoritativt organ, som i samverkan med
språkvetenskapliga institutioner får i uppgift att vårda det
svenska språket.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtgärder för vård och skydd av det
svenska språket.

Stockholm den 25 januari 1995

Lennart Fridén (m)