Vid exploatering av mark är i dag exploatören ensam ansvarig för att bära de kostnader som kan uppstå vid påbjuden arkeologisk undersökning. Sådana utgrävningar av arkeologiska fynd blir ofta mycket tidskrävande och därmed dyrbara och kan äventyra ett helt byggprojekt och kanske ruinera byggherren. Stor risk föreligger att exploatören, för att undgå stora undersökningskostnader frestas att mycket snabbt förstöra påträffat fornfynd genom att gräva eller spränga bort det. På så vis kan ovärderliga historiska fynd för all framtid gå om intet.
Det är knappast rimligt att avgörandet huruvida ett kulturhistoriskt fynd skall kunna bevaras åt kommande generationer eller ej skall vara avhängigt dessa omständigheter. Det måste vara en riksangelägenhet att se till att inte värdefulla fornfynd förstörs för kommande generationer. För att förhindra att så sker borde ett delat ekonomiskt ansvar mellan exploatör, stat och kommun föreligga för att på så vis förhindra att värdefulla historiska fynd fördärvas. Ett sätt vore att upprätta någon form av fond ur vilken exploatörer kan söka medel för att möta dryga kostnader.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kostnadsansvar vid fynd av fornlämningar.
Stockholm den 24 januari l995 Karl-Göran Biörsmark (fp)