Hjulångaren Erik Nordevall byggdes 1836 och sjönk efter
grundstötning tjugo år senare. Nu befinner sig hjulångaren
Nordevall på Vätterns botten. Fartyget, som är nästan helt
intakt, är ett industri- och teknikhistoriskt minnesmärke i
världsklass.
Tack var det söta Vätternvattnet är Erik Nordevall nästan
spöklikt välbevarad. Allt finns kvar -- från riggen och den
höga skorstenen till ångmaskinerna, från den förgyllda
galjonen till panelerna och bemålningen i salongerna.
Erik Nordevall saknar motsvarighet. Ingen annan stans
finns ett helt bevarat ångfartyg av den första generationen.
Museer har byggts upp kring mycket gamla ångfartyg på
andra håll i världen. Men de fartygen är inte bara yngre utan
har också endast mindre delar bevarade från den äldsta tiden.
Om än mindre och yngre är Eric Nordevall fullt ut en
motsvarighet till regalskeppet Vasa. Fartyget är unikt och
representerar ett tidigt och viktigt skede i fartygens,
ångdriftens och ångsjöfartens utformning. Det har också
väckt ett berättigat internationellt intresse.
Ångan var det första moderna slaget av energi. Den var
förutsättningen för det moderna industrialiserade samhället.
Ångfartygen gjorde det möjligt för vanligt folk att resa och
lade grunden till ett transportnät i modern mening. På många
håll finns det ett berättigat intresse för minnen från
segelfartygsepoken. Det finns all anledning att mer
uppmärksamma de äldsta maskindrivna fartygen. Ingenting
är bättre ägnat att sprida kunskap och intresse än att kunna
visa upp de verkliga föremålen i full skala.
Erik Nordevall byggdes i Norrköping 1836--37 och
utrustades med två balansångmaskiner om vardera 17
hästkrafter tillverkade av Motala verkstad. Fartyget var
avsett för trafiken mellan Stockholm och Göteborg på den
några år tidigare färdigställda Göta kanal. Dimensionerna är
anpassade till kanalens slussar. Längden är 24,5 m och
bredden 3,7 m. Hjulhusen är indragna i sidorna för att inte
vara i vägen i slussarna. Men fartyget var också en god sjöbåt
och trots sin begränsade storlek utformad även för fart på
öppna havet. Erik Nordevall är byggd av trä och utrustad med
ångmaskiner och ångpanna av de äldsta typerna. Då denna
hjulångare byggdes, hade de maskindrivna fartygen ännu
inte funnit sin egen form. Påverkan från segelskutorna är
påtaglig. Hösten 1837 hyrdes ångaren av postverket för
postfarten mellan Ystad och Stralsund.
I tjugo år gjorde Erik Nordevall god tjänst som kanalfartyg.
På resa från Stockholm mot Göteborg den 4 juni 1856 gick
ångaren hårt på grund vid ön Jungfrun mitt i Vättern. Den
gick till botten på drygt 40 m djup och där står den än.
År 1980 hittades fartyget. Efter upptäckten har
marinarkeologiska undersökningar och mätningar utförts.
Förberedande utredningar för en bärgning och konservering
som museum har genomförts under ledning av länsstyrelsen
i Östergötland. Sakkunniga bedömningar pekar på en
kostnad i storleksordningen 20 milj kr. Goda skäl talar för
att låta fartyget bli museum i Motala, där dess maskiner
byggdes. Det finns på många håll ett betydande intresse för
det märkliga fartyget och för ett museum. Lämpade
byggnader finns inom verkstadsområdet. Enskilda,
organisationer och företag har uttryckt sin vilja att bidra men
det måste också till ett statligt engagemang för att detta
viktiga museum ska bli möjligt att förverkliga.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om hjulångaren Erik Nordevalls bärgning
och framtida förvaring i ett museum.
Stockholm den 25 januari l995
Karl-Göran Biörsmark (fp)