Förändringarna och utvecklingen på radio- och TV-
området har under de senaste åren lett till att även Sverige
har fått en fri radio och TV. Det finns inte längre något
monopol för vare sig radio eller TV. Det är ett resultat främst
av den avregleringspolitik som den förra regeringen förde
men också av den snabba tekniska utvecklingen på
mediaområdet.
Sveriges Radio och Sveriges Television har genom
offentligt beslutad finansiering (TV-avgift) en särställning på
radio- och TV-området. De har en av staten privilegierad
position som ger en dominans gentemot publiken. Detta är
en dominans som i den nya mediamiljön inte längre är
motiverad. Som visats i den moderata partimotionen
(1994/95:K403) är det därför nödvändigt med en precisering
och koncentration av public service-uppdraget. Det är
möjligt att uppnå om TV 2, P3 och P4 privatiseras.
2. Den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten
Sveriges Radio, Sveriges Television och Sveriges
Utbildningsradios verksamhet finansieras främst via de TV-
avgifter som alla TV-innehavare skall betala. Utöver detta
tillkommer en del inkomster från privata TV 4:s
koncessionsavgift som precis som TV-avgifterna betalas in
till det så kallade rundradiokontot.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen (Prop.
1994/95:100 Bil. 12) att statsbudgeten förstärks genom att
de koncessionsavgifter som TV 4 betalar fr.o.m. den 1
januari 1996 redovisas på inkomsttitel i statsbudgeten i
stället för i rundradiorörelsen. På så sätt räknar regeringen
med att öka inkomsterna med ca 280 miljoner kronor per år.
För att kompensera rundradiokontot och därmed public
service-bolagens verksamhet föreslår regeringen därför att
TV-avgiften höjs med 36 kronor till 1 476 kronor per år
fr.o.m. 1996. Genom att därutöver föreslå att de
avgiftsfinansierade radio- och TV-bolagen skall åläggas ett
besparingskrav som innebär att de resurser som anvisats till
programföretagen bör vara 11 procent lägre i fasta priser år
1998 än enligt riksdagens beslut för år 1995, menar
regeringen att belastningen på rundradiokontot skall bli
sådan att utgifter och inkomster går ihop.
Vi delar bedömningen att det är nödvändigt att även den
avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten åläggs
besparingskrav. Det är en uppfattning som vi dels bygger på
att även denna verksamhet måste spara i ekonomiskt svåra
tider och dels på det faktum att vi föreslår att public service-
verksamheten begränsas till en TV-kanal och två
radiokanaler. På så sätt ges inte bara utrymme till
koncentration av programverksamheten, utan också till
betydande rationaliseringsmöjligheter. På sikt kan
privatiseringen av TV 2, P3 och P4 medföra att det t.o.m. är
möjligt att sänka TV-avgiften något.
Vi avvisar därför också regeringens förslag om en höjning
av TV-avgiften med 36 kronor per år fr.o.m. 1996. Ett flertal
avgiftshöjningar har genomförts under de senaste åren,
varför resurserna hos public service-verksamheten är goda.
Från att år 1990 ha legat på 1 164 kronor per år är TV-
avgiften nu 1 440 kronor per år. I ekonomiskt svåra tider,
framför allt med stora skattehöjningar som följd av
regeringens politik, är det inte rimligt att belasta invånarna
med alltför många avgiftshöjningar. En höjning av TV-
avgiften är ju dessutom att jämställa med en skattehöjning,
eftersom TV-avgiften i praktiken är att betrakta som en TV-
apparatskatt. Det är i så fall bättre att public service-
företagen åläggs ytterligare besparingskrav.
Som framgår ovan bidrar TV 4 i dag i princip till att
finansiera public service-företagens -- och därmed
konkurrerande kanalers -- verksamhet i och med att TV 4:s
koncessionsavgift går till rundradiokontot. Det är en ordning
som vi inte finner tillfredsställande. Det är därför rimligt --
precis som regeringen föreslår -- att TV 4:s
koncessionsavgift redovisas på inkomsttitel på
statsbudgeten.
3. Precisera public service-uppdraget
Som framgår av den moderata partimotionen om radio och
TV anser vi att public service-uppdraget bör gå från bredd
till djup. Detta djup är möjligt att uppnå genom att TV 2, P3
och P4 privatiseras. Därmed kan vi få en koncentration av
resurserna till de kvarvarande avgiftsfinansierade TV- och
radiokanalerna.
Denna koncentration av public service-uppdraget är främst
motiverad av den nya mediamiljön, med ett kraftigt utökat
utbud av radio- och TV-kanaler. Det är då inte längre
nödvändigt att public service-verksamheten har den bredd
och omfattning som i dag är fallet. Flera av de program som
erbjuds i public service-kanalerna kan man ta del av i de
privata kanalerna. Public service-verksamheten bör därför
koncentrera sig på att producera den typ av program som de
privata kanalerna inte förmår att erbjuda. De kvarvarande
public service-kanalerna får en betydligt bättre möjlighet att
skapa förutsättningar för program som präglas av hög
kvalitet. Det gäller i allra högsta grad olika
kulturproduktioner. Möjligheterna att göra fler svenska
produktioner ökar. Det kan gälla teater, film, opera eller
musik. Debattprogram, dokumentärer, fördjupade
nyhetssändningar, naturprogram, barnprogram och t.o.m.
fler direktsända politiska debatter från riksdagen bör också
ligga i public service-uppdraget. Hela utbildningsradions
viktiga del av utbudet skall kvarstå. Möjligheter till
ytterligare utveckling av utbildningsradions program kan
också finnas i det nya public service-uppdraget.
Det är viktigt att public service kan skapa ett utbud som är
publikt och vänder sig till hela landet, samtidigt som man
värnar om det som är public services särskilda ansvar.
Koncentrationen av public service-kanalerna är ett viktigt
kulturpolitiskt steg. Möjligheter för fler att ta del av mer av
de olika tyngre kulturproduktioner som görs i landet och som
det nya uppdraget också kommer att ge möjligheter till att
skapa ökar. Därmed kan vi få en ökad bredd och ett större
engagemang i det viktiga arbete som ökad bildning och
kulturell förankring utgör.
De kvarvarande public service-kanalerna får ett ansvar att
spegla kulturliv, debatt och övriga skeenden i hela vår nation.
Det innebär att det måste finnas möjlighet att genom
lokalredaktioner eller på annat sätt bevaka alla delar av
landet. Detta bör framgå av avtalet.
Sveriges Radio har hos regeringen framställt önskemål om
att få inleda digitala sändningar i Stockholm, Göteborg och
Malmö från årsskiftet 1995/96. Regeringen vill därför
genomföra ett samråd med företag, branschorganisationer
och myndigheter för att diskutera vilka villkor som bör gälla
för marksänd digital radio. Vi menar att det därvidlag är
viktigt att framhålla att inget enskilt programföretag ges
försteg framför andra när det gäller möjligheten att
provsända marksänd digital radio. Det är därför rimligt att
inte bara Sveriges Radio ges möjlighet till digitala
provsändningar, utan att också privata aktörer ges möjlighet
att på lika villkor konkurrera med digitala provsändningar.
Som vi också framhåller i vår partimotion om radio och
TV är det viktigt att de digitala kanalerna, när de blir
tillgängliga efter eventuella provsändningar, fördelas genom
ett öppet auktionsförfarande. Det är det bästa sättet att
garantera konkurrens, valfrihet och mångfald.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i lagen
(1992:72) om koncessionsavgift på televisionens område.
Stockholm den 25 januari 1995
Elisabeth Fleetwood (m)
Stig Bertilsson (m)
Lennart Fridén (m)
Jan Backman (m)
Gunnar Hökmark (m)
Birgitta Wichne (m)
Birgitta Wistrand (m)
Patrik Norinder (m)
Lars Hjertén (m)
My Persson (m)
Inger René (m)