Runt om i vårt land har initiativ tagits för att utveckla film
och media i regionerna genom bland annat s.k. filmpooler.
Utgångspunkterna har varit kulturpolitiska, men film har
också i samtliga fall setts som regional- och näringspolitiska
satsningar.
Argumenten för att göra dessa ansträngningar har handlat
om att synliggöra regionerna. Det har handlat om den
självklara sanningen att Sverige består av hela landet. En
drivkraft har också varit att möjligheterna för filmare att
finansiera sina projekt och därmed kunna arbeta utanför
Stockholm är mycket små. De regionala initiativen syftar till
att filmare får möjlighet att yrkesmässigt arbeta i den
kulturella och geografiska miljön som är filmarens egen. Det
är också en rättvisefråga att alla människor i landet, oavsett
var de bor, kan utöva olika konstformer.
Film och media är mycket snabbt växande verksamheter
regionalt, nationellt och internationellt. Att ge möjligheter
till skildring av regionen i rörliga bilder -- genom kort-, lång-
och dokumentärfilmer -- ger dock långt fler effekter än de
rent konstnärliga.
Då film skapas, skapas samtidigt förutsättningar för fler
framtida filmer i regionen. Kunnandet och hantverket
utvecklas, olika kompetenser inom filmskapandet byggs upp
och det ger arbetstillfällen. Grunden läggs för fler framtida
jobb. Man vet också att mediasatsningar leder till att andra
näringar blir intresserade av att etablera sig i regionerna. Att
satsa på film och media är därför viktigt även ur
näringspolitisk synpunkt, vid sidan av de rent kulturpolitiska
skälen.
Över hela landet, i alla regioner, etableras nya TV-kanaler
och distributionsformer, och detta ställer krav på tillgång till
kompetens och filmproduktioner i hela landet. Vi vet av
erfarenhet att televisionen är intresserad av film producerad
i olika delar av landet. Det är ett faktum att en region
drunknar i mediafloden om den inte själv syns, men också
att en region kan bli känd genom film och media. Dess kultur
kan via film och media förmedlas till människor i andra delar
av landet och världen. Regionerna kommer att spela en
avgörande roll i det europeiska samarbetet, oavsett hur det
kommer att gestalta sig, och mediasatsningar är av strategisk
betydelse. Konstpolitiskt kan man med fog hävda att de
regionala satsningarna sammantaget i framtiden väsentligen
kommer att höja kvaliteten i det svenska filmskapandet.
Film och media fyller också en mycket viktig funktion som
kulturyttring för barn och ungdomar. Det är ett självklart
gemensamt ansvar i landet att se till att våra unga, varhelst
de bor, har lika möjligheter att utöva den kulturform som i
hög grad är de ungas egen. Det motsatta vore otänkbart. Film
och media medverkar till att öka tillgängligheten för barn
och vuxna till många olika kulturformer. Ett TV-program om
en utställning, exempelvis, ökar intresset för bildkonsten --
även i regionerna.
Stödformer
Under 70- och 80-talen var stödet till regionala
kulturinstitutioner en viktig del av den statliga
kulturpolitiken. Det statliga stödet var dessutom av
avgörande betydelse för regionernas egna satsningar på
kultur. Regionala kulturpolitiska insatser ses numera som
självklara och viktiga delar av den samlade kulturpolitiken.
Statliga bidrag till regional filmproduktion kan med lätthet
motiveras kultur- och konstpolitiskt genom:att det ger barn
och ungdomar ökade möjligheter till filmskapande,att det
kraftigt kan bidra till att höja den konstnärliga kvaliteten i
den framtida filmproduktionen,att en regional
filmproduktion synliggör historier och verkligheter som inte
annars skulle ha berättats om,att den samspelar med andra
kulturformer och på så sätt utvecklar kulturen totalt i
regionen ochatt det totalt sett bidrar till att tillföra det
kulturpolitiskt intressanta filmskapandet medel genom
stimulerandet av regionala motinvesteringar.
Svenska Filminstitutet har under ett flertal år äskat medel
för regionala satsningar, men avstått från sådana då inga
extra medel anslagits. Följaktligen har inte den regionala
filmproduktionen erhållit några som helst öronmärkta
resurser av statsmakten. Följden har, som vi tidigare
beskrivit, blivit att filmen koncentrerats till huvudstaden.
Det är min bestämda uppfattning att regionerna nu måste
tillföras öronmärkta statliga medel för regional
filmproduktion. Dessa statliga medel bör användas för att
samspela med de regionala satsningar som nu görs och de
bör fördelas av Svenska Filminstitutet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om regional filmproduktion.
Stockholm den 25 januari 1995
Eva Persson Sellin (s)